onsdag 16 december 2015

Hur kunde nån göra på det viset ...!

Tio över åtta kommer pv och hämtar sin sambo. Han känner sig krasslig. Bilden är från i våras.

Gårdagen visar sig bli en alldeles underbar dag på jobbet!
Jag har inte tillstymmelse till ont i benet, inte ens den sista timmen och tänker att det nog har att göra med den lediga måndagen. I vanliga fall brukar fyradagarspasset bli ett formidabelt helvete. 

Grönkålsodling i Harplinge ... hararnas paradis.

Men nu fungerar allt som det ska och kunderna handlar julskinkor och djupfryst grönkål från Harplinge (bara några kilometer från affären) och andra köper trekilossäckar med färsk grönkål och vi pratar om vad som absolut måste finnas på julbordet, ja, om nånting nu måste finnas?

Och det skickas paket och julkort runt vårt land och somliga har vänner över hela världen och jag är glad åt utrikesmärkena med Ingrid Bergman som motiv och många föräldrar skickar paket till sina barn som arbetar i Norge.

Nån timme innan stängning kommer en man från Syrien med sin fru och sitt lilla barn.
"Känner du igen mig?" frågar han på engelska.

Ja, just ja, det var han som hade sånt bry med bensinpumpen utanför affären; den tar bara betalkort och mannen hade enbart kontanter och nästan tomt i tanken och till slut tog jag mitt betalkort och lät honom tanka och så fick jag reda pengar av honom.

På väg till bensinpumpen pratade vi om hur han kommit hit och lite annat och jag fick, bland annat, veta att han tillhört det syrianska landslaget i judo.


Så här ser jag livet, som på bilden från Irland, här ovanför.
Man råkar kliva på - eller hamna i - en buss som tar sig fram genom tillvaron och där sitter vi tillsammans och några hoppar av vid nån station och andra bara åker med och hoppas komma rätt.
Andra har ingen biljett och får stå utanför.


Så går arbetsdagen eller kvällen och det köps julfrimärken och ("ovanligt bleka i år", tycker många) och vi pratar om detta att trillingnöten plockats bort från Aladdin-asken och vem kan ha hittat på nånting så urbota dumt och flera av kunderna i kön säger att dom har slutat köpa just den chokladasken.

"Ja, dom kunde väl ha tagit den där pralinen med körsbär i, den är alltid kvar på slutet!" säger en kvinna leende.

Alla håller med.

Jag frågar pralinkvinnan vad hon arbetar med?
Egentligen är hon sjukgymnast, men nu arbetstränar hon på Erikshjälpen och hon berättar glatt om hur härligt det är att känna att man ägnar sig åt nånting som verkligen känns meningsfullt. 

Så kan en arbetskväll vara.

Och idag är det ledig dag.
Nelly och sigge har stått en centimeter från varandra, men när sigge började nosa på nelly, då åkte hennes mungipor upp som till aningen av ett morr ,-)

En riktigt härlig onsdag önskar jag er alla!

9 kommentarer:

Bert Bodin sa...

Tänk att tryggheten hotas av en bortplockad trillingnöt.
Jag raljerar lite, men nog undrar man ibland hur det står till. För min del är jag nötallergiker och undrar varför det i herrans namn ska vara nötter i nästan allt!??

Tack till dig, som vågar gå utanför trygghetszonen och hjälpa en medmänniska med att "låna ut" ett kreditkort. Fiffigt, tycker jag.

Anonym sa...

Önskar dej en underbart härlig onsdag Elisabet!
Tycker du var fantastiska som hjälpte mannen utan bensin att tanka på ditt kort. Jag önskar att det fanns mer av sådan hjälpsamhet av fler människor.
Nu ska jag strax åka och hämta två av mina barnbarn på förskolan. Ett av dem fyller 4 år idag så vi ska fira genom att leka hela eftermiddagen ända tills föräldrarna kommer hem sent i eftermiddag. Det ska bli kul och mysigt med en eftermiddag tillsammans med dem.
Lena i Östersund

Elisabet. sa...

Bert: nu var det ju inte på liv och död om den här trillingnöten, men jag kommer lätt att kunna avstå Aladdinasken ,-)

Och Bert och Lena i Östersund: jag lämnade inte ut mitt betalkort, utan gjorde honom sällskap till pumpen, såg hur mycket det tankades för och så bytte vi bara ,-) Jag skulle inte lämna ut mitt kort till nån obekant, så sååå mycket lämnande av trygghetszon var det inte ,-)

Elisabet. sa...

Lena i Östersund: hälsa och gratulera födelsedagsbarnet!

Anonym sa...

Elisabet är en snäll o hjälpsam perso

Friherrinnan

Bloggblad sa...

Nu har jag läst ifatt och njuter av din träffsäkerhet när du beskriver omgivningen och alltid hittar guldkornen i vardagen.
Hoppas att det blir bra med ben och knän. Jag som lyckligtvis aldrig har haft ont i knäna, märker efter de raska promenaderna upp och ner på Ramunderberget på torsdagarna, att knäna blir väldigt trötta och ansträngda av det. Då skänker jag en tacksam tanke till doktor Mosley som fick mig att börja med 5:2. De sexton kilo som är borta hade nog gjort knäna mer känsliga. (Jag hade inte haft ork/lust att göra det om det inte varit för hälsans skull.)

Bert Bodin sa...

Nej, jag förstod att du följde med och tankade. Det var därför jag ""-ade låna ut.

Elisabet. sa...

Friherrinnan: du är partisk :)

Bloggblad: ja, hade jag haft din karaktär, så hade jag säkerligen haft spänstigare knän!

Bert: bra ,-)

Bloggblad sa...

Elisabet: jag är faktiskt helt karaktärslös, därför trodde jag inte att det här skulle funka. Nu när jag kör 6:1 finns det faktiskt inget som skulle licka mig att sabba fastedagen. Jag får ju i morgon...men då är det inte säkert att jag vill ha... Jag fikar ju inte med så många som du gör, och sitter och käkar kaffebröd ensam gör jag absolut inte. Men förr, när barnen var små och det fikades med väninnor nästan varje dag...ojoj vad gott det var!