tisdag 20 december 2016

Den tjugonde ....

Glasmästarsill, tror jag att den heter.

Så är sillen på plats.
Två vackra glasburkar från Surte glasbruk fylldes till brädden, burkar som under lång tid huserat i det dolda rummet i garaget! Så vackert det blev!
En Janssons ska göras idag också och bara värmas upp i morgon, då, när vi har lillejulafton tillsammans med Hilda, Patrik, Sonja, Lena och Hildas mamma Mymmel.
Det är också sista kvällen hemma för pv som på torsdag - med nelly som sällskap - tar tåget till Stockholm och sen blir det bilresa till Orsa tillsammans med Anna och Micke.

Det är mer än en som har höjt på ögonbrynen över vårt julfirande.
Va?
Ska pv fira jul tillsammans med din dotter och svärson?
Men du då?

Vi var flera som var inbjudna till dalafirandet, men jag arbetar sent fredag och är bara ledig som en vanlig helg, ja, så jag tyckte att pv kunde göra dem sällskap och tänk, så roligt för honom att få åka skidor i flera dagar!

Harry har lovat att vakta såväl matte som huset, så det är inga problem.


Det här är min utsikt just nu.
På det gröna keramikfatet som Anja Notini gjort, ligger stenar, musselskal, en glasprydnad som gått sönder och nu får vara med ändå, bara för att den är så fin .., och där är en julgransboll och ett virkat hjärta som har rest från Hamar i Norge och kom med posten igår. I vår julgran finns flera såna hjärtan minsann!

Och så är där julhälsningar som gör hjärtat glatt!
Två solskenskillar från Närke samsas med hälsningar från Frankrike, Göteborg, Norrtälje, Skellefteå, Värnamo och Sundsvall! Så glad man blir! 
I en blå pärm har jag under flera år haft adresser till alla som brukar få julkort, men i år var dom bladen borta. Ära vare hitta.se, men nu saknar jag adresser till såväl Frankrike, Spanien som Danmark! Ni ska få en egen hälsning här på bloggen.

I morgon ska dock det här bordet vara rensat från julgranspapper, pennor, tomma kartonger och annat som ska slås in. Varje år bestämmer jag att nä, inga julklappar till mig, men det är ju hopplöst när man FÅR .., då känner man sig bara så dum om man själv avskaffat det här med klapperiet.


3 kommentarer:

Turtlan sa...

Jag tycker det låter härligt att pv åket med Anna o Micke. Varför inte? De har ju ett gemensamt intresse. Lika kul är när pv seglar med segelkompisen i Skåne. Kloka och vuxna människor som umgås som kloka och vuxna människor.

Det kan ju vara annorlunda.,. Vissa har närapå tredje världskriget, andra hälsar i alla fall men inte mycket mer.

Sen det där med att jul den ska firas med släkten den! Inte med kompisar som man trivs med. Tänk när min bror var gift med sitt ex. Huuu jag fasade nästa över julmiddagen med hennes släkt. Förlåt men så var det. Maten den slängdes fram och sen lika fort åt de upp. Inget lugn och ro. Sen ett överflöd med julklappar! En tävling vem som köpt mest.
Ja det saknar jag inte kan jag lova!

Så summa summarum sp låter det som ni har en fin plan för dagarna som kommer :-) Kram!

Ulrika sa...

Jag är van att fira jul i alla möjliga annorlunda konstellationer och på så många olika vis, så här höjs i alla fall inte ett enda ögonbrynsstrå.

Och VAD har folk med saken att göra ens, tänker jag.
Jisses så många "måsten" det finns kring hur det ska vara.

Här har jag stilla firande med junior på morgonen, sen åker han hem till tjejen och hennes familj. Jag är medbjuden dit, och det är himla trevligt tycker jag, men jag har bestämt mig för att fira ensam resten av julafton. Det har det också höjts ögonbryn över men det är ju mitt beslut. Jag tänker sticka och sen nån bra film, och gå på midnattsmässa och mysa. :-)

Julmat blir det inte heller på julafton.
Nu har jag ätit julmat så många gånger på jobbet att det räcker. :-D

annannan sa...

Så fint det låter! Kul att du som är norrlänning stannar kvar i söder och smålänningen pv åker upp till snön!

Vi firade alltid jul hos mormor och morfar så länge mormor klarade av att vara värdinna, och det gjorde hon en lång bit över 80. Det började mitt på dagen och pågick en bit in på kvällen. Jag älskade det förstås. Och tyckte lite synd om pappa som alltid skulle köra hem en runda på eftermiddagen för att ta hand om djuren. Nu har jag förstått att det var det allra bästa på hela julen för honom - ett par timmars andrum i det intensiva umgänget med svärfamilj. Han fick julkakor med sig och så lagade han kaffe hemma och satt en stund i det sista decemberljuset och hade sin egen julafton.

Det är skönt för mig som enda barn att veta att pappa trivs bra med att fira jul på egen hand nu också.

Jag har haft ett par jular som de som Turtlan beskriver också, när de firades med min svågers frus (nu ex) släkt. Huvaligen.

Mitt allra bästa på julen är när vi firar här i Porto och jag går en jättelång ensam promenad på juldagsförmiddagen. Det är min motsvarighet till pappas julaftonseftermiddag. När jag kommer hem dricker jag kaffe med pepparkakor och julost.