tisdag 13 juni 2017

#dag 12...

Saknade friherrinnesällskap ...

Ja, tolv dagar kvar av min rehab.
Först klipper jag gräsmattan, inte hela, det pallar jag inte, men en timmes arbete ungefär.
Mest gör jag det för att mjuka upp leder som blev sååå stela efter johanssonrundan igår.
Jo, men det funkar ganska bra.
Tar sedan cykeln och susar ner till stranden; kanske tar det en halv minut och alldeles ensam är jag, frånsett en vuxen svan som simmar lite för sig själv ganska nära land.

Så där ligger jag - eller egentligen sitter jag - och tittar ut över världen och det blåser friska vindar, rejält friska!


Villaföreningen skrev i årsmötesprotokollet att stranden är på väg att växa igen av särskilt den här gröna saken, vars namn jag har noll koll på. Och eftersom det är ett naturreservat, så får man heller inte rycka upp nån enda växt, så nu återstår att se vad länsstyrelsen säger om saken.


Eftersom det blåste så rejält, vågade jag mig inte i särskilt långt ut.
Det händer att det blir utströmmar och jag föredrar att ha sällskap med mig såna här dagar.
Och tänk .., för en tid sedan var det så långgrunt att man kunde promenera nästan runt hela lilla "holmen" eller vad man ska kalla den.


Och vågorna sköljde in över land ..., mäktigt var det.


Bilderna är tagna med min Iphone och blir väl därefter och inte blir det bättre med zoom, men det här är mer för att visa det här enorma bygget som även fanns med på gårdagens inlägg.
"Ett landmärke för dom som seglar ...", sa pv, men behövdes det landmärket?
Ja, ja.
Det finns värre saker att hetsa upp sig för här i livet.

Ps. En alldeles särskild havs-hälsning går till stackars Anne i Mantorp som i två veckor legat däckad i kristallsjuka, detta vedervärdiga tillstånd när världen snurrar runt! Krya på dig! Ds.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Åh, tack så mycket både för krya-på-dig och för strandrundan.
Det verkar som att du också har kryat på dig riktigt bra. Fortsätt så önskar jag.
Anne i Mantorp

Anonym sa...

Hej Anne i Mantorp! Det finns hjälp att få! Jag var också däckad av kristallsjukan - ända till jag fick tips om en öronläkare i Vällingby läkarhus. Med några övningar (obehagligt för det snurrade rejält) under första besöket botade hon mig. Det är 5 år sedan nu och det har aldrig kommit tillbaka.
/Biggan