onsdag 2 mars 2016

"Heja, heja 6435, det här gör du bra, kom igen bara!"


Så här var det.
Uppstigning vid sextiden .., kaffekokning, grötfrukost, kolla vallan .., och så iväg vid kvart över åtta.
Vid halv nio är vi framme vid Vasslan, sjön hitom Oxberg där starten för Halvvasan är belägen.
Hela sjön är nu en enda stor parkering; så vanvettigt bra fungerar allting, logistiken för Vasaloppet är verkligen suverän!
Hilda och Patrik har starttid 10.00 och totalt är det över femtusen friskusar som ger sig iväg, men inte samtidigt - det är en kvarts mellanrum mellan gängen -.
Vi åker vidare och ställer oss vid en perfekt utsiktsplats och hejar friskt. Allra mest hejar pv; ja, han hejar så där så jag nästan rodnar och det finns dom som tittar storögt på honom ..., men dom som åker är glada och vinkar glatt till världsmästarhejaren .., nån tackar för hjälpen, ja, det blir många leenden.


Bajamajor finns på varje kontroll och dom hålls fina och välstädade, ja, i alla fall dom vi besökte. Dom här stod och deppade lite för sig själva i Oxberg och det var efter att allt var över, då, när pv letade efter bjällran som han glömt - den som jag inhandlat på Antikhuset norr om Ängelholm -.
Jo, jo. Där blir det minuspoäng.


På själva långa Vasaloppet är det proppfullt med människor i Mora, nu är det betydligt lugnare, men längs hela upploppsrakan - vid sidan om, alltså - finns olika stånd där det säljs allt från marknadsgodis, kransar av olika modeller (att hänga runt halsen), souvenirer av allehanda slag, små och större dalahästar .., och man kan köpa varm kantarelltoast med västerbottensost som smakar himmelskt .., eller nån form av langos, ja, ni förstår.


När klockan är någon minut över fyra, kommer Hilda och Patrik i mål, dödens trötta.
I sex timmar har dom då varit ute och med tanke på att deras skidträning i landet Halland varit lika med noll, så är jag fylld av beundran.
Med tåga och sisu - som väl är samma sak - kommer man långt, i alla fall fyrtiofem kilometer.
Heja, heja och stort grattis!

7 kommentarer:

Eva sa...

Han är min hjälte, Thomas. Man behöver verkligen hejaropen när man är i spåret. Man orkar lite till då./ Eva

Anonym sa...


Gud så duktiga Ni har varit.



Friherrinnan

mossfolk sa...

Hittades bjällran?
Så bra gjort av skidåkarna att ta sig hela vägen! Fick de blodad tand, eller var det första och sista gången? Undrar jag som hade varit mer än nöjd om jag lyckats genomföra något dylikt en enda gång i livet :)

Elisabet. sa...

Eva: ja, det tyckte nog dom också - somliga iaf -. Friherrinnan: det tycker jag med att dom var!
mossfolk: nej, den var borta, tyvärr. Och den var så fin! Om du frågade H och P igår, om dom vsr sugna på att ställa upp igen, så var svaret ett helt klart NEJ! Nu börjar det låta annorlunda ,-)

Ulrika sa...

SÅ STRONGT GJORT, H och P!!!
Grymt imponerad!

Elisabet. sa...

Friherrinnan, mossfolk, Ulrika: dom hälsar och tackar för snällorden!!

Ruta Ett sa...

Oj, vilka tuffingar, H och P. Jag är mycket imponerad!