Dagens fönster ....

 Från Stackgrönnan utanför Skellefteå kommer den här bilden, fångad i flykten av ellem. Inga         jultomtar på gardinerna tycks det som .., däremot segelbåtar. 

Och ute på älven stod badande i kö. Det gäller att träna inför Vintersimmet i morgon lördag. 

Ringer till ellem så jag vet att det blir rätt nedskrivet och vi kommer att prata om vinterbad och glädjen, rent av  r u s e t , efter dylika. 

(Om ni bara visste vilken GLAD röst ellem har!)

"Den som vet, den vet", brukar människor skriva på sociala medier. 

Angående vinterbad så är det just så: Den som vet, den vet. Eller i alla fall: förstår.  (Ja, jag minns ju i alla fall hur det var!)

Här ett urklipp från hemtidningen Norran. Enligt ellem kommer lokaltidningen att direktsända evenemanget. 

Hoppas, att det fungerar!

Mågen ute på äventyr ...

Det är väl detta som kallas för att vara optimist.



Och vid dom röda pilarna skymtar den hurtfriske svärsonen.



Jo, jo.

Så kan det gå.

Säger svärmor och ler lite plirigt.

(Men vinterbad lär ju vara hälsosamt ....)


Sen är det dr Böhlanders tur.

Ja, men det hade man väl kunnat räkna ut .., kvinnor kan.



Kvinnor Kan.

Just det.

Första i februari ....

Det hann gå fjorton dagar in på februari månad, innan det blev ett dopp i havet.
Pv har satt som mål att ha minst ett dopp per månad och det har han fixat (eller vi) och han blir
allt morskare, ja, nu är slänger han sig i så snart han kommit ut i vattnet.
Idag var han den ende av oss som dök. (Alltså inte från nån kant, utan han slängde sig framåt och under ytan!)

Numera är ju kallbad nåt av en slags "rörelse".
Det skrivs böcker om nyttan av vinterbad och det bildas grupper på nätet, ja, lite som när någon blivit frälst och vill vittna inför hela världen.
Så har jag känt i flera års tid nu och när man nu mår så bra efteråt, då vill man  r o p a  ut och dela med sig av glädjen!

Det var +3 C i havet, alltså fyra grader mera än i december, då termometern visade på 1 minusgrad.
Det var knappt jag trodde mina ögon, men så domnade hela underredet bort också ,-)
Jo, är havet salt, fryser det inte lika lätt, berättade pv när jag väldigt misstänksamt frågade om han verkligen sett rätt på termometern?

Så här såg det ut idag.
Absolut  v i n d s t i l l a. Jag försökte behärska mig och stanna kvar längre i vattnet än vanligt. Jo, det går nog, men man får öva .., det blir på gränsen till panik.

Nu väntar vi på friherrinnan och Sonja som ska komma och fira Alla Hjärtans Dag (som vi egentligen inte firar alls,  men nu råkar det ju vara den dagen) med räkgryta med tillbehör, fruktsallad med vispgrädde till efterrätt och friherrinnans chokladhjärtan, dagen till ära. Till kaffet, alltså.

I morgon väntar arbete för min del.
Ett förmiddagspass, från halv åtta till halv tre.
Jätteroligt, ska det bli!

Dagens fönster ...

Hej Elisabet! 

Jag tänkte att du skulle få ett fönster av mig. 
Detta är en väldigt gammal stuga som ligger i Simlångsdalens skogar och rymmer ett pyttelitet rum med en gammal kamin, en liten hall och en bastu. Utanför fönstret syns ån som vi flera gånger doppade oss i efter en stund i bastun. 

Jag doppade både kropp och huvud fast i omgångar. Det trodde jag inte när jag for dit men väl där kände jag mig stursk. Helt okej faktiskt, detta med vinterbad. 
Men det är tur att vi har en mild vinter.

Hälsningar Hilda.

//Elisabet säger: igårkväll kom till min mobil ett sms från pv:s dotter - det är Hilda det - där hon berättade om vinterbadandet och jag blev så otroligt varm i hjärtat och glad!  Själv när jag en ständig längtan efter att få börja bada igen .., ja, jag vet, man kan göra det nu också, men sista doppet, det var den 1:a oktober, då var det som om knäprotesen frös ihop och jag kunde inte räta ut mitt högra ben på nån halvtimmes tid. Så jag väntar lite .., eller inväntar en bastu. Tack för bilden Hilda och tack att du berättade!

Spridda skurar från sjätte november ..

Då är morgonen regnig och novembergrå .., och det blåser friska vindar! 

Medan pv städar pannrummet (sotaren kommer i morgon), gör jag den sedvanliga salladen som är så himla god. Strimlad/finhackad röd, - och grönkål, egna äpplen i bitar, solros -, och pumpakärnor, , pressad citron och även olivolja till detta (så blir grönkålen lättare att äta). Lite flingsalt också, så smakar det bättre.

Sååå gott till stekt eller grillad halloumi, men också bara som den är. Som mellanmål.

Har man apelsiner hemma, brukar jag skära dem i bitar och låta dem samsas med det övriga.

Ja, säkert har jag lagt ut det här tidigare, men de få som läser här är väl inga ungdomar direkt och kanske har ni - precis som jag själv har ibland - dåligt minne och tror att detta är första gången det visas. Håll till godo! 

En lång promenad med Harry har jag också tagit och hjälp, vilken motvind det var på hemvägen! Det är såna gånger jag saknar mitt långa hår .., sååå enkelt att snurra upp det, men å andra sidan blåste det ju ansiktet på mig ändå. Mötte fem personer inalles, samt en svart morrig hanhund. 

Så här har det sett ut på morgonen. Jag råkade lyfta benet när Harry stod intill soffan och då kom min fot rakt under ljumsken på den stackars Harry .., så han skrek högt och blev så förskräckt. 

Oj, vad jag fick gulla med honom efteråt och förklara att det ju inte alls var meningen .., och efter kanske tjugo minuter, så kom han och satte sig intill matte och kröp sedan ner på det här viset. 

Å, älskade hund! 

Annat som gör mig glad .., är bilderna som kom alldeles nyligen .., från Skellefteå och ellem. Tänk, att hon blev så begeistrad i detta med vinterbad! 

Och vilken lycka att ha en stege att hålla i sig i .., men inte bara det .., även en ränna att simma i!

Den här bilden visar vaken i Falkträsket och det är en privatperson som sågar och håller igång det hela. 

Här är det vaken på Stackgrönnan och där kan man t.om simma i en upphuggen ränna i isen! 

Fantastiskt! 

Å, jag tror minsann att jag i vinter ska ta flyget eller tåget upp och bada tillsammans med den här friskusen ellem!

En glimt av sommar ...

Nej, jag går inte och drömmer om sommar .., som friherrinna är det betydligt enklare - tycker jag - att leva i nuet. Det spelar ingen större roll om solen inte strålar varje dag. Den där stressen att semestern kan bli fördärvad om det är grått och mulet ute, den håller sig borta. Förhoppningsvis kommer det fler dagar. 

Lyssnar just nu till ett program (Kropp och Själ i P1) som handlar om hur vi människor tål kyla. Om fördelarna med vinterbad - eller kallbad utomhus - handlar det också. 

Och jag förundras över hur allt kan förändras. 

Hur man under ett par års tid blev - i det närmaste dumförklarad - när man vittnade om glädjen och känslan efteråt .. när man badat i ett iskallt hav. 

Nu, är det helt annorlunda!

Nyårsaftonsresumé ....

Årets sista dag arbetar jag förmiddag.
Då ser det ut så här när jag passerar Särdal.
Solen på väg upp .., det är så otroligt vackert!

Jaha, Keldasopporna gick inte in, men allt det andra! Härligt!

Det är det vanliga förmiddagspasset .., mejerileveranser från Arla och Wapnö som ska tas om hand, det ska gräddas bröd och lösas av i kassan.
Full fart i butiken!
Tack och lov att vi har Erik och Hampus som hjälper oss!
Jag laddar en vagn med mejerivaror till Erik - medan jag själv ordnar till i kylen - lyfter ner och sorterar tunga mejeribackar och försöker få lite ordning bland leveranserna.
Pricker av följesedlarna .., upptäcker att vi inte fått hem naturell keso 500 gram, jaha .., den var slut.

När arbetsdagen är tillända upptäcker jag Lina.
Hon har sommar, - och helgjobbat i affären under flera år, men nu studerar hon till läkare i Polen och jag frågar och hon berättar .., så där om studiekamrater från jordens alla hörn och hur bra hon trivs!
Lina skulle nog passa på en akutmottagning, tänker jag .., kvick som en vessla är hon och kan fatta snabba beslut.

Innan jag hunnit hem ringer friherrinnan och säger att hon är badsugen, det är ju en hel vecka sedan sist och kan jag tänka mig ...? Efter en stunds tvekan säger jag "okej, jag kör hem och byter om bara!"
Pv gör oss sällskap.
Det visar sig vara rejält lågt vattenstånd och friherrinnan (som läst en artikel - hon visar den till och med - att det är bra med vinterbad, men man bör gärna ha en mössa på huvudet) plaskar omkring i sin eleganta leopardmönstrade hatt och säger "men idag var det svalt!"
Ja, så svalt är det att hennes badtermometer hastigt avlider.

Vi har helt olika sätt att bete oss efter badet.
Jag virar en handduk om nedredelen av kroppen, skyndar mig att ta på skjorta och sticketröja, mössa och fingervantar, yllekappan förstås, men struntar oftast i strumpor eller byxor, då det tar såååån tid att krångla sig in i dem och så går jag upp till bilen.
Alltid iiiiiskall om händerna!

Som en tjock ryamatta av tång är det på piren ..., skönt att gå i. Inte så kallt.

Friherrinnan däremot, hon torkar sig omsorgsfullt på alla håll och kanter .., tar på alla kläder och blir sedan klar. Hennes händer blir aldrig kalla.
Det är förstås så man bör göra, men då tappar jag lite av badkänslan.
En nyårskram blir det också innan vi kör åt var sitt håll.

I kanske två veckors tid har jag varit så extremt trött och precis när vi har ätit middag, däckar jag totalt. Tappar all ork och kraft och säger till pv att nu går jag och lägger mig. Drar täcket över huvudet .., vill inte höra minsta ljud, men har inte migrän.
Två, tre timmar senare vaknar jag och är pigg som en lärka.
Går ner till pv och  hundarna .., tittar på James Bond (läs: Daniel Craig) och grannarna ovanför skjuter raketer och harry är rädd och kryper ihop hos husse.

Andra bryr sig inte.
Eller hör inte smällarna.
Sover bara vidare.

Att titta på långfilm på en reklamkanal tar tid .., det är ideliga reklamavbrott och jag tänker att aldrig ska jag köpa Otrinex nässpray och absolut inte bantningspillret (även om det skulle behövas), den reklamen får helt motsatt effekt.

Och vi öppnar en Aladdin-ask som har många helt nya smaker och jag undrar för mig själv hur det har sett ut på det mötet där någon föreslog en "nytändning" .., att våga gå utanför ramarna, att skippa gamla smaker - vik hädan trillingnöt - in med en fläderpralin!
Jodå, det är säkerligen bra på alla sätt och vis, men jag skulle ändå vilja se försäljningssiffrorna - före och efter -, men så tillhör jag ju dom enjängdas skara, ja, borde kanske bli ordförande rent av?

Och nu har vi tagit klivet in i ett nytt år.
2016.
Härligt!
Jag gillar jämna tal - fyror och åttor allra mest - och vi pratar lite om vad som väntar.
Pv fyller sextioett, själv blir jag sextiotvå .., vi försöker att sätta upp målbilder .., och när vi gått i säng googlar jag på boende i Cornwall eller Skottland .., hittar fina B&B och högläser från andra gästers omdömen. I ett badrum hade en man från USA hittat svarta hårstrån i duschutrymmet, men frukosten var helt underbar.

Ungefär så var vår nyårsafton.

Lite senare: "pratar" med AP angående detta med chokladasken (ja, jag inser att det verkligen är ett I-landsproblem, men jag är intresserad av själva tänket bakom ...) och hon sa ju det självklara att det förstås ligger en strategi bakom, att det är noga uttänkt och så är det förstås. Sen kom jag ju ihåg att hasselnötter har ökat väldigt mycket i pris och sex nötter per ask, det drar snabbt iväg. Kanske är det av den anledningen ...?

Söndagkväll ...

Så blev det en kort-sväng till Skåne, från lördag till söndag. Jo, det får väl ändå anses vara en kort sväng.

Och alltid denna glädje när vi kör söderut. Vid Landskrona sa vi unisont att det ser nästan ut att vara vår. 

Kom fram till min syster vid ettiden, efter lite fördröjning på Ica i Hörby. 

Jag hade köpt fyra varor och vi struntade i långa köerna och tänkte att vi scannar själva våra varor och betalar vid utgången. 

Problemet var att jag hade köpt en kanelbulle/kanelsnäcka till Nathalie, men se, den hittade vi inte på dataskärmen, ja, rent omöjligt var det. 

Till sist, efter otaliga försök, sa jag till pv att "tryck på wienerbröd,  dom kostar lika mycket eller någon krona mera, men så blir det i alla fall betalt någon gång!" Då uppenbarade sig en kassörska och jag förklarade det hela, att kanelbullen inte gick att hitta bland menyerna. 

"Men det är ju ingen kanelbulle, den går in under kakor!" sa den unga kvinnan. 

"Kakor ...?!" sa jag häpet. 

Jo, så var det. 

När vi sedan kom ut på parkeringen, frågade jag en äldre dam vad hon kallade skapelsen som jag hade i min påse? Kanelbulle eller kaka? 

"Ja, jag säger nog kaka ..", svarade hon leende. 

Aj då. Men nu vet vi det.

Hade med mig sjutton paltar till Skåne, vilka vi skulle inmundiga till middag. Fyra blev kvar. Pv åt fläskpannkaka. 

Å, det var verkligen gott! Och vi pratade om när vi senast åt denna delikatess - ingen kom ihåg året - annat än att det var många år sedan.

Därefter infann sig den välkända bieffekten: paltkoma! 

Vi tittade på Stjärnorna på slottet och det var som vanligt (mycket bekymmer från barndomen) och jag insåg att ens egen uppväxt varit så otroligt skyddad från mobbing och annat elände. 

Eller såg vi det inte?

Jag minns klassens slagskämpe Dan som rök ihop med den jämnårige unge mannen från Mörttjärn; han som hette Åke Lindgren och hade svarta kläder. 

Dom två pojkarna var som ungtuppar som inte kunde passera varandra och jag var så vansinnigt rädd när dom började slåss. Och de övriga pojkarna stod i en ring intill .., påhejande den dom nu höll på. Det tänkte jag på, allt medan Jon Henrik vittnade om den ena hemskheten efter den andra. 

Medan vi tittade på tv, satt dalmatinern Samba mest hela tiden intill pv. Helst i hans knä, eller i alla fall nära-nära-nära. Hon är nio år och är så mjuk och fin och försiktig och Harry och Samba blir som galna av glädje när dom ses! Och vips, så springer Harry in i hallen och hämtar en pipleksak (men ingen piper längre) och så rusar dom ut på tomten och jagar varandra.

Sov dåligt natten mot idag - som alltid borta -. Lyssnade mitt i natten till ett program som handlade om Vinterbad och effekten av dylika. Att detta - iskalla bad - skulle vara farligt för människor med hjärt/kärlsjukdomar var inte belagt, men försiktig kan man ju alltid vara. 

Här en länk till programmet. 

Efteråt kände jag mig glad. 

Sist av allt - det var idag det - ett besök hos minstingarna sju mil bort från Västerstad. 

En superenergisk 3-åring hade gömt  sig under täcket när vi kom och SOM vi låtsades leta efter honom ..., det var spännande det! 

Och lillebror - snart halvåret - kände

inte igen oss, men det dröjde inte länge förrän han smajlade som vanligt. 

Se detta är tycks vara en lugn och stillsam liten krabat, väldigt förnöjsam med tillvaron. 

Och nu hemma.  Tolv grader varmt i huset när vi öppnade dörren . Det blev brått att elda i såväl vedpanna som kamin, men nu är här varmt och skönt. Som bäst!

    Som ett gift ...

Den som i många år vandrat här bland bokstäverna, vet hur salig jag har varit när det gäller kallbad. 

Eller vinterbad. 

Det har varit i det närmaste att liknas vid en frälsningsupplevelse! 

Lugnet som kommer efteråt .., den där inre stillheten. 

En slags .. f r i d. 

Många har förstås tänkt och tyckt att man varit mer eller mindre galen, men en bland bloggvännerna gjorde slag i saken och har nu ingått i samma förening, nämligen ellem i Skellefteå! 

Hon är dessutom än värre .., hon tycks vara ute och motionssimma bland isflaken och det kan jag säga, att det har inte gjort! 

Så här skriver hon: "Sista vakdoppet! Nu tar de bort stegen, nu får jag ta sittbad i Falkträsket tills isen går upp där och det blir simbart. Idag var det 2 grader i ytan. Tidigare en gång sa de att det var 0.3. Var i två gånger idag och simmade ett tag. Brukar inte gå i bastun, men det gjorde jag idag och tänkte att jag skulle gå i igen. Men då började jag frysa när jag kom från bastun, så det fick vara. Men jag har verkligen blivit biten, sju söndagar på rad!!"

Oj, vad jag beundrar dig, ellem! 

Nu, särskilt efter det här med hjärtat, har ju min inre termostat hakat upp sig och jag fryser i princip jämt. När jag i förrgår tog ett dopp i Steninge, var det inte ens skönt. Det var bara iiiiiskallt, men jag tänkte att "det måste ju blir härligt till slut!" (Nej, det blev det inte!)