torsdag 4 januari 2018

Torsdag ...


Då händer följande: en tar sig - för andra dagen i rad - knappt ur sängen och kan på inga villkors ta på sig vare sig strumpor eller byxa och skriker högt när en ömsint pensionatsvärd med lätt hand stryker över ryggslutet. Efter några strong pills blir det bättre. Förstås.
Och den drabbade säger att det väl är nån nerv som kommit i kläm.

Någon annan ringer vårdcentralen i Getinge och ber att få en tid till läkare.
"Tryck över bröstet en längre tid och huvudvärk", säger den som är någon annan.
Och den som har ont i ryggen begriper ingenting.
"Men varför har du inte sagt nånting ...?" frågar hon.
Ja, säg det.
Läkartid två timmar senare.

En tredje har tillbringat natten på en akutmottagning tillsammans med ett av sina barn.
Med ojämna mellanrum plingar det till i den mobil som ligger på sängbordet.
Nu väntar nya undersökningar.
Nya besked.
(Lugnande sådana kommer på senare på dagen! Hurra!)

Och en fjärde, hon som en gång gjorde den lilla tavlan som hänger här i hallen, hon åker om några timmar - tillsammans med tre kompisar - till Thailand, för att därefter kuska runt i olika länder.
I tre månader är det tänkt att flickorna ska bli borta.
Den som är mormor och har en nerv i kläm, tänker på allt som kan hända.
Överall, rån, våldtäkter, tsunamis, jordbävningar, oroligheter i respektive land, ormbett, trafikolyckor och annat elände.

En gång, i sin ungdom, sa AP: "mamma, du är inte som andra mammor som blir oroliga och avråder sina barn att åka utomlands, du säger bara, ååå, så roligt för dig, så spännande!"'
Jag minns att jag inte riktigt visste hur jag skulle ta det. Var det en komplimang för att jag trodde dem om att klara sig själva; ja, att dom blivit uppfostrade till att bli självständiga, eller var det för lite av moderlig omsorg?

Men det var då det.
Nu är det andra tider.
Andra känslor som kommer i svang.

För övrigt?
Två hundar och en katt sover.
Tour de Ski på SVT.
Och hungriga småfåglar.

Uppdatering: det visar sig att någon annans blodtryck är jättebra, men däremot slår hjärtat oregelbundet. Kontakt med hjärtläkaren i Halmstad .., kanske blir det till att börja om med blodförtunnande medicin och kanske har den fantastiska effekten av ablationen börjat tacka för sig - det var vi medvetna om att så kan det bli .

9 kommentarer:

mossfolk sa...

Men så mycket elände.
Det är klart att det kan hända något när man är på resa. Å andra sidan kan man ju, rent krasst, kolavippa i sängen nästan vilken natt som helst.
Fast den dagen någon av mina barn ger sig ut på en sådan tripp kommer jag förmodligen att vara livrädd. Stolt. Men hemskt orolig ;)
Krya på er!

Elisabet. sa...

mossfolk: ja, men det reder sig!
Den som hade en nerv i kläm, har ätit strong pills och rör sig nu obehindrat. Den som hade ett hjärta som slog oregelbundet, bygger för fullt i uterummet. Den som tillbringat natten på akuten har fått åka hem efter diverse provtagningar. Och den som idag sitter på ett plan till Thailand, är nog glad och lycklig.

WalkaboutSweden sa...

L i v e t . . .

♥ ♥ ♥

Ruta Ett sa...

Jo, nog blir jag orolig när barnen ger sig ut i vida världen, men försöker att verka cool. De måste ju få prova sina vingar!...Det fick ju jag!

Elisabet. sa...

Walkaboutsweden: just det .., ,livet! Så icke-förutsägbart!

Ruta Ett: barnen oroar jag mig inte det minsta för numera - dom klarar sig - men Emil och Emma! Hu!

Babsan sa...

Jag känner nog som du med barnbarnen.....hur ska det gå i denna värld.
Tur att ni piggat på er ,...men var försiktiga❤️

Evas blogg sa...

Ja livet. Igår fick jag uppleva hur allt, på någon minut, kan förändras. Jag tackar livet varje dag.

Elisabet. sa...

Babsan: man kanske blir mer räddlivad vid stigande ålder .., eller så har man fått mer förstånd och tänker på vad som verkligen KAN hända, eller hur lätt nånting händer ,-)

Evas blogg: ja, det var förfärligt det ni varit med om och arma hennes make!

Evas blogg sa...

Fruktansvärt. Och nu vet jag att hon bara var 50 år, hade cancer men det var hjärtstopp hon fick.