måndag 4 januari 2016

Sånt som gör gott för själen ...


Å, detta att ta hundarna och gå ner i reservatet .., gömma små korvbitar i ljungen.., vinden mot kinden .., solen i ansiktet! Och så, där det finns lite lä, att slå sig ned och pv har fixat kaffe och var sin giffel (t.om med glasyr på!) och där sitter vi och tittar ut över havet och den här bit av världen där vi råkat hamna (pv har inte "råkat", han valde den .., ja, det gjorde väl jag med kanske, i alla fall valde jag att bryta upp från Skåne och flytta tjugo mil norrut)  och Nelly håller sig nära oss, medan Harry skuttar runt lite.



Som så ofta vid högtryck, blir det lågvatten. Plötsligt ser man små skär som tidigare legat dolda.
Två svanar ser vi .., och hör gässen flyga ovanför oss.
"Det lär ha kommit tranor till Hornborgasjön .., ja, dom lär nog ångra sig, det kostar på att ligga i framkant ...", säger pv.
Jag hör en kråka kraxa.
För mig är det vårljud, men jo, jag vet, det är långt kvar dit än.


Om man är nästan-stel i ett av benen, är det svårt att gå avslappnat.
Framför allt är det nästan hopplöst när det blir lite brantare.
Och man får akta sig för isfläckar.
Pv är snäll och räcker ofta fram en hand.
Tänk, vad sånt betyder!


Lycka för en liten jack-russel: att få slicka byttan där gifflarna hållit hus.


Och små lortar nästan överallt!


När vi kommit hit, då har vi bara den där sista krångliga stättan kvar och då brukar Nelly sakta ner lite på farten .., - den gillar hon inte -,  fast när pv är med går det bättre.
Då lyfter vi lätt som en plätt över henne.

Så vackert här är idag!

Och en stund senare möter vi harrys bästa kompisar Elsa och Alice med sin matte och hon är lite orolig för hur hennes dalmatiner ska hantera Nelly, men alla är lösa och Nelly bara viftar på svansen och är ju dessutom äldst av dem alla .., det blir bara lite nosande och så går vi åt var sitt håll, ja, sen harry och dom andra två har busat klart.

Och nu är klockan snart två och om en halvtimme kör jag till jobbet.
Någon (en icke-troende) sitter vid pianot och spelar "Jag har hört om en stad ovan molnen" och för mig känns det ju hemtamt. Ungefär som när man var liten och satt vid mammas sida i Filadelfia och fick en liten slant i handen att lägga i kollektbössan. I smyg. Man skulle inte förhäva sig.

Ha det så gott nu ni som tittat in här!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, vilka fina bilder du delar med dej av, Elisabet!! Ljuvliga vyer!!
Hos mej är det idag gråare än grått. Molnen har parkerat nedanför trädtopparna, små, små ilskna och vassa snöflingor yr omkring och termometern visar-14. Inget väder att jubla över direkt. För mej blev det en promenad till busshållplatsen för transport till affären. Potatis, palsternacka och en burk oliver fick följa med hem. Det ska bli spännande att se vad jag har tänkt ordna för middag med det. Men först ska jag titta på hockey på tv.
Glada hälsningar från Lena i Östersund

Evas blogg sa...

Ni bor ju i himmelriket! Så ofantligt vackert. Jag säger som Lena, inget jublaväder här idag.

Ruta Ett sa...

Här har vi också haft sol, blå himmel med isande vind!
Jag fick "brain freeze" redan efter 25 m promenad i motvinden!

mossfolk sa...

Jag tycker att det ser vårigt ut även om det är långt kvar. Här är hela världen vit... och det är också makalöst vackert :)

Elisabet. sa...

Lena i Östersund och Eva på Frösön: ja, tänk .., det är som om vi lever i olika världar, vädermässigt! Och ja, Eva .., jag håller med dig. Måtte jag aldrig bli hemmablind!

mossfolk: det är ju inte ofta det är snö här, men jag håller med dig .., det blir så otroligt vackert! Och tyst.