söndag 28 augusti 2016

Resumé ....

Ja, det kanske man skulle göra någon gång. Bilden från dagens DN. Anette Nantell tog bilden.

Det blir en knepig natt fylld av sprängvärk; inte i området kring själva knäet, utan på en viss punkt nere på skenbenet. Jag säger till pv att nästa gång det vankas besök på ortopeden i Hässleholm, då ska jag ha markerat med tuschpenna på den där punkten där det alltid värker, just där.

Andra mår bättre, den där pensionatsvärden, till exempel.
Han stiger upp i ottan för att vittja det enda nätet.
När han sedan kommer hem igen, berättar han hur det har åskat och mullrat och jag halvhänger ut genom det öppna sängkammarfönstret och ser honom "reda" ut nätet .., där är krabbor som läggs i cykelkorgen och som sist av allt skjutsas ner till stranden och återbördas till havet, men där finns också några makrillar och nån plattfisk och där är småfisk som krabborna kalasat på - dom kokas och blir till festmat till sigge nilsson -.

Och det blir frukost och vi tar var sin del av morgontidningen.
Jag läser om en ö i en Italien och tänker på sommaren som varit.

Ungefär så där tror jag att det ser ut i hjärnans minneslåda ....

Vilken härlig sommar det blev!
Så händelserik!
Minnen läggs på plats i hjärnas byrålåda, den som snart svämmar över.
Efter sextiotvå år är det trångt i minnesbanken .., somligt trillar ut.


Men sommaren ..., ååå, det var Pv som bröt handleden, hjärtoperationen på Södersjukhuset och Emmas studentexamen .., resan till Skottland och Cornwall .., besök av barn och barnbarn och det underbart härliga kalaset på Ekerö med så mycket glädje och kärleksfulla tal från båda jubilarerna till varandra .., och dagen därpå - den soliga båtresan till Finnhamn - och hemresan då vi stannade till någonstans vid Göta Kanal och den lilla skålen som jag köpte och som är så fin!

Mågen som stolt visar sin stora krabba!

Allt sånt.
Förr om åren brukade jag skriva en liten sammanfattning i stolpform bara över året som gått - allt som gjort hjärtat glatt - och så hade jag det fullt synligt, så där så det inte faller i glömska.
Alla möten  och all värme.

Foto: Elisabet Ubbe

Annat som gör hjärtat glatt.
I dagens DN, på sidan 18, kan man läsa om fyra ungdomar som kommit till vårt land och om deras drömmar och hur det har blivit. Ja, tänk om ens egna barn gjort den resan i den åldern! Lämnat Malå och givit sig av - hals över huvud - till ett land med ett helt annat språk och en helt annan kultur!
Klarar man detta, hur stark blir man då inte som människa?

Igår hade jag Adnans fru Susan i kassan.
Det är dom som är från Syrien.
Nu rör hon sig på ett helt annat sätt .., med självkänsla ..., och hon ler när hon kommer till kassan och jag får veta att hon arbetar i en förskola eller på ett dagis och det är märkligt - eller inte - hur detta att man hittar en plats i tillvaron, hur det även speglar sättet man går på. Eller hälsar.

Och nu är det söndagmorgon eller mitt på dagen. Pv spelar badmintonen med Evas Långe Make och sen bär det av till Ljungby för att få träffa brorsdotterns lilla Majny som har kommit med sina föräldrar från Jämtland. För några dagar sedan fick jag en bild där Gunnar i Vaplan håller i den lilla madamen med sitt yviga hår, ja, dom är ju grannar bevars.

Mera?
Jag har läst ett utdrag ur journalisten Niklas Ekdahls bok "Hur jag dog", där han berättar om sitt självmordsförsök. Underbart (ömsint) foto av författaren - taget av suveräna Beatrice Lundberg -.
Den boken ska jag beställa bums.

Och så lyssnade jag igårkväll till sr.play och den nye förbundskapten i fotboll - Janne Andersson - som i sitt Sommarprogram berättade om ledarskap, kamratskap och vad han tycker är viktigt.
Hur intressant som helst var det!

Och tänk, i några bergsbyar i Italien, där sover människorna utomhus i skräck för nya skalv.
Där blir det nog ingen skrift om det underbara som hände sommaren 2016.

Ja, det blev mycket hullerombullertankar det här.
Om drygt två timmar är det dags för mig själv att arbeta; idag tillsammans med C.
En sååå rar tös och idag ska vi minsann träna på hur man skickar rekommenderade brev.



4 kommentarer:

Kattis sa...

Kanske är vi alla i behov av ert uppmuntringslotterii? //Villig att sponsra

Elisabet. sa...

Kattis: det är så få som läser bloggar numera, man skriver mer som för sig själv, så det skulle bli nästan pinsamt att ha ett lotteri igen. 😉.

bettankax sa...

Läser, och njuter av dina ord :)

Kattis sa...

Det skulle det icke! Tänker att DU skulle bli förvånad...