lördag 18 november 2017

Mitt eget bästa ....

Jo, det handlar om två saker.
Det ena är detta.
När jag blev ensamseglare på livets stora ocean, då lämnade jag alla diabilder som vi tagit under årens lopp, ja, dom fick följa med huset. Kanske hade jag annat att tänka på?

Men femton år senare, har mina barns pappa köpt en apparat som förvandlar diabilder till foton som han laddar över till oss och det är inte klokt så roligt det är!
Tala om en tidsmaskin!


Där är en liten Maria i en rosavitrutig klänning som hennes rödvitrandiga moster har sytt.
Fyra år kanske.
En lintott hon med, precis som Emil skulle bli.


Och där är hennes lillasyster - AP - med den hemstickade mössan som hon fått av Gunilla Högström i Jakobsberg (gift med en kollega till exet)  och en av de absolut snällaste människor jag har träffat.



Och där är bilder från norra Argentina där mamma arbetade och där vi - Tommy och jag - hälsade på i en månads tid. Överallt fanns såna här rishyddor där matacoindianerna bodde. Där inne på jordgolvet förlöste mamma otaliga små barn, allt medan grisarna stod utanför och väntade på moderkakan.
Året?
Kanske december 1979.
I ett litet vitrappat hus hade hon sin mottagning som bestod av ett enda rum.
Där tog hon tbc-prover, sydde pirayabitna fiskare, drog ut tänder på löpande band, vårdade sjuka (där fanns två sängplatser i rummet) och i det rummet fick vi husera under vår tid där. 


Och där är jag själv i kort hår och den v-ringade linneklänningen som jag älskade över allt annat.
Hur gammal kan jag vara? Tjugotvå kanske och nybliven tvåbarnsmamma.
Det gick det med.
Det slår mig när jag ser på bilderna att jag ser så lycklig ut och det var jag också.
Anders var ännu inte född när vi körde med diabilder, tyvärr.

Det andra, det hände i affären ikväll och jag kan inte berätta om det annat än genom att säga så här:
i fyrtiofyra år har jag arbetat i butik, men aldrig överösts av såå mycket värme och kärlek från rara kunder som ikväll. 
Aldrig.
Aldrig.
Den här dagen ska jag sätta en guldstjärna för.
Det kan omöjligen bli en bättre dag på jobbet innan jag slutar.


4 kommentarer:

Evas blogg sa...

Så söt du var (och är fortfarande). Vilken härlig skatt med alla bilder.

AP sa...

Jag tänkte också att du ser så fantastiskt lycklig ut på alla bilder. <3

Kunder överöser bara värme över de som förtjänar det <3 <3 <3.

WalkaboutSweden sa...

Fina E!
♥ ♥ ♥ ♥

Den dagen på jobbet låter M A G I S K

Kram/Barbro

Cecilia N sa...

De där rishyddorna ser ut att vara i sämre skick än Sollefteå sjukhus, och ändå lade de ner BB där i år.