onsdag 23 maj 2018

Tillsammans ....
(Sonja, friherrinnan, pv och jag själv ...)


Så blev det en eftermiddag tillsammans uppe vid skogsbrynet i Steninge, med havet framför oss och vid sidan om. Trädgårdsstolar hade vi tagit med och så var det havskräftor (en åt oss var, dom är dyra som skrutt), färska räkor från Falkenberg (jättegoda!), två sallader, baguette i skivor, tzatziki, aioli med limesmak, Brieost och en bytta med heta korvar i bitar.
Till dessert bjöd friherrinnan på sin chokladkaka med vispad grädde och svenska jordgubbar.

Det visade sig att Sonja igår fyllde åttiofem år, men för att vi inte skulle känna att vi glömt hennes födelsedag, sa hon först att det var åttiotvå hon firade. Sonja ., denna kvinna som alltid sätter sig själv sist .., och som berättade om när hon föll i den branta trappan i England där yngsta dottern då bodde och hur Sonja var alldeles på vippen att kunna bli förlamad och så flygresan hem ..."ja, ja, stackars Gösta!" sa Sonja.

"Stackars Gösta? Det var ju dig det var synd om!" sa vi unisont.

Nej, men tänk Gösta, vilket elände med en reskamrat som hade så ont, menade Sonja.
Hon tog en Alvedon för att klara flygresan hem och sen, när hon väl kom till sjukhuset i Halmstad, sa en ung "glad läkare" att de inte var några problem alls, nej, ingen röntgen behövdes, det kunde anstå till dagen därpå.
När den väl var avklarad hade en ny läkare sagt till Sonja att hon på inga omständigheter alls fick röra sig det minsta lilla, sååååå nära var det att kunde ha slutat med en katastrof; att hon kunnat bli förlamad.
"Säg det till den glada läkaren du ...", hade Sonja svarat.
Resultatet blev gipsvagga/korsett under tre månaders tid.

Sonja, ingift moster till pv.

Om det pratar vi en stund.
Men vi pratar också om detta med hur enkelt det är att skjuta upp saker och ting.
Först tackade Sonja ja till allt detta ikväll, sen ringde hon och ångrade sig, ja, för i morgon ska hon ha före detta distriktsköterskekollegor på besök och nu måste hon ju städa och ha fint.
Jag sa att kollegorna nog inte kommer med anteckningsblock för att notera varje dammkorn; det är ju så att Sonja är så underbar och alla som känner henne vet att hennes köksbord ofta svämmar över av tidningar, kokböcker och recept, men vad spelar det för roll?
Och då sa Sonja ja.
(Sonja har inte kommit på det här med dukar .., att lägga dukar över, som jag gör ,-).

Så vi satt där framför båthuset i dryga två timmar och det kändes bra.
Varmt och skönt.
Pv som kommit cyklande direkt från jobbet, tog ett dopp i havet.
Han har ju balans som en bergsget och vinglar inte omkring på stenskravlet.
Själv väntade jag med doppet tills allt var avklarat och då gick jag i från piren .., nej, det där nya stället må vara bra för en hund som behöver svalka, men det är fullkomligt livsfarligt att ta sig ut till vattnet, så nej, vi kanske kan mötas på halva vägen.

En gång i början av åttiotalet - under några månader - delade pv och Sonja lägenhet i Göteborg, det var när Sonja läste till distriktssköterska och pv körde buss ute i förorterna .., Mölnlycke, Kungsbacka, Floda, Jonsered osv.
Det märks att dom tycker om varandra.
Och så här låter hon. 

Nu mot sängen.
Förmiddagspass i morgon, sen stranden.
Det lär ska bli upp mot trettio grader varmt på fredag .., å, vilken fasa, då arbetar jag kväll.
Jag tycker faktiskt att det är hemskt det här .., allt är förtorkat, snart slokar björklöven och om inget regn kommer, ja, då får vi väl bevattningsförbud, vilket i sig inte är det värsta, men tänk på konsekvenserna. Och kanske är det här allaredan konsekvenser vi ser av det ändrade klimatet?
Och jag tänker också på min syster i Skåne som har egen brunn.
Hu, så nervöst.






Ledig dag ...


Då känns det så här.
Och jag är så lycklig, för arbetspasset igår blev sååå mycket bättre, kanske mest för att butikens klippa Joakim stannade kvar betydligt längre än vad som var schemalagt (chefen och hans fru är på holiday och det kan jag förstå, dom arbetar sedan hela sommaren rakt av) och således behövde vi inte stressa ihjäl oss. Ååå, sicken känsla!

Och turisterna börjar dyka upp.
Tyskar, holländare ..,  och norrmännen förstås.

Bäst av allt var ändå lilla rödhåriga Emilia vars namn jag nu äntligen har lärt mig, som högt och glatt från kassa två ropade "Eliiisabet, Eliiisabet! Vet du jag ska vara hos en kamrat idag!"
Det slog mig sen att jag ska höra med alla dom här underbara småttingarnas föräldrar om jag får ta bilder av deras småttingar och sen ska jag göra ett album eller ett väggcollage här hemma, för att komma ihåg hur oändligt mycket glädje dom har skänkt mig - barnen, alltså -!


Ja, det blev en bra dag på jobbet.
Alltid så rara Pernilla kämpade på i charken (stackars dom .., deras skjortor är såååå varma, dom är tillverkade i nåt slags material som ska vara brandsäkert, tror jag att hon sa)  och jag tänkte att ååå, vad jag saknar dom inte alltför eleganta röda, kortärmade skjortorna/blusarna vi hade när jag började .., utanpåblus som var så luftig och härlig!

Och Emma var överlycklig; hon upptäckte att hon var schemalagd en lördag när hon sååå gärna ville vara ledig, då hon och hennes vänner tänkt sig en helg på Öland, men det verkade lösa sig  på nåt vis.

Nåväl.
Efter stängning, vid halv nio kanske, stannade jag som vanligt till i Steninge och tog mig ett kvällsdopp. Ett skölja-ur-hjärnan-dopp.


Fler än jag själv hade besökt stranden under dagen, det syntes tydligt.
Ute vid piren stod två unga pojkar i tolvårsåldern, kanske.
Den ene doppade sig genast och hojtade till den andra att skynda sig i!
Njaaa, han tvekade länge.
"Du är väl ingen kärring, det ska väl inte bli nåt kärringadopp, va ..?" hojtade den som redan badade.

Jag tänkte att jag går i från land och precis som jag kom ut så pass djupt att det gick att dyka och simma under ytan (alltså, ni förstår vad jag menar ..), då tog den inte så modige språnget. Han ville förstås inte vara sämre än "kärringen". Jag log.

Kom hem till pv som var så stressad av all rättning och förbi av trötthet var han också; höll sig knappt vaken medan vi drack kaffe.

Men ikväll kanske det känns bättre?
Då ska friherrinnan, pv, jag själv och Sonja grilla på stranden i Steninge .., det blir starka korvar, kokt potatis, sallad, färska räkor och lite aioli, sallad, kaffe och friherrinnans goda chokladkaka.
En vanlig onsdag?
Ja.
Det gäller att Ta Vara På och så fyllde Sonja år igår, så då får vi fira henne lite extra.


Så här såg det ut när jag gick mot bilen.
U n d e r b a r t!


Sist av allt lägger jag in en dålig bild som visar hur mitt högra protesknä såg ut för ett par år sedan, då, innan protesen byttes ut. Så ont jag hade! Och jag minns hur jag på det sista ifyllningsforumläret från ortopeden kryssade i frågorna angående hur knäet fungerade, men sedan skrev ned två egna A4 där jag verkligen redogjorde för hur illa det var och jag ritade pilar på såna här bilder och förklarade exakt var det gjorde ont och jag beskrev hur jag - nästan var kväll efter jobbet - grät i bilen på väg hem och hur pv fick massera och massera.

När jag någon månad sedan kallades till årlig kontroll (jag var ju med i ett forskningsprojekt) tog sköterskan fram mina papper som kirurgen då fått ta del av och sa att "Elisabet, så här kan du inte ha det ..." och jag kände hur tårarna kom rinnande nerför kinden och det kändes så bra. Hon trodde på mig!

Och nu: aldrig ont i knät! Och kanske liiite svullet om jag lyft tyngre än man ska, men ändå, vilken oändlig skillnad! Vilken glädje!  Och ja .., jag vet, ingen behöver säga det, jag borde kanske ha varit mera påstridig, men om man nu inte är av den sorten, då är det inte så enkelt.

Nu mot stranden!

tisdag 22 maj 2018

Tisdagsfönstret ...


... finns på det K-märkta huset på Vitabergsvägen, inte långt härifrån.

måndag 21 maj 2018

Resumé ...


Ja, jag vet .., ni har hört tusen gånger hur mycket vi har att göra på affären just den här tiden på året, men så är det. Det är ofattbart mycket att göra! Fem lådor med veckotidningar skulle tas in och dom gamla returneras - i vanliga fall är det klart på förmiddan -, inte en enda sekund hann vi fronta eller göra fint i mejeriet eller frukten .., och två stora burar med paket kom också! Hela tiden låg vi i bakvattnet och skvalpade! Lägg därtill subtropisk inomhushetta, så kanske ni kan ana känslan.
Och den sista returtidningslådan plomberades vid femtiden!

Vid halv sex tog jag mig en kopp kaffe ..,  (hade först avlöst Cornelia i charken och Emma i kassan) tittade på Gunilla i fönstret och tänkte att det verkligen hade varit trevligt att ha henne kvar i livet .., och på ett av papperen på bordet står att vi för en tid sedan, kanske var det i påskas, var nr 1 i Sverige när det gäller Hemköpsbutiker, jag tror det handlade om procentuell ökning, ja, det var då alla sommarhusgästerna kom!

I den andra bunten återfinns resultatet av KU-inspektionen .., allt som måste åtgärdas och förbättras.
Det fanns sånt också.


När klockan var halv nio åkte jag hemåt.
Stannade till i Steninge .., gick ner till stranden och havet låg alldeles spegelblankt!


Det var nästan magiskt.
Alldeles ensam var jag - förutom några män som stod och fiskade ute på Storaskär - och det var svalare i vattnet än igårkväll, men så skönt ändå!

Svalt vatten mot pannan .., det är verklig lycka!
Kände hur lugnet kom över mig.


När jag simmat en stund för mig själv och virat handduken om mig .., gick jag i sakta mak upp mot bilen. Hela tiden hörde jag ejdrarnas rop och en strandskata, denna underbara fågel, flög förbi ovanför mig.

Och jag fick sällskap till bilen av ett par i trettiofemårsåldern kanske .., han pratade göteborgska och hon var från Harplinge och han sa hur härligt det var att bada naken .., ja, han hade testat det i Varberg på något naturistbad och det var sån otrolig skillnad, sa han.

Då berättade jag om den där mannen som i fjolsomras spatserade omkring i Adamsdräkten på stranden och liksom visade upp behagen så gott som det nu gick och friherrinnan och jag själv satt i var sin solstol och undrade vad han höll på med?
Jag är ingen nakenbadare .., men friherrinnan skulle nog gärna skippa baddräkten för jämnan, ja, om det gick för sig. Pv också, tror jag.


Sen hemåt.
Fixade te från pepparmyntan från pallkragen .., slog mig ned i loppisfåtöljen .., tänkte att nu är det bara fem veckor kvar och jag sms:ade med sonen och det bestämdes att vi åker till Malmö på lördag och sover troligen över tills på söndag och så hem igen. Åååå, så roligt det ska bli!


På Instagram såg jag inte bara Turtlans käreste Martin hålla föredrag för landshövdingen i Värmland, nej, jag såg också det här härliga brudkortet som sannerligen värmde mitt hjärta.
Glada och uppsluppna småttingar och en i mina  ögon vidunderligt vacker brud!
Ja, brudgummen går ju inte av för hackor heller.

Over and out.
Söndag ...


Först buffélunch på Tylöhus ( i Tylösand, förstås); det var Sonja som bjöd och det var så väldans trevligt! Där var hennes son Mats (som skymtar bakom glaset) och hans Kerstin och sonen Martin (ååå, så glad jag blev att han var där .., Martin har i några års tid pluggat geografi i Skottland, har väl ett år kvar och han är verkligen så trevlig!) och så var där Sonjas yngsta dotter Mia med make och tvillingpojkar som förgyllde timmarna och var så spralliga och så pv och jag själv.

Underbart fin salladsbuffé med en fänkålssallad som var ..., makalöst smarrig!
Som varmrätt var det paella, köttfärsbiffar modell mindre, samt fläskfilé i skivor.

Det blev några timmar med mycket prat och skratt .., en hel del diskuterades sommarens seglats då jag ska ta mig från båten till en ö .., alltså ingen kaj .., då kan det bli spännande värre!



Därefter arbete från halv tre till kvart över åtta.
Vansinnigt varmt i butiken .., det var hemskt och senare på kvällen fick jag veta att ac:n krånglar, ja, helt ärligt visste jag inte ens att det finns nån sån! Chokladkakorna i butiken började mjukna .., då förstår ni! Och ideligen fick jag hämta papper och torka svetten ur pannan, det var bara så hemskt.

Ute vid anslagstavlan satt nu hela sommarschemat!
Så bra gjort att ha det klart så här i mitten av maj och många av namnen kände jag inte alls igen.

I bilen på väg från affären upptäckte jag att friherrinnan frågat om vi skulle stämma träff nere vid havet? Absolut, svarade jag.


Detta var utan någon som helst tvekan årets hittills bästa bad!
Eller: det som gjorde mest verkan.
Såååå ljuvligt!
Och jag har sagt det förut och säger det om och om igen: detta är inget annat än mental rening!
Man mår sååå bra när man ligger där och simmar och dyker och blir omsluten av svalt - men ändå skönt - vatten!


Och kvällssolen som lyser mot sommarhusen inte långt från Skepparstugan!


Närmare land, ja, alldeles där piren tar sin början, satt det här trevliga paret som visade sig komma från Skottland. Mannen har i helgen agerat domare i gröt-SM i på vandrarhemmet i Steninge och det var pratglada människor som spred glädje omkring sig.
Ja, får jag presentera .., Jane och Neal Robertson, goddag-goddag!


Dom hade varit här i fjol också och haft lika underbart väder .., nu tror dom kanske att så här är det för jämnan i landet Halland.  Ja, det var ett trivsamt litet möte.

Så kom jag hem till hockey-VM och syréner på rumsbordet .., men jag var för trött och vågade dessutom inte titta på förlängingen av matchen, utan gick i säng tillsammans med Harry. Lyssnade till P4-sändningen och hörde att det blev GULD och sen var det godnatt!

Nu har jag varit ute i flera timmar .., vattnat i växthuset, dragit upp kvickrot i mängder i västerrabatten .., suttit i solstolen och funderat på hur man skulle kunna plantera fler buskar .., sett och framför allt lyssnat till herr Koltrast som sitter på tv-antennen och underhåller alldeles gratis.
På andra sidan huset, där vi inte ser tegelpannorna, har fru Koltrast småttingar som piper omåttligt när hon kommer seglande mot boet.

En sädesärla kom ideligen och gjorde dem sällskap på taknocken .., Harry sträääckte ut på gräsmattan, nöjd efter den tredje avsvalkande duschen med trädgårdsslangen. Han vet precis vad som väntar när jag ropar på honom och kommer då och ställer sig intill mig.

Det är samma sak när jag ropar och frågar om han vill ha massage?
Då kommer han .., ställer sig med huvudet mot min mage och så draaaaar jag långsamt med händerna över ryggen och det händer att han  n ä s t a n  somnar, så skönt tycker han att det är.
Det är lika skönt för mig.
Nån slags ..., terapi.

Nu lunch och därefter jobb!

Så roligt!! 
Här kommer det bästa från Anne i Mantorp ....

"Hej!

Så länge sedan jag tyckte det fanns något bästa här i Mantorp. Inte för att det har varit dåligt på något vis, utan mer för att det bara har rullat på så stilla med vanligheter. Vanligheterna är i och för sig väldans trevliga, t.ex. filmkvällarna med eftersnack på biblioteket och alla konserter och marscher med ungdomsmusikkåren. 
 
Men nu är det andra tider....

Igår var det premiär på något av det bästa jag vet, BADA! Länge simmade jag omkring i säkert 20-gradigt vatten och bara njöt.
Nu väntar jag otåligt på att få hoppa i en sjö eller å igen.

Må så gott ni alla i det Gula huset.
Anne i Mantorp".
 
//Elisabet skriver: såååå glad jag blev Anne! Jag har funderat lite över hur du har det, men har inte velat ringa, i rädsla att du ska känna dig tvingad att pressa fram nån glädje att skriva om! Tack som hörde av dig!
Dagens fönster ... 


... fångades av Ulrika och jag måste säga att det är nästan det vackraste jag har skådat i fönsterväg under alla åren! Tack snälla, rara!

(Och håven åkte fram när hon var på väg till rallyt .., skriver Ulrika).

söndag 20 maj 2018

Nästan det bästa ....


Idag frågade Emma på jobbet om vi kunde byta pass?
Egentligen ska jag göra mitt sista Ordinarie Pass på självaste midsommarafton, men nu undrade hon om jag kunde ta midsommardagen och hon mitt pass?

Helt perfekt!
Midsommarafton är nog årets mest hektiska dag i affären och sååå ljuvligt att bli befriad från den!
Dessutom är det röd dag på midsommardagen - det vill säga - då har vi dubbelt upp i lön och arbetstiden är länge än dagen innan.

Underbart!
Det bästa för Ulrika i Närke ....


Vilken vecka! Vilket väder!!
Veckans bästa bästa är tre:

Ett besök i Värmland hos Cilla. Vi åkte till Bjurbäckens slussar med fikakorg. Otroligt fint ställe!
Badutflykt där målet egentligen var ett annat men vi körde lite fel. Vi hamnade istället vid Skagern och det gjorde då rakt ingenting. UNDERBART!! Oerhört vackert och det kändes som att sitta vid havet. Varm varm kväll; satt i bara bikinin till vi skulle åka hemåt vid 9-tiden.


Rallydagen igår. Rallydagar är alltid bästa sortens dagar.
Roligt att se och heja på andra som tävlar och roligt att träffa andra rallyfantaster där ute i skogarna. Umgänget är minst lika stor del av det som själva rallyt. Oavsett var man sätter sig träffar man alltid någon man känner. Varenda gång. :-)

Det bästa för Barbro i Brämhult ...
(Walkaboutsweden)


Hej Elisabet

Det är ofattbart fint försommarväder nu, och vi kommer in i någon slags semesterkänsla - åker på små utflykter i närområdet och fotointresset vaknar igen efter vinterns dvala.

Instagram m.m. är så ett så himla bra sätt att hitta små spännande utflyktsmål på. Någonstans läste jag om Källebacka säteri och självklart åkte vi dit för att fika & fota, det ligger ju bara drygt 3 mil från Borås.


Tyckte att den byggnadsminnesförklarade huvudbyggnaden var så charmig. Först byggdes en våning och senare en till plus flygelbyggnader, varav en finns kvar idag (det röda huset).

Caféet öppnade förra året i den stora ladugården och det är kanske därför, nu när informationen börjar sprida sig, som vi först nu har hittat till det här stället.
 

Ha en fin vecka!


lördag 19 maj 2018

Kväller ...


Och efter bröllopet när Harry fick sin Meghan eller tvärtom (eller när dom fick varandra) och jag rörts till tårar vid åsynen av Meghans till synes så rara mamma (och vacker var hon också) och när jag tittat/beundrat på alla vanvettigt slanka och urtjusiga kvinnor i den ena kreationen mer elegant än den andra (det fanns undantag) och prins Charles som man börjar tycka om numera (man = jag) och den vackra bruden i sin enkla men stilrena brudklänning med vidunderligt släp .., ja, efter allt detta, då tog vi med oss fikakorg och körde till Skallkrokens hamn där pv har båten.
Det är den ni ser längst till höger på bilden.

Vilken kväll!

Vi slog oss ned vid ett bord vid kajen .., och pv pratade om vad som ska åtgärdas och pratade om sånt som jag inte har en aning om, jag fokuserade mest på att dom där tre fendrarna som hänger på utsidan av båten inte har likadan färg på skydden! Sånt bryr sig inte pv om.


Två unga töser gick ut mot piren till och stannade till lite och klappade Harry.
På tillbakavägen sa den ena av flickorna "visst jobbar du på Hemköp?" och så är det ju och så var pratet igång. Den ena gick i tvåan, storasyster i femman.

Och vi fick veta att dom snart ska få en alldeles egen hund, en liten valp av rasen Yorkshireterrier.
"Pappa, han var allergisk förut, men det är han inte nu .., så nu ska vi hämta valpen i Stockholm, om några veckor ..", sa en av dem och tycktes omåttligt lycklig. Det var hon som har lovat att alltid ta morgonrundan med hunden.

Och jag tänkte, så så många gånger förut, att det här med att kontakten med småttingar som man mött i butiken .., det är det allra bästa av allt! Jag  ä l s k a r  den biten! Att bli "godkänd" av barn, det är som att bli godkänd av katter. Man kan inte fjanta sig och ställa sig in. Antingen blir man godkänd eller inte.

Sist av allt tog vi ett kvällsdopp på utsidan av hamnen.
Underbart!
Det var onödigt långgrunt och ganska mycket pollen i vattnet .., en krabba sprang omkring på botten .., och jag såg hur många spår som helst av den här gynnaren. 
På stranden satt ett äldre par och grillade .., kanske var det någon av dom åtta husbilsägarna som stod på därför avsedda ställplatser (alla med utsikt mot havet) som åt middag på stranden?
Tvåhundra kronor per natt kostar det att stå med bilen där; inte så farligt, tycker jag.

Nu är den sista av dom fyra lediga dagarna tillända.
I morgon väntar lunch på Tylöhus (Sonja bjuder) och därefter tre dagars arbete och så ledig onsdag. 
Pingstafton, segel och bröllop ...


En sak är säker; att vår miljö förstörs på grund av utsläpp från bilar, ja, det är i alla fall inte pv:s fel.
Idag på morgonen packar han den tunga säcken med segel och ger sig av till Skallkrokens hamn.
Det hade aldrig i livet ens fallit mig in att  t ä n k a  tanken cykel.
Sen cyklar han vidare och handlar.
Pakethållaren är   m i n i m a l.
Seglet är  t u n g t.


Själv tar jag en runda på gården .., tittar till blommor och blader och ger fåglarna mat.
Gläds åt nya plantan som inhandlades igår .., vilken vacker färg!


Och konstaterar att det växer så det knakar. Snart når klematisen till hängrännan! 



Och nu är det bara sju minuter kvar tills sändningen från det brittiska bröllopet tar sin början. 
Men åååå, så roligt detta ska bli!

På Instagram berättar pv:s brorsdotter Joanna som bor i London, att hon och hennes lilla familj och hennes mamma (som är på besök) ska tillbringa dagen vid i Greenwich park och där kan man titta på storbildskärm. Ja, det hade varit nåt .., men jag är tacksam för svenska kommentatorer som guidar mig genom det hela. 

Glad Pingst alla rara vänner!