söndag 22 januari 2017

Helgen ....


... har mest bestått av skidåkning och ännu mera skidåkning, men då från Ulricehamn och världscupen. Fantastiskt arrangemang och mycket spänning!

Men det har varit annat också. 
Ett samtal med en "nästkusin" i Hässleholm som ringde mig under en hundrastarpromenad.
Hon berättade att hennes pappa Bertil och min mamma hade haft ett kärleksförhållande, då, i ungdomens dagar, men att respektive mammor (min mormor, nästkusinens farmor) lyckades avstyra det hela, då släktskapet mellan dom två ungdomarna var för starkt.
Dubbelkusiner var dom.

Så här: mammas mamma Betty och Bertils pappa Nestor, ja, dom var syskon och mammas pappa Erhard och Bertils mamma Fanny, dom var också syskon. Och min mormor och hennes man Erhard (han som dog så ung), dom var kusiner. När jag skissade upp det här på ett papper för att lättare begripa det, looooog pv så hääääär mycket och sa "ja, nu går det upp ett ljus, plötsligt ser jag allt så klart och förstår varför du är som du är!"

När jag hade pratat klart med nästkusinen (så kallar hon det) och vi hade bestämt att träffas under något av mina besök i Hässleholm, tog jag fram mammas blå album, det som är så slitet.
Och där .., på flera blad, hittade jag bilder av denne för mig dittills okände Bertil och jag tänkte ..., men älskade mamma, så lite jag vet om ditt liv!



Sen bläddrade jag vidare i mammas album .., tittade länge på för mig obekanta ansikten, men tänkte att ju ändå är släkt. På kvällen bestämde vi - i alla fall preliminärt - att i sommar återigen besöka Dikanäs.

Resten av dagen blev gråmulen och disig.
Jag hade sprängvärk och tog mig knappt ur soffan.
Skidåkningen blev den stora glädjen .., det var nästan så att tårarna rann när Charlotte Kalla blev trea i sitt lopp och vi var så stolta över den härliga publiken i Ulricehamn!


Söndagmorgon och lika gråmulet ute. 
Jag fyller en plastpåse med morötter och äppelhalvor och går för att ge hästarna lite godis.
I hagen närmast Eckes går min favorit; kanske för att han går ensam i sin hage.
Hur försiktigt som helst tar han det som bjuds ur min utsträckta hand, men aldrig - inte en enda gång - att jag får klappa honom, ja, kanske att jag nuddat hans kind lite, men det är allt.

Men så kommer "husse" och då blir det annorlunda!
Åååå, som hästen nosar på hans kinder och i hela ansiktet och ägaren säger att det här är den allra, allra snällaste av hans hästar (han har kanske åtta, nio stycken) och hästen heter Prince, är valack och sex år ung och så har han haft bekymmer med maten.

Snart ska han få börja träna .., säger "husse".



I hagen mitt emot går två ston och längre bort två andra hästar - jag vet inte om dom är kastrerade, men dom sparkar ofta bakut och jagar varandra - och så finns där ett sto och ett föl på andra sidan lagården.

Och nu är det söndageftermiddag och ännu mera skidåkning .. herrarnas stafett och mellan varven rättar pv prov, men han känner sig krasslig .., hostar och harklar sig och ja, det ser inte bra ut.

För övrigt är allt väl.

lördag 21 januari 2017

Lördagsfönstret ...


Från mammas album kommer ett halvt fönster.

Det är "en vacker sommardag 1938", har mamma skrivit i sitt album.

När bilden tas är mamma sjutton år och längst till vänster sitter hennes blinde bror Ivan - han som dog i tjugoårsåldern - så är det minstingen Olaf i mammas famn och i mitten moster Lisbet som försöker se nånting för solen.

Bilden är tagen utanför mormors hus i Dikanäs.

fredag 20 januari 2017

Just en sån dag är det ...



En dag när solen formligen flödar från ljust blå himmel och man tar med sig en grön fleecefilt och sätter sig på stentrappan nån halvtimme eller så, allt medan bruset från havet hörs så väldigt tydligt .., så där så man funderar om det verkligen är havet eller om det möjligen är en luftvärmepump, men det är havet.

Sen får man för sig att man ska putsa fönster i det som en gång var en inglasad altan - mot vägen till - så det gör man. Harry sitter uppe i slänten och spanar ut över världen.

När man sedan kommer in, upptäcker man att pelargonian skjuter skott för fullt och då är det ju inte långt ifrån att vårkänslorna vaknar till liv, om dom inte redan gjort det.

Och snart är herr Trump USA:s president.

Och snart är jag på jobbet.
Dagens fönster ...


Även det från Vietnam .., från Hoi An och Guy var den som en gång tog bilden.

Jag förmodar att du saknar den där tiden med resor och möten och mycket att fånga med kameran, Guy.
Det här med att cykla ....


... må så vara med en el-cykel, å, vilken glädje det är!

Igår kom jag på mig själv med att sitta på sadeln och le mest hela tiden.

Jag passerade huset där det finns en skylt som varnar för "Yra höns och en galen tupp" (där bor Karin, kund i affären som pratar härlig värmländska) och där är Fabrikör Johanssons sommarhus eller villa med utsikt över havet (ett av flera hus som han äger) och med kedjor som spärrar all infart .., och sen vandrarhemmet på vänster sida .., och i Steninge doftar det hav och tång .., cyklar förbi friherrinnans hus och ser att det lyser i två av tre fönster .., så uppför seeega backen .., och sen är det mest raka spåret.

Vid busskuren nära Båtsmannens Väg står några ungdomar och fibblar med sina mobiler.

Och i Särdal, vid kvarnen, ligger ulliga får och vilar tillsammans - nära stängslet - det mot vägen.

Talgoxar pjut-kvittrar.

Sista biten är längs Klövervägen där många har sommarhus, men där det även är åretomboende. Somliga har byggt friggebodar i parti och minut .., och så förbi potatislagret och Trädgårdskompaniet .., på höger sida är fotbollsplanen och till vänster syns affären och längre ner, men då har jag redan svängt in mot lastbryggan, ligger Haverdals byskola som är så himla fin.

Väl inne i omklädningsrummet - då är klockan kvart över åtta - är jag illröd om kinderna, men pigg.




torsdag 19 januari 2017

Dagens fönster ....


Från Hoi An i Hanoi kommer den här bilden - det var Guy som tog den och det var inte igår -.

Tack! säger jag.

Tänk, om vi finge dela rum ...!


Igår fyllde min älskade systerdotter femtio år!

I fem dagars tid har hon och dottern Nathalie varit i Italien, men igår kom dom hem och vi telefonsurrade länge; hon är liksom självpratande och skrattar gott mellan varven och berättade om kaoset när Skånetrafikens bussar först visar sig vara försenade och sedan inte alls dyker upp när dom ska och hur hon och dottern fick ta taxi till Kastrup (1200:-) och hon berättade glatt om besöket i Vatikanmuseét .., om en pizza indränkt i olivolja ..., om en tågresa till Milano och om en solskensfylld dag i Rom.

Och så fick jag veta att hon i slutet av januari har fått tid på Hässleholms sjukhus.
Precis som sina båda mostrar har hon grav artros och får förmodligen inställa sig på att få en ny knäled.

Tänk, om vi hamnar på samma sal!

onsdag 18 januari 2017

Vill ni se nåt vackert ....?

Titta då in här. 

Bild nr 4 uppifrån är min favorit.
Lediga-dags-fönstret ....


... kommer från Christel, ni vet "kottenliv" och visar utsikten från husvagnen, ja, vid eller på stranden i Löderup i Skåne.

Nästan som utomlands!

Tack snälla! säger jag.
En onsdag ....

I köksfönstret ..., physalisbladen är så vackra, så dom får stå där och göra mig glad.

Och ledig dag.
Igår var det högtryck och fint ute, idag är det helgrått och disigt. Här, där jag sitter, ser jag hur träden vajar i vinden och det kvittras nåt omåttligt vid fröautomaterna .., ja, det kanske är nån slags protest mot försenad frukost? Tulpanerna från friherrinan håller på att tacka för sig och har nu klippts ner rejält och fått byta kruka. Och i dom stora glaskrukorna har jag satt physalisstjälkar .., bladen är så innerligt vackra, så jag klipper ner med ojämna mellanrum från blomman som står i vardagsrummet och så hamnar dom i glaskrukorna.

Igår fullt upp på jobbet.
Vi har fått ett slags arbetsschema att följa som ska prickas av, ungefär som på offentliga toaletter där någon signerar att dom har städat .., och det är bra, det sätter ju en slags press på att saker och ting blir gjorda. Nu förändrar det egentligen ingenting - det enda som tillkommit är väl att brödavdelningen ska frontas innan stängning och att vi gör en kundrunda och plockar bort alla tomma kartonger i hyllorna - och oj, så fint det blir!

Någon timme innan stängning kom en kund fram och pekade på mig och sa ..."hej bettan, kommer du ihåg att du sålde lördagsgodis till mig i lördags?" och jag tänkte att neeej, nu har jag slagit in det på naturgodis som är mycket dyrare, men så var det inte alls, det visade sig vara Svenska Spels "Lördagsgodis", alltså olika spelvarianter för en viss summa och nu hade kunden vunnit tjugofem tusen kronor och jag fick en såååå varm kram och kundens leende nådde från öra till öra! Och hen berättade om glädjen när det upptäcktes .., och jag tänkte att så roligt det är när någon vinner pengar och blir så glad!

"Men det är ju inte jag som väljer .., jag bara trycker på en knapp där det står Lördagsgodis", förklarade jag, men det hade liksom ingen betydelse! Åååå, så roligt för den kunden!

En annan kund kom med en kupong där vinstumman var närmare åttio tusen och hen såg ut som om det var småpengar. Så glad jag själv hade blivit!



Kom hem vid halv nio - pv hämtade mig, han hade varit på körövning - och hade brev från vännen Ingrid i Falun. Om två år fyller Ingrid nittio och jag hoppas verkligen att hon får vara frisk och kry och hänga med, för denna kvinna är så helt underbart härlig! Skärpt, allmänbildad, har mängder med stillsam humor - som hon inte vet om själv - och hon är ständigt nyfiken på livet .., går på föreläsningar .., har rest runt halva världen .. har ett gott hjärta och är änka sedan kanske två år tillbaka. Ingrid är Skytt.

I sthlms-trakten ljusnade det när brevet skrevs.

Tre handskrivna hälsningar hade kommit med posten!
Oj, så roligt och så ovanligt numera!
Avsändaren är Våg och om hon skulle definiera sig själv, skulle hon nog - mest av allt - presentera sig som mormor och farmor. Lagar underbart god mat!



Och ett från hon som alltid - förut - skrev med blyertspenna och alltid textade; klasskamrat sedan högstadiet och brevvän under många, många år.  Arbetade på posten och älskade att sortera brev och titta på olika handstilar och tyckte om frimärken ..., yngst av många syskon - en ättapjött - hon, liksom min Anders. Jungfru är hon också.  Har ett häftigt temperament och ett härligt gapskratt.
Ställer sig aldrig in.


Med posten kom också ett fint litet paket - det visade sig härstamma från Skåne -, från Lund. Och jag log nästan lika mycket som vinstkunden .., ty om detta - den allt mer ökande ansiktsbehåringen - har vi diskuterat ett otal gånger, men nu skulle jag alltså få hjälp.

Hur en böjbar spiral med två plasthandtag ska kunna avlägsna skäggstrån .., tja, jag kan säga att det gör den och det med besked, men ett riktigt tortyrinstrument är det, särskilt när det gäller överläppen .., ååå, jag får liksom ta sats innan den får träda i tjänst!




Så här ser handstilen ut hos givaren av tortyrredskapet.
Ett Lejon.
Gott om självironi och mycket humor har hon.
Och är rättfram.

Å, vad jag tycker att det är intressant det här med människors olika sätt att skriva!
Och tänk, vad det betyder att ha ett alldeles Riktigt Brev eller kort i postlådan!!

Tack till er alla! hälsar den numera skäggbefriade madamen i landet Halland.


tisdag 17 januari 2017

Inne i skogen ...


Om man tar genvägen via den lilla trägrinden i utkanten av Ecke och Britts tomt, då kan man gå längs med den lilla bäcken som mynnar i havet och överallt ligger nedblåsta kvistar och där är rhododendrongrenar som förmodligen Ecke sågat ner och på andra sidan bäcken ser man raggiga hästar.
Och så är det då allt det långa gräset som ligger som tovigt hår, som på bilden.
Ett litet eklöv har hamnat nere till höger, alldeles för sig själv.



Jag har med mig hundarna och vi har tagit just den vägen, som är en liten stig bara.
Igår var Nelly halt och fick gå in igen, idag tycks hon sprängfylld av energi och vet inte till sig av glädje .., springer fram och tillbaka - fram och tillbaka - snavar på gren .., upp igen och så börjar allt om igen.

Det blir en längre promenad än vanligt och vi möter en kvinna med en stor, svart hund - liknar nästan en pudel men inte ändå - kanske en spansk vattenhund .., och nere vid havet simmar mängder med svanar och deras fjolårsungar .., och är det inte ejdrar jag hör ...., kan det vara möjligt?



Nästan hemma upptäcker jag att ett trettiotal duvor sitter uppflugna på rad uppe på lagårdstaket; eller egentligen det gamla stalltaket. Detta är ett vårtecken om något!

Men nu är klockan snart halv två och då bär det av till jobbet, ikväll tillsammans med Elin.
Det blir bra!
En gång i världen ....


.... tillhörde jag de morgonpiggas skara.
Det gör jag i och för sig nu också - jag vaknar fem minuter innan pv:s klockradio ringer vid femsnåret - är sedan vaken till halv sju ungefär, men sen ..., sen somnar jag om och sover hur gott som helst!

Och "förtappelsen" - som väl min pappa skulle ha sagt - sprider sig.
Så här såg det ut vid niotiden .., såväl sigge, nelly som harry låg och sov, allt medan jag tittade på Gomorron-tv, där detta med kurser i bilförlossning togs upp.
Nog ska det vara i den övre delen av vårt land där människor går med på detta, vana som man är att ha långt till både BB och akutmottagningar.

Jag brukar skoja om det här med långa avstånd och säga att det kanske inte är så underligt att det finns många frireligiösa människor hemöver (i alla fall fanns det många förr), ty med tio, femton, tjugo mil till närmaste sjukhus vill det nog till att ha hjälp från ovan om man plötsligt drabbas av en hjärtinfarkt eller nånting liknande!

Sånt kan man tänka på en vanlig tisdag i mitten av januari.

måndag 16 januari 2017

En måndag ....


Allt är ju relativt här i världen och åtta minusgrader natten mot idag, ja, det är ju en fjärt i rymden om man jämför med trettiosju grader i Nikkaloukta, men det känns himla kallt om näsan när jag tar hundarna på en promenad!

Hästen som står ensam har just fått kraftfoder och kommer inte fram till stängslet. Hela hans hage består av frusen sörja och jag ser hur han tvekar att gå där ..., i dom andra hagarna är det fruset gräs som väl snart också - när det tinar - blir en enda gegga, men ändå. Jag tycker synd om honom.

I en plastpåse har jag morötter och äppelhalvor och när nu inte den ensamme kommer, ger jag dom andra i stället. Fyra stycken är det; två och två går dom i var sin hage.
Morötter gillas skarpt .., men äpplen .., nja, det är mera så att jag får truga.

Himnlen är knallblå och solen flödar.
På ena lagårdstaket sitter en flock duvor och kooooorrrar.
En fasantupp springer omkring i en av hagarna.

Ecke och Britts lillstugefönster ....

Nere vid Eckes hus är det lugnt och stilla.
I trädgårdslandet står spretiga hallonbuskar ...., några redskap vilar mot husväggen.

Och nästan hemma möter jag en kvinna som är kund i affären.
Det blir lite småprat .., mest om vädret och om hästen i hagen och om hennes arbete; ja, det visar sig att hon är journalist och arbetar åt lokalradion, men just idag är hon ledig.

Hon frågar var jag bor och jag pekar upp mot det gula huset, ja, det är inte mitt, men jag bor där sedan sex år tillbaka, säger jag.

Så fort tiden går!
Sex år .., i sommar blir det sju år!
Och det är tjugofyra år sedan vi flyttade från Malå till Ystad!

Nu vankas snart arbete; tre till åtta.
Onsdag och helgen är fria den här veckan.
Det är bara att ta nya tag.

Dagens fönster ....


Igår kom ett mejl från Guy som berättade att han höll på att gå igenom gamla bilder och då hittade en del fönstervarianter. Fyra olika bilder kom och Guy skrev att "det mest intressanta kortet är nummer fyra, men jag antar att du skulle välja annorlunda."

Men där har du fel Guy.
Jag håller med dig, även om alla är fina!

Det här är alltså bild nr 4 och den togs i Hanoi.

Tack snälla!

söndag 15 januari 2017

En sån dag ....


Det här med att fylla år och att bli äldre .., det är ju faktiskt nästan det bästa som finns.
I min barndom var detta med födelsedagar inget särskilt märkvärdigt .., jo, jag minns hur man låg kvar i sängen och väntade på att pappa och mamma (om hon var ledig från sjukstugan) skulle komma uppför trappan och sjunga och ha med sig nån present, men inte annars.

Jag tycker nog att det är annorlunda nu.
Kanske för att man inte längre tar för givet att man SKA få fylla år .., det är mer som en ynnest att få vara med i det här som kallas livet. Och att ha omtänksamma och varma och goa vänner.

Tidigt i morse kom pv sjungandes och spelandes gitarr och så överlämnade han en present som nog var det finaste jag kunde tänka mig; nämligen Peter Gerdehags fantastiska bok "Landet som inte längre är". Många har säkert sett den som film på tv också.

Annat som gjorde och gör hjärtat glatt: underbara målningen från Eva påp Frösön som visar hur jag ligger i gröngräset bland blommor och blader och med sigge intill mig ..., där är ringblomssalva från min förste-förste-äktamans (han som jag gifte mig med i sju års ålder kanske) hustru Elisabeth med h ., där är en bok från trogna vännen Inger i Skellefteå , ett härligt harrykort från Ystad och så kom friherrinnan cyklande (återigen!!) med en egenhändigt gjord tulpanbukett med liten pippi i .., bara så fin!

Nu har vi ätit tårta och suttit i soffan Ektorp och småpratat nån timme eller mera.


Här en bild från boken .....

Tack för alla vänliga hälsningar .., ni anar inte - men det gör ni nog - vad det betyder!

Nu ska jag göra mig redo för jobb i eftermiddag!
Söndagsfönstret ....


Från Skåne och hedgrenskan kom igår det här fönstret susande genom rymden.

Sannerligen upplyftande med lite sol!

Tack Kerstin!

lördag 14 januari 2017

Plötsligt händer det ...


Igår kom pv bärande på dagens post och nog loooog han väl lite mer än vanligt när han överräckte ett vitt kuvert märkt "Hässleholms sjukhus" och jag öppnade det bums och konstaterade att det där telefonsamtalet kanske hjälpte, ty den första februari har jag nu fått tid hos den kirurg som en gång satte in den konstgjorda protesen i mitt knä och kanske - äntligen - att det nu blir nån form av operation och att det blir bättre?


Så här har mitt vänstra högra ben sett ut i flera års tid, ja, det är sju år sedan jag fick protesen och det blir inte bättre, om jag säger så. Såväl i Halmstad på ortopeden och i Hässleholm har läkarna haft svårt att sätta fingret på vad som egentligen felas .., ja, tills för ett år sedan ungefär, då vi fick veta att nånting liksom glidit isär och alldeles enkelt är det kanske inte att veta vad som ska göras?




Det första året efter operationen hade jag ett helvete med .., ja, det kändes som om jag fick elektrisk ström i knäet om jag hade suttit stilla och råkade röra på benet! Jag tog kontakt med kirurgen och frågade om det verkligen var meningen att det skulle vara så här och han sa att det absolut skulle gå över, och det gjorde det. Stor lycka.

Sen har det varit år med låsningar .., dagar då jag inte kunnat räta ut benet och gått strak-bent ..,sen fick jag ortosen som kanske skulle rätta till det hela, ja, då blev det fel på ett annat sätt - nu har jag mest ont på baksidan av knäet, hela skenbenet och i vaden.

Jag tycker verkligen om personalen i Hässleholm och jag inser såklart att alla operationer inte blir lyckade, men förhoppningen är att jag åtminstone ska få det så pass bra att jag kan gå på en längre promenad och att jag ska slippa halta mig igenom timmarna på jobbet.

Och om någon som ska genomgå knäledsplastik har googlat och hamnat här, så vill jag säga att i mitt vänstra knä sitter en protes som sattes in 2014 och den fungerar helt perfekt! Inga som helst problem har det varit med den!

Dagens fönster ....


"Det var längesedan du fick ett fönster från mig. Nu har jag fått en ny Ipad och det ramlar in bilder från alla möjliga håll som legat lagrade och som jag inte sett på länge.

Det här söta fönstret tror jag är från La Route de Vin - vinvägen - någonstans vid gränsen mellan Tyskland och Frankrike där man gör så fantastiskt gott vitt vin. 
Vi köpte flera lådor och stuvade in i husbilen minns jag.

Hälsningar från ett soligt men blåsigt Provence!


Monet."


//Å, sicket somrigt fönster! Tack! säger jag.

fredag 13 januari 2017

Den tredje lediga dagen ....


Och det är milt ute och ett blåaktigt ljus; det som är det bästa jag vet, för då blir luften liksom annorlunda. Lenare.

Tar hundarna med mig och går ner till stranden och nelly som sedan en tid tillbaka får det här gröna pulvret som mest påminner i doften om mat till akvariefiskar, hon är så pigg och glad, ja, hela tiden springer och skuttar hon och inte en enda gång behöver jag skynda på henne!


Överallt ligger ilandfluten tåg eller sjögräs och närmare viken upptäcker jag mängder med plast - det är olika förpackningar, plastpåsar, korkar .., ja, allt möjligt och i morgon tänker jag ta en sopsäck med mig och fylla den allt som går!

Idag - utan påse - tog jag i stället ett stort fång med tång som - efter att jag sköljt den - (drivor med sand blev det i diskhon!)  ska få hänga på tork i pannrummet och sen blir det alldeles perfekt att använda när det är dags för fotbad, eller när man duschar och bara detta att gnida in sig med en tångruska ..,len huden blir!

Nu har alla fått mat, utom fåglarna och i morgon lär det ska bli kyligare, så här ska fyllas på rejält i automaterna och "fågelhuset".

Och medan jag skriver detta, sjunger Ismael Lo så fint för mig.
Eller för oss.
Fredagsfönstret ...


Så här kan man ha sina blomkrukor i ett något varmare klimat än vårt. Fönstret håvade jag in i byn Teguise på Lanzarote. Ett fin by med kyrkan mitt i byn och några fina gågator.

Turtlan på tur med håven

torsdag 12 januari 2017

Ledig dag två av tre ....


Mitten av januari kan bli hur som helst.
Det kan bli hysteriskt mycket vinter med snödrev och elände, men det kan också bli som idag:
strålande sol, mörkblå himmel och skator som - borta vid dungen i mitten av bilden, just där näktergalen håller till i maj - tjafsar med varandra och flyger hit och dit och upp och ner.

Och solen i ryggen eller snett från sidan och en känsla av att .., ja, om en månad eller så eller lite mera, kan lärkan vara här, jo, det har verkligen hänt!


I vänster anoraksficka har jag en plastpåse fylld med morotshalvor och frånsett hästen längst bort i bilden, kommer alla fram och får sig lite godis. Morötter är mums! Äppelhalvor också!
Nelly är inte det minsta rädd för hästar och när den här hästen (på bilden) tappar moroten som då faller till marken, får Nelly brått att försöka norpa åt sig den ..., och hästen tittar förvånat på den där lilla lurvtussen och nooooosar försiktigt på henne, ja, innan nelly upptäcker att det inte var en köttbulle utan nånting som inte lockar så där värst.


Tidigare idag våffelfika hos friherrinnan.
Hos henne är det nu sista svängen med jul, fast grisstaken som en man i Steninge gjort, den funderar hon på att ha kvar hela året, bara byta ut det röda sidenbandet mot nånting annat.

Från hennes fönster mot väster ser vi hur stormigt havet är .., och alldeles grönfärgat!


Och så en sväng till affären. 
(Apropå affärer, så kan ni ju titta in hos steelcityanna och jämföra era matpriser med hennes. Hur intressant som helst. Nu måste jag kolla upp vad det brittiska pundet står i för kurs, jag tänkte nog euro när jag jämförde.)

Friherrinnans trotjänare - hennes gamla Saab - har insomnat för gott, så vi gör sällskap till Haverdal.
Nu får hon åka Toyota.
Ute på lagret blir det en stunds småprat tillsammans med Anne-Marie och Erik.
Jag har som vanligt fin-skorna på mig, jodå, det är inte ett dugg kallt ute, men jag går inte i sandaler när jag rastar hundarna, bara så ni vet ,-)


Torsdagsfönstret ...


"Jo, det är ett fönster för det sitter glas i. Ett runt fönster med härliga monstreor på utflyktsmålet Jameos del Agua på norra Lanzarote.

Där i fönstret skymtar havet och i horisonten är Afrikas kust. Svårt att se men 10 mil över havet ligger Marocko (tror jag det borde vara)."

// Turtlan

onsdag 11 januari 2017

Ovädersdag .....


Så är den härliga tredagarsledigheten här igen!
Tänk, vad tiden susar iväg!

Igår jobb tillsammans med Malin och till vår stora förvåning var det hela tiden en strid ström med kunder - två veckor innan lön! - och först klockan halv sex kunde jag lösa av Cornelia i charken och inte förrän strax efter sju kunde jag ägna mig åt mejeriet.

När ingen kund skulle ha skivad picksalami eller sotarskinka, sprang jag iväg och fyllde på frukt - så gott det nu gick - och just på det sättet fick vi pussla ihop kvällen .., och Malin ägnade sig åt datumkoll när kundströmmen lugnat ner sig och hon stod i kassan.

Såna skåpdörrar i köket hade grannen Sylvia när jag var liten. Jag tyckte att dom var så fina!

Och så har vi fått nya inrikes frimärken!!
Helt underbara är dom och jag höll upp och visade för några kunder i kassan - det är mest kvinnor som bryr sig i hur frimärken ser ut - och dom här fick klart godkänt!
Illustratören heter Henning Trollbäck och klicka gärna in er här, så får ni se vad den mannen har åstadkommit!  Och tydligen är det samme man som stod för årets julfrimärken.

Så här skriver Sveriges Filatelistförbund om dom nya märkena:

"Frimärkena Retro lyfter fram tidigare trender och moden. För att placera motiven i nutid har de kryddats med moderna saker som platt-TV, mobil och laptop. Närvaron av moderna föremål illustrerar den dialog mellan gammalt och nytt som förekommer i de flesta hem.
– Passionen för retro finns idag hos många unga familjer, som min egen. Vi har både stringbokhyllor och klassiska porslinsserier hemma, säger illustratören Henning Trollbäck som format retrotemat till en vandring genom en bostad från hallen via köket till vardagsrummet."

Ja, lite så var det igår. 
Bäst av allt var ändå lilla Felicia som kom från dagis eller förskolan och visade sitt skrivhäfte där hon ritat av sin hand och där var en teckning som visade Felicias mamma och pappa och ååå, så jag önskade att jag hade haft kameran i närheten, men det hade jag inte.

Och så kom Liv och handlade med sin pappa.
Liv som är fem år och som jag nästan alltid velat kalla Siri, men  nu har jag lärt mig.
Nu är klockan snart halv tolv .., jag sov nästan inget alls natten mot idag (måste vara nya medicinen) och har nu på förmiddagen ringt Hässleholm och pratat med M som är nån slags samordnare och hon sa att jag inte är bortglömd och jag berättade hur svårt det är just nu och att det är med nöd och näppe jag tar mig upp för trappan till övervåningen.

Jag, som hatar att "ligga på", var illröd om kinderna när samtalet var slut.

"Ni har mig väl ändå i en kö ...?" sa jag.

Jodå, det lär jag vara.
Vi får väl se vad som händer.


Lediga-dagsfönstret ....


Från Alsters Herrgård i Värmland kommer det här fönstret.
Det var Ulrika som passade på att packa ned fönsterhåven när hon gav sig av på utflykt.
Det tackar man för.

tisdag 10 januari 2017

Tisdag ....


Så är allt som vanligt igen.
Pv ställer klockradion på fem och cyklar iväg vid sexsnåret och jag ligger kvar under täcket och lyssnar till P1-prat och nyheter om världens tillstånd, går sedan ner och hälsar på nelly som ligger ihopkurad på soffan .., fixar kaffe och frukost .., går på promenad med hundarna .., stannar till vid hästen som står ensam i hagen och han vet precis .., så jag tar fram påsen med äppelhalvor och morötter. Sedan några dagar tillbaka är han så fin i pälsen - nån har ryktat honom och det är som en ny häst - och han mumsar i sig det jag har med mig och låter mig klappa honom på kinden och jag tänker att vi nog ändå har blivit liiiite mer vänner. Eller att han accepterar mig. Eller litar på mig.

I motvinden drar det kallt mot kinderna och innan vi har kommit hem anar jag snöflingor i luften, men det är knappt märkbart.

Igår jobb tillsammans med Malin - som alltid på måndagar och tisdagar -.
Innan jag bytt till arbetskläder står jag ute på lagret och småpratar med Erik och Hampus. Vi pratar om Skam - den norska serien - och vi ler alla tre .., tänk, att en tv-serie på något sätt kan förena.

"Vilken karaktär tycker du bäst om ...?" frågar Erik och jag tänker efter en stund och säger att egentligen tycker jag om alla, men i Nora känner jag igen mig lite, lite och ändå inte och utanpåtuffaste pojkarna var aldrig mina favoriter, nja, "jag tycker Jonas är himla sympatisk", säger jag. (Hade någon frågat mig efter avsnitt två hade jag sagt William :) Och Sana är underbar!

Och vi pratar om det här med vad man förväntar sig.
Att vi alla (även Malin) tänkte att nu blir det nog ett helvete för Isak när han kommer ut, men så blev det ju inte alls och hur skönt det är att allt inte består av intriger och hat, utan .., ja, att det är så medmänskligt på många plan.

Nu har jag ju sett alla tre säsonger och det är nog tur att det blir ett långt uppehåll, ty när jag går förbi frysdisken och ser facket med kladdkakor, tycker jag för ett ögonblick att det inte står kladdkaka utan klamydia på förpackningen!



Häromkvällen satt jag i soffan och bläddrade i ett reklamblad för Vuxenskolan.
Och tänka sig .., igårkväll anmälde jag mig till italienska för nybörjare i Falkenberg.
Tio lektioner om 90 minuter vardera.Onsdagkvällar mellan halv sju och nio.
Vilken tur, onsdagkvällar är jag ju alltid ledig.
Kanske följer Viveca på jobbet mig, hennes pappa är nämligen italienare och när jag berättade om dom här tankarna igår, ropade hon "Bettan, jag är med!" Hoppas att hon hakar på!

Den som har läst här under lång tid, ja, den vet att jag älskar filmen "Italienska för nybörjare"; en dansk film. När jag levde som ensamseglare och besökte dejtingsidan, då diskuterades ofta vad man tyckte om för filmer. Jag minns en man som kunde nästan varenda scen från just den här filmen och Kent i Växjö delade också min förtjusning för den.
Pv däremot, han somnade nästan ,-)
Där ser man .., det viktigaste är inte att man tycker lika i allt; det gör vi för övrigt inte heller och det kan bli hetsiga diskussioner här i det gula huset. Nåja, det går bra ändå!

Nu mot pyttipannan och tack Eva på Frösön för härligt samtal!

Nye generalsekreteraren Guterres och Olof Skoog. Nej, jag var inte där och tog bilden.

(Såg en glimt i tv från säkerhetsrådet i FN. Ååå, ack att man hade fått vara en fluga på väggen och följa med i vad som händer! Och den nye generalsekreteraren såg ut att vara en godmodig man, jag ska se om Olof Skoog har ett twitterkonto så kanske han berättar lite).




Tisdagsfönstret ....


Cecilia N, hon kan konsten - den som jag inte har fått mig tilldelad - nämligen att fatta sig kort.

Bilden kom och texten löd: "på väg hem".

Ja, det räcker ju.

Tack Cecilia!

måndag 9 januari 2017

Måndag ....

Foto: Henrik Korpi



Och så ny vecka och ny giv. 
Harry är orolig och springer mellan vardagsrummet och det vi kallar för Gunnars Rum och långt innan jag upptäcker Alice (labrador) och Elsa (dalmatiner) måtte Harry ha gjort det - jag förstår det inte, inte kan väl doften tränga igenom husväggen -, eller kan den?
Kanske är någon av tikarna i löpen ..., det måste vara så.

Och själv?
Ja, plockar bort .., pratar med friherrinnan som gått en ovanligt lång promenad (idag utan rädsla för den förfärliga halkan som hållit oss alla på helspänn i helgen)  .., jag värmer upp lördagens fisksoppa .., fyller på med mat till småfåglarna .., följer ett antal sjuksköterskor i England i deras vardag ..,och reprisläser Svenska Dagbladet från igår. 
Tanken var att jag skulle jämföra DN med SvD, liten jämförelse bara, just den här helgen.

I resedelen finns ett reportage från Japan.  
Många bilder. På sidan 18 säger en kvinna att vänligare människor än i Tokyo nog knappast finns på vår jord.
Min enda erfarenhet av Japan är Takashi som bodde hos oss någon gång i mitten av 60-talet. Vi var på skidtävling i Arjeplog och speakern frågade publiken om där fanns någon som kunde tänka sig att ha en inneboende japan hos sig ett par månader och pappa - vars engelska ordförråd endast sträckte sig till "yes box all right"- anmälde sig genast som frivillig. Ja, någon japanska kunde han förstås inte heller. Och med oss hem till Malå följde då denne japanske skidåkare och blev som en i familjen under några månader. 

Foto: Malin Hoelstad


Bläddrar vidare.  
I Söndagsintervjun skriver Karin Thunberg om detta att det är 20 år sedan Ted Gärdestad gick ut för en promenad och aldrig mer kom tillbaka. En alldeles - i mina ögon - fantastisk bild av hans bror Kenneth finns på en helsida. Vilket foto!! Och vilken underbart lugn den mannen utstrålar. En slags trygghet - eller tillit - till fotografen.

Illustration: Ellen Ekman

I Kulturdelen sidan 17 handlar det om barn och politik och hur man talar med sina barn om allt som händer här i världen, ja, sånt. 

Jag faller pladask för illustrationen av hur det kan se ut veckan före barnbidraget; det är Ellen Ekman som är illustratör. "När pengarna är slut i Veckan före barnbidraget blir det ingen korv till makaronerna", är bildtexten. 

Oj, vad jag tycker att det är viktigt med bra fotografer och illustratörer (och inte minst redigerare) när det gäller dagstidningar! Och inte minst: att dom får utrymme!

Apropå bilden här ovanför .., jo,  nog märker vi handelsanställda att det kan vara just så och det kanske inte är en slump att Hemköp och andras reklamblad dagarna innan barnbidraget (eller lönen) kommer, ja, går ut med mängder av tiokronorsvaror. Det här gäller förstås inte bara kunder som väntar på barnbidrag, det gäller även många pensionärer som räknar dagarna tills nya pengar kommer in på kontot.  

Ja, ungefär så har en vanlig måndagförmiddag i landet Halland varit.
Inget särskilt spännande, mest som alldeles vanlig måndag.
Lite tankar hit och dit bara.

Ps. En intressant och läsvärd kommentar om den nye generalsekreteraren i FN, den stod annannan för och kan läsas i  gårdagens inlägg. Ds.

Måndagsfönstret ...


Tre fönster kom susande genom rymden och landade i det gula huset - alla tre nästan på en gång -.
Det här var ett av dem.
Gårdagens var ett annat.
Och i morgon kommer det tredje.

Och nog känner ni väl igen apelsinskivorna och katten .., då förstår ni vem som tog bilden ...?
Just det. 


söndag 8 januari 2017

Söndag ...

På väg hem från Slöinge, men bilden togs inte idag.

Vilka lugna, rofyllda dagar här har varit!
Mycket skidåkning - ja, från tv:n, alltså - och underbara Stina Nilsson som är så bra och har sån kämplaglöd och pv som försöker fixa till kedjan (han uttalar det som "tjäääädjan") till min cykel som inte ska användas ännu - det är glashalt ute - men om någon månad eller tre så kan jag kanske börja cykla till och ifrån jobbet. Underbart ska det bli!

Natten mot idag tittade jag på dom allra sista avsnitten från säsong 2 av Skam. Sju avsnitt kanske, på raken. Tänk, om en sån serie funnits när man själv var ung och så mycket klokskap där är!  Ser nu fram emot säsong tre, vad som nu ska ske där? Jag förmodar att det handlar om homosexualitet.

Kaffebryggaren sörrrplar.
Idag har jag köpt Svenska Dagbladet, för att jämföra med DN som vi ju har fredag till och med söndag. Det var för övrigt en intressant artikel (i DN) om den svenske FN-ambassadören Olof Skoog och hans förhoppningar om det svenska ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd.

Jag trodde i min enfald att ordförandeskapet kanske skulle vara i minst ett halvår, nej, bara en månad är det, ändå hyser denne herr Skoog gott hopp om att kunna förändra tonen i säkerhetsrådet.
Intressant och jag hoppas att dom/han lyckas!
Den förhoppningen gäller också den nye generalsekreteraren - portugisen António Guterres -.

Och så inhandlades ett rengöringsmedel till spisen .., till överdelen och det kan jag säga, att det var som trolleri .., hällen blev nu skinande blank, tack vare Mr Muscle!

Ps. Herr Gueterres beskrivs här av Aftonbladets Olle Svenning.
Margot Wallström tycker lite annorlunda. Ds.


Så här skriver annannan i en kommentar här under; värd att läsa tycker jag. 
Hon bor trots allt i Portugal.

"Olle Svenning har läst någonting någonstans och talat någon gång med någon. Guterres är troende katolik, och som sådan har han inget lätt förhållande till abort. Jag har förståelse för det - att tycka att abort är helt oproblematiskt är en rätt radikal position i världen. Och det är ju världen han ska leda.

Men han har aldrig berövat portugisiska kvinnor den rätten för de hade den inte när folkomröstningen hölls. Att parlamentet röstat för lagen är första steget, men inte förrän lagen har trätt i kraft kan man tala om att det som står i lagen gäller.

Man kan förvisso anklaga Guterres för att ha lyckats fördröja rätten till fri abort som tycktes vara på väg att instiftas 1998. Han kunde förvisso inte garantera att folkomröstningen skulle säga nej, men det gjorde den. Då. 2007 hölls en ny folkomröstning där svaret blev ja och abort är idag fri upp till 10 veckor. (Därefter tillåten under ett antal villkor).

Guterres har hela tiden varit medlem i det socialistparti som satt vid makten när det blev fri abort. Han höll tyst i frågan då.

Men det som är viktigast i sammanhanget är vad som verkligen är Guterres' politiska agenda och hur hans katolska tro har påverkat den. Helt odiskutabelt är det frågor om solidaritet som driver honom. Han blev ganska tidigt i sin karriär tillfrågad av en präst varför han valt socialistpartiet "ett slags sötad kommunism" i stället för högerpartiet eller centerhögerpartiet. "För att socialistpartiet är det parti där jag har störst möjlighet att genomföra mina sociala idéer" svarade han.

Guterres har aldrig varit medlem i Opus Dei och tycker inte om att förknippas med denna högerorganisation inom katolska kyrkan.

Det var fakta.

Sedan kan man ju fråga sig hur det ser ut i de 193 medlemsstaterna i FN. Där finns det nog på det hela taget bra mycket mer abortmotstånd och homofobi än det gör hos António Guterres.

OBS! Jag känner inte Guterres och har inte något intresse i sak av att försvara honom. Men eftersom jag bor i landet han kommer från har jag haft tillfälle att läsa en hel del om honom, och den bild som framstår är verkligen av en man som engagerar sig för de svaga i samhället, inte en som försvarar konservativa doktriner."

Tack Anna! säger jag.

Söndagsfönstret ...


Madame Turtlanb från Värmland är på holiday på Lanzarote, ön som ligger knappt tretton mil utanför Afrikas västkust. Där kan man fånga såna här fönster .., det är ju helt otroligt, liknar mest en tavla!
 Tack snälla! säger jag.