måndag 13 februari 2017

Måndag ....


Så har ett drygt arbetspass gått in på tredje dagen. Nu blir det jobb från lö-sön-mån-tis-tors-fre och lördag, men onsdag är fri. Nåja, jag var ju hemma en vecka nyligen, så det behövs extrajobb och det är bara lördagen som är utöver det vanliga schemat.

Lediga förmiddagar är som att vinna högsta vinsten!

Först ringde friherrinnan och ville bjuda på kaffe vid husknuten och där satt vi och njöt av solsken och nästan ingen vind alls och mest pratade vi om friherrinnans granne och nära vän Ulla som ramlat i en trappa och helt enkelt slagit ihjäl sig. SOM Ulla hade längtat att få flytta in i den nya lägenheten i Värnamo och knappt hann hon komma på plats, så händer detta.

Och för friherrinnan blir det en enorm omställning.
Vår-sommar-höst brukade dom två väninnorna gå över till varandra .., eller gå på promenader med sina hundar .., äta middag tillsammans och helt enkelt bara ha det trivsamt.

Om det - hur fort allting kan ta slut - pratade vi förstås, men också om annat.
Vi såg skatan komma flygande till ett bo längst uppe i en björk och vi sa att den nog håller på att inspektera lägenheten inför sommarens äventyr .., och vi pratade om friherrinnans bil och lite om jobbet.

Sen åkte jag hem .., tog hundarna på promenad och nere vid havet, på en klipphäll/berghäll slog jag mig ned och där satt vi sedan i säkert en halvtimmes tid och gjorde ingenting.
Kråkor kraxade .., några sjöfåglar simmade förbi .., och längre bort, mot hamnen till, räknade jag till fem svanar.

Haltade sedan hemåt .., tänkte på den stundande operationen och försökte för min inre syn se hur jag en gång ska kunna gå som vanliga människor, utan att det gör ont i höft eller ljumske eller knä! Tänk, om det blir så! Tänk, om man kan gå på låååånga promenader!  Att halta tar sån energi; det tror man inte, men oj, så kämpigt det blir.

Nu sk jag göra mig i ordning för cykelturen till jobbet!

3 kommentarer:

cruella sa...

Jag gläder mig åt den dag du berättar om hur du är fri från värk och kan röra dig mycket mer som du vill! Nog ska vi tro att det är just precis så det kommer att bli:) Kram! (Och så sorgligt med Ulla, det är alldeles hemskt.)

Elisabet. sa...

cruella: ja, du anar inte - eller kanske ändå ...? - så jag hoppas att det blir så!
Att kunna gå flera kilometer utan att få överdjävulskt ont .., att slippa halta omkring .., att kunna skutta nerför en trappa .., ja, det vore fantastiskt! Jag frågade kirurgen som haft hand om mig hela tiden, om han tror på det hela och han sa att han skulle aldrig operera om han inte trodde att det kunde bli bra. Jag hoppas verkligen att han har rätt.

Anonym sa...

Jag är hundra procent säker på att kirurgen inte skulle operera om han inte trodde på att det skulle bli bra, och jag är också hundra procent säker på att han har goda grunder att tro det!