onsdag 23 december 2015

Lillejulafton en kväll i förväg ...


Och det blir förstås alldeles på tok för mycket mat, men det är väl det vanliga.
Vi är sex personer runt bordet , tre färre än i fjol, men det går det med.
På bordet i köket trängs veganmat med julskinka och prinskorvar.
Pv har slagit på stort och gjort en underbart god Skagenröra efter ett recept i tv, ja, han såg Lasse Kronér göra detta och nu säger vi alla att "men åååå, så gott!" och pv ser ut att bli nöjd, ja, rent av lite mallig.

Annat går på tok.
Mymmels " inlagda morotsslantar (lövtunna) som vi föll pladask och liksom inte fick nog av i fjol, dom smakar annorlunda i år.
"Ååå, det är för att jag inte hittade det rätta receptet!" säger hon leende och friherrinnan som är en ärlig typ, säger att dom i fjol var hundra gånger godare och så hade dom  en annan färg.

Och friherrinnans omtalade långkål, den fick ligga för länge i stekpannan och vi skojar och säger att grönkålschips minsann inte är det sämsta. (Idag jag ätit upp resterna av grönkålen och torrt eller inte, så tyckte jag om det!)

Och vi öppnar paket - inte många men vettiga saker -  och det vackraste julpapperet har Mymmel (Hildas mamma) slagit in sin klappar med och jag tänker att man nästan skulle kunna ha det som en fondvägg, om det nu inte vore för att jag inte vill ha vinterkänsla året om.


Papperet från Lagerhaus och är också så fint. Titta bara!
Det skulle man också kunna ha som fondvägg!

I fem timmar blir vi sittande runt bordet och Nelly vill inget hellre än att få smaka av Hildas goda mjuka pepparkaka med lingon ovanpå .., ååååå, så gärna hon vill få en liten (läs: stor!) smakbit, allt medan Harry ligger på soffan och sover.

Och vi pratar om det fortsatta firandet.
För vår blir det lugnt .., men ungdomarna får liksom tre julaftnar .., någon annan ska göra Paris under fyra dagar och friherrinnan firar jullunch med oss i morgon, men själva julafton hos goda vänner i Haverdal.


Så här ser det ut när det är dags att säga tack och hej.
Det är dom grönklädda skorna som ska till Paris. Ett ben fattas - det är friherrinnans -.

Och nu är det dan för dan och vi har tagit ett "kärringadopp" i havet - vilket betyder att vi inte gick i från stegen då vågorna hela tiden slog över rejält - nej, vi gick i från land och kastade oss inte oförfärat i, utan lät vågorna skölja över det mesta av oss.

I morgon stundar detta.

Inga kommentarer: