torsdag 27 augusti 2015

Mitt eget bästa ..

Jo, men det är ju förstås att lille sigge kom hem!
Sigge som hela tiden sedan vi hämtade hem honom från Skåne - i december 2009 - har gått sin egen väg och varit så otroligt självständig. Aldrig hoppat upp i någons knä, men gärna strukit sig runt benen. Som gör som han vill. Och som älskar Harry och glatt hälsar på Meja, men aktar sig för Nelly.

Lille Sigge.

Och ännu mera Sigge.

Ja, en till! 


Något annat som gjorde mitt hjärta varmt (och glatt!), var fyndet av den handbroderade bonaden.
Jag hittade den i Slöinge, på Antikstället.

"Hallandssöm ...", konstaterade friherrinnan som gjorde mig sällskap. 

Och ja, jag ska stryka den ännu lite bättre. 

3 kommentarer:

Anonym sa...


Den är mycket vackare i verkligheten.Bara vänta tills den är stärkt och struken. Färgerna är inte så rosa.


Friherrinnan

Anonym sa...

Visst är det helt ljuvligt med broderade vepor. Denna känns lite julig eller är det bara jag som ser julstjärnan? För flera år sedan hjälpte jag till vid en stor loppis när den avslutades och då skulle vi slänga allt i en container, jag hade så oerhört svårt att slänga desa bonader och dukar som någon hade broderat så fint och lagt så mycket kärlek i. Jag har dessutom en en svärmor med stor kunskap som har massor i sina skåp och mitt hem ska inte fyllas med handarbeten men jag får lov att tycka att det är fantastiskt fint. Själv har jag tummen mitt i handen.
Hälsar
Lena (som nästan aldrig kommenterar men läser)

Elisabet. sa...

Friherrinnan: tack som hjälper mig!

Lena: jo, det är nog en julduk eller bonad, nu ser ju jag också stjärnan och alla små hjärtan. I vandrarhemmet i Steninge har dom köpt in billiga bonader på loppis och prytt rummen med, det var sååå fint och det var väl där jag blev inspirerad! Och när jag flyttade hit till pv och hans mamma gick bort, då ärvdes det hundrtals med virkade grytlappar, servettringar, ja, Gud vet allt, det mesta i brunt och orange! Mycket är kvar, men inte allt ,-) Må Gunvor förlåta mig ,-)