lördag 31 december 2016

Bilder från ett år som gått ....


Alla dessa möten.
Som kvinnorna ute på piren i Steninge .., gladlynta och pratiga damer och så mycket värme det blev!



Och alla bad i havet tillsammans med friherrinnan.
I Steninge och väldigt ofta i Särdal.
Och hemma här i Stensjö.


Någon gång - minst en gång per år i fall fall - tar pv och jag själv in på hotell Sekelgården i Ystad.
Där kan man ligga i sängen och lyssna till Mariakyrkans klockklang och till lurblåsaren.
Att komma till Ystad är som att komma hem.
Inte som till Malå, för det är ett annat slags hem - sprängfyllt med känslor - men ändå, ett hemma.



Och alla underbart rara kunder som man har haft förmånen att träffa under det här året.
Som Valter, till exempel.


Nån gång i slutet av februari började jag ordna med rumsbokningar i Skottland.
Dit skulle vi åka just efter midsommar.
Första övernattningen var i Pitlorchy.
I ett kollegieblock skrev jag ner allt viktigt och cruella skrev att det var till att ha såväl hängslen som livrem och jag tänkte att det är nog rätt typiskt mig. Jag har nämligen livlig fantasi och ser för min inre syn allt som kan hända.
Om jag nu har alla bokningar i min mobil och så tappar jag den!
Eller om den blir stulen!
Bäst att gardera sig med papper och penna ,-)


Och vi kom till vårt första boende och tänk .., det såg ut precis som här på bilden!
När den vänlige värden tagit min väska och visat oss vårt rum på övervåningen, gick vi på promenad pv och jag själv, längs den här vägen.
Det var inte långt ifrån att mitt hjärta gick itu av glädje.
Nej, någon storstadsmänniska är jag inte.
Blir jag aldrig.


Vi kom att älska Skottland.
I lilla Plockton fanns det här pusslet i ett butiksfönster.




Och där mötte vi den skäggige mannen som pratade in en födelsedagshälsning till Anders.


Pv köpte en keps.
Nej, jag köpte honom en keps och tyckte att han blev så fin.


Och det blev höst och jag köpte tulpaner i slutet av november.
Den lilla koppen till höger om vasen, inhandlades tidigare under året i Sälen.


I månadsskiftet oktober-november åkte vi till Jylland, närmare bestämt till Skagen.
Där, i den före detta svenska sjömanskyrkan - belägen tjugo meter från hotellet - träffade vi hunden Ivar och jag föll pladask.


På torsdagförmiddagarna när jag varit i mejeriet, har det blivit möten med olika leverantörer, eller rättare sagt, med chaufförerna. Alltid så trevliga är dom och alla är vi ju en länk i den långa kedja som går från producent till grossist och så hela vägen till butikerna.
Chaufförer av olika slag är ofta väldigt sociala och trevliga typer - kvinnor som män -.


Nelly tillbringar sitt andra år hos oss och är lite knäpp mellan varven.
Ganska länge kan hon stå och stirrglo rakt in i väggen, eller som här, under kaminen.
Men oj, oj, vad vi älskar henne!


I slutet av juli kom äldsta dottern med familj på besök.
På altanen satt Emil och pv och spelade backgammon och senare under året, blev Emil min kollega och decemberjobbade i en Icabutik i Upplands Väsby.
Kollegor .., jo, minsann!


"Ättapjött" - det är det barnet som kommer på slutet .., efter dom andra, en bra bit efter till och med.
Det här är min ättapjött - Anders -.
På facebook hade hans flickvän Maja den här bilden (hon är småländska, omtänksam och chosefri och såååå rar och fin) och rubriken var: "Det bästa under 2016".
Det tyckte faktiskt vi också att det var.
Det bästa.



Varje kväll - måndag till och med torsdag - har jag legat i sängen och lyssnat till Nordegren & Epstein.
Vilken glädje!
Vilka härliga programledare!


Och jag har hittat en bild av min farfar -  Anders Fredrik Nilsson i Kalvträsk - .
Den enda bild jag har av honom.
Han dog lite drygt fyrtio år av tuberkulos och året därefter dog hans fru, Anna Elisabet, även hon av tbc. Kvar blev fem barn, tre pojkar och två döttrar.




Det har varit ett år sprängfyllt med glädje, men också med annat.
Arbetskamraten som har varit så förfärligt sjuk och som nu säger att det går mot slutet.
Och pv:s bäste kompis Pelle som hittades död i sin lägenhet, så där poff, bara sextiotvå år gammal. Det var ju tänkt att dom skulle bli arbetskamrater i Getinge, men så blev det inte och pv drog tillbaka sin jobbansökan.


Själv har jag mer än någonsin insett hur fort livet susar iväg!
Snart har jag exakt två år kvar tills det är dags för pension.
Och den där lilla tösen på bilden, hon med bångstyrigt hår och händerna i sidan .., tänk, om hon hade anat vad som väntat!
Flytten till Stockholm .., tre barn och två barnbarn .., en underbart rar bonusdotter .., och Ystad och landet Halland och alltid hundar i närheten! Och en eller flera katter.

Jo, men det har varit ett bra år; ett på alla sätt och vis fint år.
Och förhoppningar inför det nya året?
Mest av allt att operationen av knäeländet blir av, även om det känns gruvsamt.
Bara  t a n k e n  på att ligga ihopkrupen i fosterställning och vänta på ryggmärgsbedövning och känslan av total ensamhet när man ligger på ett operationsbord .., ååå, den är hemsk.

Till sist så önskar jag dig som jag läser här  - vare sig du tittar in en gång per år eller varje dag - Ett Riktigt, Riktigt Gott Nytt År!

Tack för att ni finns och berikar mitt liv, för det gör ni verkligen!

Stor kram till er alla!
Elisabet




15 kommentarer:

gunnar i vaplan sa...

Gott Nytt År till dig också och till PV och till Nelly och till Harry och till alla andra som gör som jag, alltså läser Bettans härliga blogg.
Och du, Elisabet, du ska veta de att jag lyssnar också varje dag till dina favoriter, Nordegren & Epstein. Men jag gillar också Annika Lantz :-) !
/gunnar/

gunnar i vaplan sa...

... Jäsiken, jag gömde katten Sigge...! Mjauuuu till dig också såklart :-)

bettankax sa...

Gott Nytt År till dig Elisabet, och alla de fyra andra i det gula huset.
Berätta tiden för mig när det är dags, när du ligger där själv och ska få epidural-bedövningen, så lovar jag att mentalt vara på plats. Prick hela tiden.

Monet sa...

Bone Nouvelle Annee önskar vi dig, pv, Harry och Sigge frpn ett soligt Provence. Vi har haft ett minst sagt besvärligt år som det kan bli ibland och ser fram mot ett bättre 2917. Det önskar vi förstås dig och dina bloggvänner också!

Monet sa...

Alltså: Bonne Nouvelle Annee och 2017 förstås. Det förra lär väl ingen av oss uppleva 👼

-B- sa...

En stor takk till deg for at du beriker mitt liv varje dag med din blogg .KRAAAAAAAAAAAM

Steel City Anna sa...

Gott nytt år Elisabet!

Bloggblad sa...

Du har en makalös förmåga att få vardagshändelse att skimra! Det är så roligt att se tillvaron ur dina ögon!
Själv har jag tappat blogggstinget helt. Men jag har så mycket annat roligt omkring mig så jag sörjer det inte ens.

Ulrika sa...

Gott nytt till er älskade i det gula huset!

Kraaaamar från Närke!

mossfolk sa...

Vardag och äventyr och jag är så glad att du skriver om alltihop.
Gott Nytt År!

annannan sa...

Tack, och Gott Nytt 2017!

Barbro sa...

Å DU berikar verkligen mitt!


Barbro

Elisabet. sa...

gunnar rindå: ja, visst är dom bra och nu ska det bli skönt med ordinarie programledare, även om jag tycker att Daniel Alling är superbra!

bettankax: absolut, det ska jag! Jag minns känslan från den förra operationen och vad det betydde!

Monet: log stooorligen åt din framförhållning - 2917 - du är i alla fall optimist ,-) Gott Nytt År till er med! Hoppas ni får vara krya.

Bente: tack snälla och än en gång grattis till att du klarat av det här med rökningen!

Ulrika, mossfolk, annannan och Barbro: nu kan jag inte göra hjärtan här, men om jag kunde ....,-)

Bloggblad: det stinget har jag också tappat lite av .., märker att det blir tunnare med inläggen. Tack för snällorden!



Steel City Anna: och tack Anna för alla underbara bilder du har bjudit på under årets lopp!

Anna-Lena sa...

Gott nytt år till er alla i gula huset, tvåbenta som fyrbenta. Hoppas våra vägar möts under 2017.

Evas blogg sa...

Gott Nytt År till er alla i det gula huset. Och tack för alla dina betraktelser, små som stora. Din blogg läser jag fortfarande med stor behållning. Kram.