Och så blev det då dragning ....
Och det blev brått, ty jag har precis hämtat pv från hjärtintensiven och nu ska jag iväg till jobbet; inte kom jag heller ihåg vad all glädje handlade om .., men här är en i alla fall!
Helena i Uppsala
Mina två fastrar kom flygandes från Finland i förra
veckan. Det är länge sedan sist. Anledningen var sorglig för deras sista
bror, min farbror, jordfästes. Men det var roligt att träffa släkten!
Igår kunde jag dessutom hjälpa ena fastern med släktforskningen. Det är
svårt för henne att tyda anteckningarna i Generalmönsterrullorna från
1700-talet. De är ju skrivna på svenska, med gammal stavning och även
gammal form på bokstäverna. Jag hade som tur var hjälp av en
släktforskningsexpert som även hållit kurser på studieförbund.
Och till den som inte har lust att titta på filmen, så kan jag säga att en båtluffande madame i Värmland - men just nu i Bohuslän -, kan förbereda sig på att ha björnbärsmarmelad på morgonmackan!
Tack till er alla som var med!
Sugna på en omgång till ...?
Jo, Anne i Mantorp är med, det vet jag.
Då är det som vanligt .,. bara mejla glädjen till bisse151@gmail.com
lördag 22 augusti 2015
Dagens fönster ...
Två dunsar hördes mot fönstret - ett mindre och ett tyngre -.
Jag tittade ut men såg ingenting.
Lite senare, efter promenaden med hundarna, upptäckte jag en död liten blåmes (?) på altangolvet.
Då förstod jag.
Det var den större fågeln som förstås försökte få fatt i den mindre.
Nu ligger den lilla blåmesen på lit de parade på altanbordet.
Andra som - inte flugit ihjäl sig mot ett fönster - men som legat på just lit de parade, Edvard Grieg, t.ex, kan man hitta här.
Och drottning Astrid (från Sverige) ser man här.
Och "Skriet", Edvard Munch, så stilig där han ligger.
Två dunsar hördes mot fönstret - ett mindre och ett tyngre -.
Jag tittade ut men såg ingenting.
Lite senare, efter promenaden med hundarna, upptäckte jag en död liten blåmes (?) på altangolvet.
Då förstod jag.
Det var den större fågeln som förstås försökte få fatt i den mindre.
Nu ligger den lilla blåmesen på lit de parade på altanbordet.
 |
| Men just här .., i min hand. Stackars lilla krake. Ditt liv blev kort. |
Andra som - inte flugit ihjäl sig mot ett fönster - men som legat på just lit de parade, Edvard Grieg, t.ex, kan man hitta här.
Och drottning Astrid (från Sverige) ser man här.
Och "Skriet", Edvard Munch, så stilig där han ligger.
Tidig morgon i landet Halland ...
Då kan det se ut så här när man passerar Steninge och efter hundra meter tänker att .., nej, jag vänder om och tar bilden! Ute på piren såg jag två kvinnor som tog ett morgondopp .., och från vandrarhemmets trappa skymtade jag värdinnan som vinkade glatt och jag vinkade tillbaka och tänkte att detta, att bo där man ingår som i ett pussel, är precis vad jag tycker om.
Nu blir det morgonkaffe och Ring-så-spelar-vi, allt medan den arme pv får invänta hjälp.
Då kan det se ut så här när man passerar Steninge och efter hundra meter tänker att .., nej, jag vänder om och tar bilden! Ute på piren såg jag två kvinnor som tog ett morgondopp .., och från vandrarhemmets trappa skymtade jag värdinnan som vinkade glatt och jag vinkade tillbaka och tänkte att detta, att bo där man ingår som i ett pussel, är precis vad jag tycker om.
Nu blir det morgonkaffe och Ring-så-spelar-vi, allt medan den arme pv får invänta hjälp.
fredag 21 augusti 2015
Idag är det EFIT, - ett foto i timmen -!
Aldrig går dagarna så snabbt som då, men jag gör ett försök.
Andra som hänger på hittar du här.
Klockan 07.00 ...
Då sitter jag här i mitt sexiga nattlinne från Cellbes och upptäcker att det är Efit.
Jag funderar över dessa ständiga mardrömmar på morgonkvisten.
Nu på morgonen bodde jag plötsligt i mitt barndomshem i Malå och letade skor och nycklar och vi skulle åka bil till Vasaloppet, men det var proppfullt i bilen och jag hittade inget av det jag letade och plötsligt i källaren upptäckte jag ett litet sällskap med kattungar! Ååå, hur hade jag kunnat missa dem? Och vem skulle nu ge dem mat när vi var bortresta!
Vid 08-tiden ...
Kaffet är klart .., jag har älsklingsmuggen (inhandlad i Skärhamn i Bohuslän) här på bordet och till höger om mig ligger de allra vackraste små guldpåsar, innehållande vallmofrön! Om jag själv skulle ha skickat frön till någon bekant, hade jag kanske lagt dem i en liten plastpåse. Men om man gör så här .., då har man nånting alldeles extra inom sig, så måste det väl vara?
Tack Christina Alvner!
Klockan 09.00 ...
Då har jag borstat tänderna och som vanligt har jag tandkräms-stänk på handen och runt munnen.
Idag var det ändå av det mindre slaget.
Mellan 10.00 och 11,00 befann jag mig dels på väg in till Halmstad och därefter hos optikern,
i akt och mening att få min syn kollad. Assistenten som kontrollerade tryck och sånt, visade sig komma från Pennsylvania i USA (jag gissade på England) och den rara optikern, hon var i AP:s ålder och sa att detta var ett så härligt yrke.
Och synen då?
Jodå, vänster öga är inte mycket att skryta med, men mitt högra fixar till det hela ändå.
Det blev läsglasögon av bättre modell än Hemköps.
Eftersom erbjudandet gällde två för ett pris, valde jag två likadana.
"Likadana ...?" sas kvinnan häpet.
"Just det!" sa jag.
Klockan 12.00 hade jag hunnit med ett besök i affären (tog undan varukorgspyramiderna och sa hej till arbetskamraterna som hade fullt upp) och sen var jag åter hemma i Stensjö och passade på att bjuda mig själv på en kopp nybryggt kaffe.
Jotack, sa jag, det blir gott.
Arvid Nordqvists blandning. Sedan besöket i Ghana, har jag blivit modigare när det gäller rent vardagssaker. Två nya sorters kaffe har testats och jag har inte svarta kläder längre.
Men favoritmuggen från Skärhamn byts inte ut i första taget.
Inte i andra heller.
Klockan 13.00 ..... har jag tagit hundarna på lillrundan.
Ååå, så dom plågas i värmen!
Efteråt dråsar harry ihop under bordet där jag nu sitter och nelly ligger i soffan Ektorp.
Själv ska jag hasta ner till stranden för ett bad och lite bokläsning.
Klockan 14.00 .... tänker jag på hur oändligt vackert det här landskapet är!
Tänk, så jag har kommit att älska Halland!
Klockan 15.00 .. har jag cyklat till Haverdal, svänger in på Tångvägen och parkerar cykeln hos vännerna Eva och hennes långe make. Går raka spåret ner till stranden. I högra handen håller jag min nyinköpta solstol. Havet är ljummet.
Klockan 16.00 ... är jag fortfarande på stranden.
Hejar på förbipasserande kunder .., ser småpojkar gräva vid lilla "bäcken" .., tänker att barn är sig lika, var än man är.
Vid 16.00-tiden äter vi middag hos goda vännerna.
Det blir några timmars prat om allt möjligt; väldigt mycket handlar om hur ens föräldrars uppväxt påverkar ens eget liv. Och om det är viktigt att ens partner har haft ungefär samma uppväxtsförhållanden? Jag berättar om min mamma som vuxit upp i en stor släkt där man månade om varandra och med starka kvinnor, och så min pappa och hans syskon som tidigt blev föräldralösa och fick klara sig bäst dom kunde.
Vid 17.00 - tiden äter vi efterrätt och det pratas om allt som har förändrats under vår uppväxt.
Om allt som vi varit med om.
Vid 18.00 - tiden cyklar vi hemåt, men först köper vi polska kantareller, grädde och franskbröd.
Luften är fortfarande så oändligt ljummen, jag säger att det känns som när vi cyklade på Bornholm.
Hjärtat är varmt av glädje när vi stannar till i Steninge och jag tar en bild av havreåkern.
Klockan 19.00 går jag ut och lockar på Sigge Nilsson (katten). I flera dagar, kanske fem, har han varit som spårlöst försvunnen. Inte ett endaste litet jamande någonstans! Konstaterar att äppelträdet kommer att ge ganska bra skörd.
Klockan 20.00 ... går jag ut och vattnar i växthuset och lite i rabatten, men glömmer blomlådorna.
Varför - hur i all världens dagar kunde jag komma på att plantera vanliga petunior i våras -?
Maken till rangliga och eländiga blomster har jag inte sett på länge!
Och när jag stänger av vattnet, ser jag att pv inte har så mycket kvar att måla på gavelväggen, men det är klart, listerna ska upp och målas också.
Och min tredagarsledighet är slut.
I morgon börjar allvaret.
Aldrig går dagarna så snabbt som då, men jag gör ett försök.
Andra som hänger på hittar du här.
Klockan 07.00 ...
Då sitter jag här i mitt sexiga nattlinne från Cellbes och upptäcker att det är Efit.
Jag funderar över dessa ständiga mardrömmar på morgonkvisten.
Nu på morgonen bodde jag plötsligt i mitt barndomshem i Malå och letade skor och nycklar och vi skulle åka bil till Vasaloppet, men det var proppfullt i bilen och jag hittade inget av det jag letade och plötsligt i källaren upptäckte jag ett litet sällskap med kattungar! Ååå, hur hade jag kunnat missa dem? Och vem skulle nu ge dem mat när vi var bortresta!
Vid 08-tiden ...
Kaffet är klart .., jag har älsklingsmuggen (inhandlad i Skärhamn i Bohuslän) här på bordet och till höger om mig ligger de allra vackraste små guldpåsar, innehållande vallmofrön! Om jag själv skulle ha skickat frön till någon bekant, hade jag kanske lagt dem i en liten plastpåse. Men om man gör så här .., då har man nånting alldeles extra inom sig, så måste det väl vara?
Tack Christina Alvner!
Klockan 09.00 ...
Då har jag borstat tänderna och som vanligt har jag tandkräms-stänk på handen och runt munnen.
Idag var det ändå av det mindre slaget.
Mellan 10.00 och 11,00 befann jag mig dels på väg in till Halmstad och därefter hos optikern,
i akt och mening att få min syn kollad. Assistenten som kontrollerade tryck och sånt, visade sig komma från Pennsylvania i USA (jag gissade på England) och den rara optikern, hon var i AP:s ålder och sa att detta var ett så härligt yrke.
Och synen då?
Jodå, vänster öga är inte mycket att skryta med, men mitt högra fixar till det hela ändå.
Det blev läsglasögon av bättre modell än Hemköps.
Eftersom erbjudandet gällde två för ett pris, valde jag två likadana.
"Likadana ...?" sas kvinnan häpet.
"Just det!" sa jag.
Klockan 12.00 hade jag hunnit med ett besök i affären (tog undan varukorgspyramiderna och sa hej till arbetskamraterna som hade fullt upp) och sen var jag åter hemma i Stensjö och passade på att bjuda mig själv på en kopp nybryggt kaffe.
Jotack, sa jag, det blir gott.
Arvid Nordqvists blandning. Sedan besöket i Ghana, har jag blivit modigare när det gäller rent vardagssaker. Två nya sorters kaffe har testats och jag har inte svarta kläder längre.
Men favoritmuggen från Skärhamn byts inte ut i första taget.
Inte i andra heller.
Klockan 13.00 ..... har jag tagit hundarna på lillrundan.
Ååå, så dom plågas i värmen!
Efteråt dråsar harry ihop under bordet där jag nu sitter och nelly ligger i soffan Ektorp.
Själv ska jag hasta ner till stranden för ett bad och lite bokläsning.
Klockan 14.00 .... tänker jag på hur oändligt vackert det här landskapet är!
Tänk, så jag har kommit att älska Halland!
Klockan 15.00 .. har jag cyklat till Haverdal, svänger in på Tångvägen och parkerar cykeln hos vännerna Eva och hennes långe make. Går raka spåret ner till stranden. I högra handen håller jag min nyinköpta solstol. Havet är ljummet.
Klockan 16.00 ... är jag fortfarande på stranden.
Hejar på förbipasserande kunder .., ser småpojkar gräva vid lilla "bäcken" .., tänker att barn är sig lika, var än man är.
Vid 16.00-tiden äter vi middag hos goda vännerna.
Det blir några timmars prat om allt möjligt; väldigt mycket handlar om hur ens föräldrars uppväxt påverkar ens eget liv. Och om det är viktigt att ens partner har haft ungefär samma uppväxtsförhållanden? Jag berättar om min mamma som vuxit upp i en stor släkt där man månade om varandra och med starka kvinnor, och så min pappa och hans syskon som tidigt blev föräldralösa och fick klara sig bäst dom kunde.
Vid 17.00 - tiden äter vi efterrätt och det pratas om allt som har förändrats under vår uppväxt.
Om allt som vi varit med om.
Vid 18.00 - tiden cyklar vi hemåt, men först köper vi polska kantareller, grädde och franskbröd.
Luften är fortfarande så oändligt ljummen, jag säger att det känns som när vi cyklade på Bornholm.
Hjärtat är varmt av glädje när vi stannar till i Steninge och jag tar en bild av havreåkern.
Klockan 19.00 går jag ut och lockar på Sigge Nilsson (katten). I flera dagar, kanske fem, har han varit som spårlöst försvunnen. Inte ett endaste litet jamande någonstans! Konstaterar att äppelträdet kommer att ge ganska bra skörd.
Klockan 20.00 ... går jag ut och vattnar i växthuset och lite i rabatten, men glömmer blomlådorna.
Varför - hur i all världens dagar kunde jag komma på att plantera vanliga petunior i våras -?
Maken till rangliga och eländiga blomster har jag inte sett på länge!
Och när jag stänger av vattnet, ser jag att pv inte har så mycket kvar att måla på gavelväggen, men det är klart, listerna ska upp och målas också.
Och min tredagarsledighet är slut.
I morgon börjar allvaret.
Dagens fönster ...
...och en kvinna som speglar sig i glaset, eller ..?
Jo, så måste det vara.
Nu ser jag förresten två - den högra är nog självaste fönsterfångerskan -.
Då vet ni vem det är.
...och en kvinna som speglar sig i glaset, eller ..?
Jo, så måste det vara.
Nu ser jag förresten två - den högra är nog självaste fönsterfångerskan -.
Då vet ni vem det är.
torsdag 20 augusti 2015
Igår ...
Tjugotvå kilometer till Falkenberg - eller egentligen mindre än så - , säger pv senare på kvällen.
Bara två rondeller!
Till Halmstad är det lika långt och fjorton rondeller!
Tio har jag tid på mammografin och jag hittar direkt .., och sjukhuset är litet, eller känns litet, ungefär som Malå sjukstuga förr i världen.
Trevlig reception. Ljust gröna möbler. Limegröna. Tänker på mian.
"Nej, du behöver inte betala nu, det kommer en faktura med posten ..",. säger kvinnan i receptionen.
Och väntrummet är litet och där är gröna möbler även där och modern klädhängare, men jag tänker att om någon hänger kappor på den vänstra grenen, då blir det trångt för den som sitter på stolen intill. Två papperskorgar i plast blir som pricken över i.
Vi är tre kvinnor som väntar och sköterskan som ropar upp ("vem av er kom först?", "det var hon!" säger kvinnan mitt emot mig och pekar på mig) ser vän ut och talar med lågmäld röst, så där så jag får anstränga mig för att höra. Personnummer och namn och sedan ställa sig vid röntgenapparaten och sträääcka upp och ut och bröst som redan är platta plattas till ännu mera och jag säger att det måste ju vara praktiskt med såna, tänk stinna silikonbröst!
"Ja, men vi har särskild apparatur för dem ...", säger sköterskan, ja, det är ju så vanligt numera och blir förstås ännu vanligare längre fram.
Jaha, ja.
Sköterskan tittar på datorbilderna, jo, hon är nöjd .., jag undrar om hon ser nånting eller håller hon bara masken ..., nog borde en sköterska med van blick kunna skönja om där ser konstigt ut, men hon säger förstås ingenting, nej, jag ska få ett svar med posten och är bilderna dåliga eller är det nånting lurt, blir jag kallad till sjukhuset i Halmstad.
Sen åker jag hemåt.
Tänker att det får bli som det blir.
Förbereder mig på det värsta.
Blir tacksam om det är okej.
Bara två rondeller!
Till Halmstad är det lika långt och fjorton rondeller!
Tio har jag tid på mammografin och jag hittar direkt .., och sjukhuset är litet, eller känns litet, ungefär som Malå sjukstuga förr i världen.
Trevlig reception. Ljust gröna möbler. Limegröna. Tänker på mian.
"Nej, du behöver inte betala nu, det kommer en faktura med posten ..",. säger kvinnan i receptionen.
Och väntrummet är litet och där är gröna möbler även där och modern klädhängare, men jag tänker att om någon hänger kappor på den vänstra grenen, då blir det trångt för den som sitter på stolen intill. Två papperskorgar i plast blir som pricken över i.
Vi är tre kvinnor som väntar och sköterskan som ropar upp ("vem av er kom först?", "det var hon!" säger kvinnan mitt emot mig och pekar på mig) ser vän ut och talar med lågmäld röst, så där så jag får anstränga mig för att höra. Personnummer och namn och sedan ställa sig vid röntgenapparaten och sträääcka upp och ut och bröst som redan är platta plattas till ännu mera och jag säger att det måste ju vara praktiskt med såna, tänk stinna silikonbröst!
"Ja, men vi har särskild apparatur för dem ...", säger sköterskan, ja, det är ju så vanligt numera och blir förstås ännu vanligare längre fram.
Jaha, ja.
Sköterskan tittar på datorbilderna, jo, hon är nöjd .., jag undrar om hon ser nånting eller håller hon bara masken ..., nog borde en sköterska med van blick kunna skönja om där ser konstigt ut, men hon säger förstås ingenting, nej, jag ska få ett svar med posten och är bilderna dåliga eller är det nånting lurt, blir jag kallad till sjukhuset i Halmstad.
Sen åker jag hemåt.
Tänker att det får bli som det blir.
Förbereder mig på det värsta.
Blir tacksam om det är okej.
onsdag 19 augusti 2015
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Nu var jag in på din blogg och såg att det är "detbästatider" igen. Härligt. Svårt att välja ut efter en sommar men några riktiga guldkorn har jag.
Resan till Prag blev lika bra som jag önskade innan. En stad jag blev förälskad i och fick mycket inspiration av. Och födelsedagen blev fantastisk, med champagnepicknick på dagen och en underbar middag på kvällen.
Vädret har det varit lite si och så med denna sommar. Men nu, när skolorna börjar och alla har börjat arbeta igen (utom min man som är sjukskriven för ryggskott), nu har sommaren kommit. Har tillbringar några fina kvällar nere vid sjön, för övrigt så lever vi ett stilla liv ute vid skogsbrynet.
I över en vecka var vi hundvakt till Otis "hundfamilj" och det var roligt. Trångt i stugan när alla fyra var inomhus.
Svårt att sammanfatta allt men detta var några av guldkornen.
Kram Eva
// Vilka bilder Eva! När kommer boken?
Hej Elisabet!
Nu var jag in på din blogg och såg att det är "detbästatider" igen. Härligt. Svårt att välja ut efter en sommar men några riktiga guldkorn har jag.
Resan till Prag blev lika bra som jag önskade innan. En stad jag blev förälskad i och fick mycket inspiration av. Och födelsedagen blev fantastisk, med champagnepicknick på dagen och en underbar middag på kvällen.
Vädret har det varit lite si och så med denna sommar. Men nu, när skolorna börjar och alla har börjat arbeta igen (utom min man som är sjukskriven för ryggskott), nu har sommaren kommit. Har tillbringar några fina kvällar nere vid sjön, för övrigt så lever vi ett stilla liv ute vid skogsbrynet.
I över en vecka var vi hundvakt till Otis "hundfamilj" och det var roligt. Trångt i stugan när alla fyra var inomhus.
Svårt att sammanfatta allt men detta var några av guldkornen.
Kram Eva
// Vilka bilder Eva! När kommer boken?
Turtlans bästa ...
Hej!
Sitter och tittar igenom mina bilder i telefonen för att se vad som hänt och vad jag ska välja. Många härliga minnen kommer upp men bestämmer mig för "Vår lilla trädgård".
Just det! Efter ha bott i lägenhet i många år så njuter jag så mycket av att ha en trädgård om än en liten sådan. Gå ut barfota på den lilla gräsplätten och sen vattna tomaterna. Kolla till rabarberplantan vi fick och rosorna som nu tagit sig så bra. Kaprifolen och klematisen som blommar och växer högt.
Så får det bli.
Mitt bidrag blir Vår lilla Trädgård!
Turtlan
Hej!
Sitter och tittar igenom mina bilder i telefonen för att se vad som hänt och vad jag ska välja. Många härliga minnen kommer upp men bestämmer mig för "Vår lilla trädgård".
Just det! Efter ha bott i lägenhet i många år så njuter jag så mycket av att ha en trädgård om än en liten sådan. Gå ut barfota på den lilla gräsplätten och sen vattna tomaterna. Kolla till rabarberplantan vi fick och rosorna som nu tagit sig så bra. Kaprifolen och klematisen som blommar och växer högt.
Så får det bli.
Mitt bidrag blir Vår lilla Trädgård!
Turtlan
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Mitt bästa den här sommaren var nog att vi slängde oss iväg på en ut-i-det-blå-tur med bil. Vi körde dit näsan pekade, bodde på vandrarhem och var lite kulturella och “turistiga”. Det var riktigt roligt. Vädret var som gjort för det. Att gå på museer, hembygdsmarknader, besöka domkyrkan i Växjö och glasbruken passade utmärkt i regnet. Vi körde på småvägar och körde fel ibland, men oftast blev det rätt ändå.
Mitt bästa den här sommaren var nog att vi slängde oss iväg på en ut-i-det-blå-tur med bil. Vi körde dit näsan pekade, bodde på vandrarhem och var lite kulturella och “turistiga”. Det var riktigt roligt. Vädret var som gjort för det. Att gå på museer, hembygdsmarknader, besöka domkyrkan i Växjö och glasbruken passade utmärkt i regnet. Vi körde på småvägar och körde fel ibland, men oftast blev det rätt ändå.
Det var så vi hittade hemslöjdarna i kyrkstallarna, fina trädgårdscaféet i
med de goda smörbullarna, som tanterna i köket hade bakat och den fina
textilutställningen på ovanvåningen i hembygdsgården. Bäst var nog ändå de fina
glasbodarna (även om det är långt ifrån hur det var förr) med fantastiska
skapelser i glas.
En av de otroligt skickliga glaskonstnärerna, Carlos R.Pebaqué,en självlärd
glasslipare, ursprungligen från Uruguay numera Gullaskruv, gjorde de mest
fantastiska sker i glas! Jag har aldrig sett nåt liknande! Som violinen/violan
helt i glas – t.o.m. strängarna var tunna glastrådar och med ljus bakom såg den
lite trolsk ut. Tyvärr gör min mobilbild inte hans konst rättvisa!
Och kopparna, som vi köpte av en keramiker på konsthantverksutställningen
på Huseby bruk. Svarta koppar med brun dekor som ser ut som o de vore gjorda i
trä – ebenholtz med intarsia! Goda att dricka ur är det också!
Bästa
hälsningar
Ann
tisdag 18 augusti 2015
Det bästa för Karin / mossfolk ...
Det har varit så mycket härligt i sommar att det nästan känns orättvist att välja bort en del av det.
Men allra allra härligast har nog ändå varit att ha sällskap av vår lille kille, som i juli fyllde ett. Vi har ägnat maaassor av tid i trädgården.
I timtal fixar han och donar med mig där. Kånkar på stora vattenkannor, rycker ogräs (hm, och även sådant som inte är ogräs), gräver jord, plockar bär (om de är mogna är inte så noga) och undersöker allt han hittar. Underbart är just vad det är :)
Det har varit så mycket härligt i sommar att det nästan känns orättvist att välja bort en del av det.
Men allra allra härligast har nog ändå varit att ha sällskap av vår lille kille, som i juli fyllde ett. Vi har ägnat maaassor av tid i trädgården.
I timtal fixar han och donar med mig där. Kånkar på stora vattenkannor, rycker ogräs (hm, och även sådant som inte är ogräs), gräver jord, plockar bär (om de är mogna är inte så noga) och undersöker allt han hittar. Underbart är just vad det är :)
Trekvart kvar ...
En dryg timme vid havet, det räcker.
Jag kämpar på med andra delen av den där trilogin .., verkligen k ä m p a r .., vänder blad efter blad och läser om Maja, Anita, Tomas och alla de andra. Om klasskillnader och osäkerhet, alkoholproblem och komplex.
Ett tysk par badar länge.
Efteråt hör jag mannen säga nånting om "wunderschönes Wasser"!
Ja, så var det idag.
Och nu har jag tankat energi så det ska räcka till att ta hand om veckotidningarna och returerna och att lösa av i charken och vara vänlig och tillmötesgående och en bra arbetskamrat.
Hopefully.
En dryg timme vid havet, det räcker.
Jag kämpar på med andra delen av den där trilogin .., verkligen k ä m p a r .., vänder blad efter blad och läser om Maja, Anita, Tomas och alla de andra. Om klasskillnader och osäkerhet, alkoholproblem och komplex.
Ett tysk par badar länge.
Efteråt hör jag mannen säga nånting om "wunderschönes Wasser"!
Ja, så var det idag.
Och nu har jag tankat energi så det ska räcka till att ta hand om veckotidningarna och returerna och att lösa av i charken och vara vänlig och tillmötesgående och en bra arbetskamrat.
Hopefully.
På jobbet ...
Halv tre till kvart över nio.
Dom sista sex timmarna är vi bara två kassörskor och vid halv fem är det tänkt att E i charken ska få rast och jag ska avlösa och där står jag med en rad kunder i kö och jag skivar kokt tunga som minsann inte är det enklaste att få styr på (den halkar omkring på skärmaskinen!) och någon vill ha rökt Lönnebergaskinka och mitt i allt detta ropas det från kassan, kan jag komma bums, det är nåt med posten ..., och jag får lämna tungan åt sitt öde och fånga in hon som har rast och så börjar det hela om igen och det är stressigt och känns inte alls bra!
Hela dagen har det varit otroligt varmt ute och det märker vi genast av i affären.
Sommarhusägarna blir kvar och köerna växer sig långa.
Nån frågar efter myrmedel .., en annan efter rostad lök.
En turistande familj från Italien tycker att det blev dyrt och frun i familjen förklarar för sin man att det är köttet som kostar.
Och där är ett medelålders par från Freiburg i Tyskland och jag minns tydligt när vi - någon gång på 90-talet -, passerade just den staden och funderade på att ta en linbanetur, men avstod.
Kvällen bara susar iväg!
M tar hand om tobaksleveransen .., jag har kassan.
När klockan är kvart över nio, har jag bytt om till mina egna kläder.
Man blir som en annan människa.
Eller: man känner sig som en annan människa!
Friare!
Och jag cyklar hemåt och skänker pv en tacksamhetens tanke; han har nämligen köpt och monterat ny belysning på min cykel och nu blir det i alla fall aningen enklare att ge sig av hemåt.
Kvällarna mörknar betänkligt.
I Särdal har skörden bärgats; nu ligger små drivor med "båss" på cykelbanan och det doftar på ett alldeles särskilt sätt. Höstdoft. Sensommardoft.
Hemma har pv kokat björnbärsmarmelad och själv ramlar jag ihop på soffan Ektorp, säger att jag orkar rakt ingenting .., gör mig redo för kvällen .., läser några sidor av Kristina Sandbergs trilogi som jag aldrig kommer att ta mig igenom .., pv kommer upp, vi ligger nära varandra och lyssnar till nånting som jag inte längre kommer ihåg vad det var .., nån sommarpratare kanske, men som vanligt somnar jag inom loppet av två minuter.
Och nu är det ny dag.
Halv tre till kvart över nio.
Dom sista sex timmarna är vi bara två kassörskor och vid halv fem är det tänkt att E i charken ska få rast och jag ska avlösa och där står jag med en rad kunder i kö och jag skivar kokt tunga som minsann inte är det enklaste att få styr på (den halkar omkring på skärmaskinen!) och någon vill ha rökt Lönnebergaskinka och mitt i allt detta ropas det från kassan, kan jag komma bums, det är nåt med posten ..., och jag får lämna tungan åt sitt öde och fånga in hon som har rast och så börjar det hela om igen och det är stressigt och känns inte alls bra!
Hela dagen har det varit otroligt varmt ute och det märker vi genast av i affären.
Sommarhusägarna blir kvar och köerna växer sig långa.
Nån frågar efter myrmedel .., en annan efter rostad lök.
En turistande familj från Italien tycker att det blev dyrt och frun i familjen förklarar för sin man att det är köttet som kostar.
Och där är ett medelålders par från Freiburg i Tyskland och jag minns tydligt när vi - någon gång på 90-talet -, passerade just den staden och funderade på att ta en linbanetur, men avstod.
Kvällen bara susar iväg!
M tar hand om tobaksleveransen .., jag har kassan.
När klockan är kvart över nio, har jag bytt om till mina egna kläder.
Man blir som en annan människa.
Eller: man känner sig som en annan människa!
Friare!
Och jag cyklar hemåt och skänker pv en tacksamhetens tanke; han har nämligen köpt och monterat ny belysning på min cykel och nu blir det i alla fall aningen enklare att ge sig av hemåt.
Kvällarna mörknar betänkligt.
I Särdal har skörden bärgats; nu ligger små drivor med "båss" på cykelbanan och det doftar på ett alldeles särskilt sätt. Höstdoft. Sensommardoft.
Hemma har pv kokat björnbärsmarmelad och själv ramlar jag ihop på soffan Ektorp, säger att jag orkar rakt ingenting .., gör mig redo för kvällen .., läser några sidor av Kristina Sandbergs trilogi som jag aldrig kommer att ta mig igenom .., pv kommer upp, vi ligger nära varandra och lyssnar till nånting som jag inte längre kommer ihåg vad det var .., nån sommarpratare kanske, men som vanligt somnar jag inom loppet av två minuter.
Och nu är det ny dag.
Vinsten ....
Den nästan alltid så idoge pensionatsvärden, ja, han målar inte bara lister eller plankor, han plockar även björnbär och kokar därefter marmelad.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har han gjort en ny laddning.
Hel kanel och lite vanilj finns i marmeladen, som blir himmelskt god!
Och den där lilla före detta sardellburken, det är veckans vinst.
Lätt att posta och så där som ett litet smakprov!
Vill du dela med dig av nånting som gjorde dig extra-varm i hjärtat, så mejla glädjen till bisse151@gmail kom, så är du med på fredagsdragningen!
Välkommen!
Några har redan hakat på.
Det är ...
Ulrika
Helena i Uppsala
Friherrinnan
Anne i Mantorp
Barbro i Uppsala
och
Kerstin i Dalarna
Den nästan alltid så idoge pensionatsvärden, ja, han målar inte bara lister eller plankor, han plockar även björnbär och kokar därefter marmelad.
Varje kväll när jag kommer hem från jobbet, har han gjort en ny laddning.
Hel kanel och lite vanilj finns i marmeladen, som blir himmelskt god!
Och den där lilla före detta sardellburken, det är veckans vinst.
Lätt att posta och så där som ett litet smakprov!
Vill du dela med dig av nånting som gjorde dig extra-varm i hjärtat, så mejla glädjen till bisse151@gmail kom, så är du med på fredagsdragningen!
Välkommen!
Några har redan hakat på.
Det är ...
Ulrika
Helena i Uppsala
Friherrinnan
Anne i Mantorp
Barbro i Uppsala
och
Kerstin i Dalarna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)