söndag 23 augusti 2015

Igår ...


Först stranden någon timme eller två.
Miljoner, miljoners småfiskar som simmar i stim .., jag har aldrig i hela mitt liv sett så många yngel samlade och det var som en matta i havet! Måtte dom växa till sig och bli stora, då har vi maten räddad när det är pensionsdags! Kanske.


Och sen jobbet.
Möts av detta i fikarummet och känner hur sorgsen jag blir.
Den tösen har varit en klippa, alltid så rar och go och det har känts trygg att arbeta tillsammans med henne - nånting vi nästan inte alls gjort den här sommaren -.
Kanske är det två, tre år sedan jag fick ansvaret att lära upp henne och några till i kassan?
Nu flaxar dom iväg åt alla möjliga håll.


Lördag eftermiddag.
Det är vansinnigt många kunder, trots att dom flesta väl har återgått till vardagen igen?
Turister från alla håll och kanter .., där är en man från Kina och på min fråga om han är här på semester, säger han ..., "no, I am here dating" och jag faller nästan baklänges!

Och där är småttingar som vill ha glass och Elin och jag själv är ensamma och kämpar på allt vad vi kan .., sitter i var sin kassa i nästan tre timmar nonstop och jag funderar över hur det ska se ut i mejerikylen eller frukten, men det är helt obegripligt, det har inte kollapsat!

Tre dagars ledighet ger lugn och ro i själen.
Det är ingen idé att hetsa upp sig över sånt man ändå inte kan påverka.
Vi sitter där vi sitter och kunderna är vänliga.

Någon timme innan stängning sänker jag priserna på dagens bröd.
Märkapparater har sett ut likadana sedan jag började i butik .., ja, nästan i alla fall, och jag minns tider när man på måndagmorgonen skulle märka veckans alla extraprisvaror, ååå, sicket arbete!
Hur hann vi med allt detta?!
För att inte tala om när samma röda etikett skulle tas bort!

På varje arbetsplats fanns någon som var expert på krånglande (jo, dom krånglade nästan jämt) märkapparater .., Jonny i Malå, Fredrik i Ystad. Nu är det nästan  ingen av sommarjobbarna som begriper sig på hur man byter rulle eller fixar märkaren när det tjorvat ihop sig och inga etiketter kommer, men Fanny säger att det bästa hon vet, det är att använda den, att få märka brödet! 


Och så idag.
Pv som är igång med listandet av gaveln mot öster.
Pigg och kry.

Själv låg jag i sängen och lyssnade till Vetenskapsradion.
Vilket underbart program detta ändå är!

Och sigge har varit försvunnen i snart en veckas tid.
Vi lockar och lockar och lockar och jag får ingen ro alls i hjärtat.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Ni får ta och cykla runt sommarstugorna och ropa på Sigge så han inte är inlåst i något förråd

Friherrinnan

Anonym sa...

Men så hemskt. Efterlys honom överallt med lappar och bild + be där att folk kollar i sina stängda förråd och uthus. Tänker också att han kan råkat bli inlåst av misstag. Gå runt ganska långt och locka på honom, katter kan ju vandra en bra bit.

Hoppas han en dag står på gräsmattan, som om inget hänt. Grannkatten gjorde så efter drygt en månad, ingen vet var den varit.

Steel City Anna sa...

Hade ocksa en grannkatt som var borta en manad och kom tillbaka. Hoppas ni hittar honom!

mossfolk sa...

Så skönt att pv är på hugget igen!
Men himlans trist med Sigge! Hoppas att han snart kommer spatserande som om ingenting hänt!

Kattis sa...

När jag känner mig maktlös i skolans värld, av olika anledningar, då drömmer jag glada drömmar om den där apparaten, tjusigt inslagen smörgåsmat, och det att göra hundratals smörgåsbakelser med ostbågekross runt om...

Fint att PV:s hjärta nu slår i lagom takt, och med hopp om att kattskrället snart hittar dit där som för honom är hemma!

Anonym sa...

Men så tris med Sigge .Hoppas att han dyker upp/Babsan