söndag 10 januari 2016

Livet, ja ....


Detta är femte dagen vi tillbringar inomhus och allra mest i viloläge.
Ibland - när man känner sig lite piggare - orkar man diska bort och göra lite finare i vardagsrummet, men oftast orkar man ingenting.

Vi tittar på skidåkning, förundras över norrmännen som är så ofattbart duktiga och vinner allting .., dricker kaffe bara en gång per dag .., letar Alvedonpillren .., pv går ut med harry .., jag matar småfåglarna .., sen är det Horace Engdahl på SVT och U2 på tvåan och jag kommer ihåg en resa till södra Spanien och vi hyrde en radhuslägenhet och i poolen som var gemensam med andra hyresgäster, där badade U2:s livvakt, en stor och kraftig man.
Vi tyckte att han var himla trevlig.

Och jag sms:ar Bodil på jobbet och berättar om dagsläget.
Inget jobb i morgon.
Frågar hur hon har löst det?
Hon tror att det ska ordna sig.

Om man arbetar på en stor arbetsplats, då kanske det känns mindre, det här att stanna hemma, men när man vet hur ens arbetskamrater också längtar efter lediga dagar och att inte behöva jobba extra hur mycket som helst .., då blir det ångestfyllt att inte vara på plats.
Nej, det handlar inte om att tro sig vara oumbärlig, men man vill inte krångla till det.

Och värst av allt är att pv har börjat förlora rösten.
Minns ni?
Hela december i fjol och en bra bit in i januari, var han i det närmaste stum.
Nu kan det vara på gång igen.



När man känner sig dödens less på att stirra rakt ut i tomma luften (eller på kristallkronelampan med dom eleganta skärmarna ...) skrollar man sig fram på Facebook.

På malåsidan har någon skrivit om doften i gamla mejeriet, det som var beläget bara ett par hundra meter från vårt hus. Vi är flera stycken som kommer ihåg det där med doften .., doften av ost och ..,. en slags syrlighet i luften.

Och plinget från dörren när man öppnade den.
Där inne stod tant Maddy Lindgren och öste upp mjölk i hinken som man hade med sig .., det var en härlig miljö, jag tyckte så mycket om den!

Och på Instagram diskuteras detta med hur man får i småttingar penicillin och jag minns det själv med fasa .., hur svårt det var och hur förfärligt äckligt den smakade, åtminstone Kåvepin i flytande form!

Andra tipsar om konton värda att läsa och det är alla hem som är så fantastiskt fina och perfekt sammansatta och jag tänker att ibland ser alla likadana ut.
Ett enda verkligt superpersonligt hem har jag besökt och det var under ett kort besök hos Anna-Lena och hennes man i Tumba!
Så  h e l t  annorlunda än allt som visas upp på olika sajter!
Inte lika modernt, men så ... ombonat och tryggt.

Ja, sånt ..., vardagligheter bara .., kan man fundera på en söndag i mitten av januari, när orken är på upphällningen.

"Men skriva orkar hon minsann!" tänker nån.

Ja, men att skriva det här tog inte mer än tio minuter och min hjärna skulle väl sprängas och flyga i små bitar, om man inte fick skriva av sig lite.

Hoppas att ni har det bra, alla ni vänner där ute i världen!


8 kommentarer:

Turtlan sa...

Känner så väl igen det där att vara hemma och våndas. Veta att om jag är hemma så får de andra slita mer. Patienter som kanske måste avbokas. Eller när jag arbetade nattpass på avdelning och man visste att det oftast var stört omöjligt få in någon. Då drog man sig dit fast man borde varit hemma. Men det finns en gräns när man inte orkar eller bör gå... Tur var nog det!

Du känner nog var den gränsen går så du gör nog vad som känns och är bäst.

Trist höra om PV och rösten. Håller tummarna att det blir kortvarigt!

Krya på dig mer kram från mig!

Ruta Ett sa...

Att vara sjuk är ingen höjdare och särskilt inte i influensa - och som om inte det räckte så oroar man sig fört hur ens arbetskamrater orkar med.
Som sjuk lärare ska man ju också ge direktiv till ev. vikarie och när man sedan är frisk och tillbaka på jobbet, så har allt arbete ackumulerats till en förskräckande hög.
Försök att inte tänka på det eländet nu.
Krya på er så gott det går.
Kramar till er, sjuklingar - sådär på lagom avstånd!

Elisabet. sa...

Ruta Ett: ja, precis så känner ju pv ..."det är eleverna jag tänker på, arbetet måste ju hinnas med ändå!" säger han som fick pussla ihop tider i fjolvåras för att få ihop det så att alla skulle hinna med sina prov och annat.

Turtlan: det slog mig idag, att jag bara varit borta två ARBETSdagar, så jag behöver inte må så dåligt. Vaknade med feber även idag och samma hosta, så det blir nog inget jobb i morgon heller. Sen är jag fri on-to-fre.Ha nu en UNDERBAR ledighet, Annica!

Rexxie sa...

Sprängd anka = OK
Sprängd hjärna = inte OK!

Krya på er!

Anna-Lena sa...

Vilken eländig början på året för er, hoppas det vänder snart!

Tack för orden om vårt hem som vi älskar så mycket. Ni är mer än välkomna närhelst ni är i Stockholmstrakten och har en stund över. Vore så kul att få bjuda er på middag någon gång, men förstår att det är mycket som ska hinnas med när ni är uppe.

Kram
Anna-Lena

Eva i Tyresö sa...

Måtte Pv klara rösten! Han som har en så fin röst.
Hundarna måtte tycka detta är konstigt.
Ni som brukar gå så mycket.

Turtlan sa...

Tack! När snön vräker ner här idag så blir det verkligen en kontrast flyga iväg.

Bra, nej inte bra att du har feber utan bra att du tar det som det är. Dvs inget jobb förrän du är frisk.

Jag ska föröka skicka hem lite krya på dig värme från södern till er! En stor dos!

Evas blogg sa...

Kryakramar till er i det gula huset!