lördag 1 juli 2017

Förmiddag i landet Halland ....


Då beslutar jag mig för att ta tag i mig själv; att promenera i rask takt utan någon hund i koppel.
Jag hinner inte långt, knappt att jag får upp farten, förrän jag möter bekanta som bor en bit söderut.
Det är hon och han och vi står och pratar en bra stund; om jobb, om pension .., om framtidstankar .., och hur det kan komma sig att dom två närmaste vårdcentralerna står helt utan ordinarie läkare, ja, även erfarna sjuksköterskor har tackat för sig.
Om det pratar vi en bra stund.
Och om husbilar och om Lofoten.


Och så skiljs vi åt.
För en månad sedan kanske, ja, då promenerade jag mellan två illandes gula rapsfält, men jag kände ingen doft!  Nu, ser det ut så här.


Och där grävmaskiner schaktade bort nästan all växtlighet tidigt i våras, där är det nu grönt och frodigt, men björnbärssnåren där pv höll till (ack, hur många burkar björnbärsmarmelad har vi inte i frysen ...!) är försvunna - uppslitna med rötterna -.
Där, bakom träden i mitten av bilden, finns havet ..., ja, några hundra meter bort.



Och jo, det blev fint, fast vi inte tyckte det då.


Överallt växer ljuvligt doftande gulmåra ...., vilket alltid påminner mig om Mossbystrand utanför Ystad. På väg hem från stranden brukade jag plocka en bukett gulmåra som sattes i en liten vas när jag kom hem.


Gulmåra kallades tidigare för Jungfru Marie sänghalm och har använts som en medicinalväxt.
Här kan man finna en del intressant läsning om just gulmåra.

Nästan hemma träffar jag herr och fru V som bor lite längre ner längs vägen; finare till, med utsikt över havet. Dom är båda i åttioårsåldern och är nu ute på promenad ..., frun är av den tjusigare sorten med slanka ben (åååå, så vackra!) och lite tystlåten, men maken är pratglad och berättar om krämpor och annat och så har dom ju sin lilla yorkshire-terrier Terry med sig; och han är den gladaste av glada hundar och tycks älska hela världen, inte minst Harry, men Harry är ju hemma, så nu sätter sig Terry vid sidan om grusvägen och vill helst inte gå på nån längre promenad, ty längre bort skymtar ett tiotal islandshästar och såna tycker han inte om.

Väl hemkommen upptäcker jag att min Iphone har trillat ur jackfickan och pv och jag själv tar var sin cykel (jag vet precis var den sista bilden togs!) och det blir husets herre som hittar den .., den ligger i så prydligt i hästhagen.

En timme senare dyker Sonja upp - underbara, rara, fina Sonja - och vi sitter ute i minst en timmes tid och pratar om .., ja, mest om gemensamma bekanta från Ljungby (då gosar jag med Nelly som har en liten fjäder vid nosen) och om pv:s morbror Bertil som hamnat på ett äldreboende .., ja, sånt.

Det blir en bra tillsammansstund ute i trädgården.


Inga kommentarer: