Anne i Mantorp berättar om Pepita ....
Jag är så glad för er skull (och för oss läsare) att er lillpiga är
hemma igen. Nu hålls nog många tummar för att hon ska få vara piggelin
länge till.
Det här med att mista djur är minst sagt bedrövligt.
Jag har mist flera och vet inte riktigt vad som var svårast. Kanske min
pudel Pepita som en dag när jag kom hem från skolan inte fanns där. Hon
vad SÅLD fick jag veta av mina föräldrar och det kan jag erkänna att jag
aldrig har förlåtit dom för. Sorgen var svår och även nu nästan 60 år
senare kommer tårarna. Någon mer hund har jag inte haft.
Allra
värst var nog att mista min bäbis Sickan som kom till mig när han var
cirka 3 veckor i en tung period i mitt liv. Han var en vildkatt och
mycket speciell. Jag kunde göra vad som helst med honom medan andra fick
passa sig för att komma för nära. Han blev bara 7 år och somnade in i
min famn då njurarna inte orkade med längre.
Fast nu har jag
Morris som bestämmer mycket här hemma, men som tur är inte allt. Ett hem
ska ha husdjur anser jag som fasar för när jag blir för gammal för att
ta hand om ett. Får väl bli vandrande pinnar eller kanske dammråttor då.
Kram till er alla/Anne i Mantorp
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar