söndag 19 februari 2017

Dagens fönster ....


...kommer från Uutrecht i Nederländerna.

Den som tagit bilden presenterar sig så här på sin blogg: "Forskare och funderare. Skåning i geografisk exil och agronom i vetenskaplig dito".

Just det! Hon är det.
Helg ...


Udda veckor har jag fritt under helgen, men nu blev det ett extrapass igår, från tre till åtta.
Timmarna fram till dess (grått, disigt, dimmigt ute!) blir det mest avkoppling .., VM-tävlingar i slalom och blodtrycksmätaren på bordet (jag hatar den!) .., favoritmuggen intill.
Tick-tack-tick-tack från väckarklockan på byrån.

Fem timmar på jobbet och på nåt sätt är det som att arbetstillvaron nu sakta skruvas upp, ja, det här med kundtillströmningen. Egentligen tar det verklig sats till påsk, då, när alla sommarhusägare från Småland, Stockholm och Jönköping (och andra ställen, Tyresö, t.ex) återvänder .., men man märker det ändå redan nu.
Nya ansikten i kundkön.
Lite jäktigare.
Och när jag- någon timme innan stängning - råkar slänga en blick i spegeln upptäcker jag att mina kinder är alldeles illröda.


En stund innan vi stänger för dagen kommer pv cyklande till Haverdal. Fågelmaten är slut och tjugo kilo solrosfrön ska kånkas in i bilen, då är det skönt med bärhjälp. Och så är det så himla roligt att inte köra hem ensam. Eller: att bli hämtad.

Sen hemåt.

Medan pv under kvällens gång blir allt tröttare, är det precis tvärtom för mig.
Jag råkar hamna i ett helt fantastiskt tv-program som heter "Asien från ovan" och det här avsnittet  handlar om Kambodja. Harry har - tillsammans med husse - redan gått upp och lagt sig, så det är bara Nelly och jag själv som är kvar nere i vardagsrummet och så det där programmet som är så intressant. Om någon är intresserad så går det i repris idag, kl. 15.25 i Kunskapskanalen.

Klockan är mycket när jag väl går i säng och då sover husets "herrar" gott .., allt medan jag drar täcket om mig. Rent omöjligt är det att somna!
Det är inte bara det där med att titta på sena tv-program, det är även allt annat .., en anspänning inför vad som väntar (operationen) .., en slags förväntan .., flera månaders rehabilitering och frånvaro av arbetskamrater och kunder ..., ja, det är mycket som blir annorlunda.
Att inte få köra bil på flera veckor, är också en sån sak.

Så i brist på besök av John Blund, lyssnar jag till Vetenskapsradions veckomagasin som bland annat handlar om hoppstjärtar! Inte en susning hade jag om att det fanns små djur som heter hoppstjärtar!
Hade ni?

När det blir morgon och pv cyklat långrundan med harry och vi börjar med frukosten, berättar jag för pv om den här .., ja, en slags sorg över att all denna kunskapstörst kommer så sent hos mig! Nu, när jag snart går i pension och inte vet man om demensen dyker upp när man minst anar det .., ja, då vill jag nästan aldrig sova, det är så mycket jag vill veta!
Och P1 är en  g u l d g r u v a!
För att inte säga Kunskapskanalen!



Och så ännu ett guldkorn!
(Ja, den här bloggen börjar alltmer förvandlas till Röster i Radio & tv) .., Söndagsintervjun nu på morgonen med höjdhopparen Stefan Holm.
Ååå, vilket härligt program!


Nej, inte det minsta lilla påsklilja finns i min närhet, men däremot små, små snödroppar i rabatten mot väster. Men påskliljor är vad jag längtar efter! 

Nu är klockan lite drygt tio .., jag har läst det dagliga mejlet från min tio år äldre (men pinnsmala) syster i Australien - hon har väldiga problem med ett ben och i ljumsken och grav artros är konstaterat .. - hon skriver om "bara trettio graders värme" och snart är det höst i sydaustralien, allt medan vi går mot vår .., och pv reprislyssnar till Stefan Holms prat .., och jag ska tända några ljus och ta mig an morgontidningen. 

En riktigt fin söndag önskar jag er alla!
Ajöken, sa fröken.




lördag 18 februari 2017

Lördagsfönstret ....


Häromdagen plingade det till i mobilen och där var minsann ett fönster från Canada!
Premiär - tror jag - för den här bloggen.

Avsändare visade sig vara Eva .., ni vet, Lyckliga Grodan och Mottagningen och kanske hade hon ytterligare någon blogg, denna madame som inte strösslar med orden, men det räcker ju ändå.
Jag ska nog gå en kurs hos henne vad det lider.

I ett tidigare sms kom bilden från ett flygplansfönster och där skrev hon nånting om att drömresan var på gång. Aha ..,det var till Canada den gick! 

fredag 17 februari 2017

En fredag ...

Rosor från pv ....

Och hela världen - i alla fall just här, där jag bor - är grå.
Dis och dimma .., en gräsmatta som är lerig och inte tillstymmelse till blå himmel.

Nåja, det går ju ändå och glädjeämnen finns ju.

Sveriges Radios "Europapodden", t.ex som jag lyssnade till igårkväll. Vilken källa till glädje!
Nu tog programledaren Johar Bendjelloul upp det stundande valet i Nederländerna, där tjugoåtta partier ställer upp och så var det förstås det här med monsieur Fillon - den republikanske presidentkandidaten - i Frankrike som tycks ha strulat till det rejält för sig och när hans stab vill komma till olika städer för att invånarna ska få tillfälle att lyssna till monsieur Fillon, ja, så får man helt enkelt ingen inbjudan! Pinsamt.

Att det är helg är förstås också nånting att glädja sig åt, även om det för egen del innebär ett extrapass i morgonkväll, men pengar behövs alltid, så det är helt okej.

Och så stundar "På Spåret" och Skavlan .., Naturmorgon och Ring-så-spelar-vi.
Igårkväll underbara filmen "Det blå huset".
S o m   jag hoppas att Jens finner det han söker, eller längtar efter.



Halva inköpslistan är färdigskriven.
Vi säljer färsk kolja för 99:- kilot i affären och den var så underbart god att steka upp, alltså får resterna bli dagens lunch. Och jag undrar hur många säckar fågelfrö som inhandlats i vinter?



Igår kom som sms en fönsterbild från Canada och den råkade jag vidarebefordra till den färgstarka madamen i Göteborg. Till Ann. Hon anade att det kanske hade kommit fel och skrev så här.

"Skickar lite skånska tår tillbaka. Taget när jag var på pedikyr häromveckan."

Tio tår mot ett fönster. Och vilket snyggt nagellack!
Tack Ann!


Själv besökte jag en gång Salong Lena i Steninge .., ja, friherrinnan har minsann många strängar på sin lyra och fotvård till goda vänner ingår förstås i menyn. Om jag vore miljonär, då skulle jag nog anställa en massör/massös, en fotvårdsspecialist och nån som borstar håret precis när man längtar efter just det!

Ungefär så.
Dagens fönster ...


"Några franska supermoderna fönster från det stora sjukhuset där jag snart ska opereras igen.
Trots den sterila utformningen blir man här omhändertagen med värme, omtanke och hög professionalism", skriver Monet i Frankrike.

//Lycka till med operationen! skriver Elisabet.

torsdag 16 februari 2017

En något förvirrad torsdag ....


Vilken dag det här blev!
Egentligen börjar jag inte arbeta förrän kvart i nio varannan torsdag, men oftast är jag på plats redan klockan åtta och så även idag. Och för Anne-Marie i charken berättar jag om hur genialiskt jag förbereder mig kvällen innan, ja, jag lägger fram arbetskläder, nycklar, plånbok och vad som nu ska med. Ja, men det är ju jättebra!

Nu visar det sig att jag har glömt kjolen hemma!
Det är nämligen så att jag nästan alltid åker till jobbet i mina egna kläder och byter om där, men nu hade jag lyckatslanda ihop kjolen med ett par tights och det blir till att köra hem och hämta rätt utstyrsel och Anne-Marie smajlar stort ...., ( ja, det var ju det där med mina förberedelser ...). Men tänk, jag hinner såväl fylla in allt lösviktsbrödet, köra hem och hämta kjolen, klä om och ändå är jag klar innan min ordinarie arbetstid ska ta sin början! Härligt!

Hjälp med brödet - limpor och sånt - får jag av den vänlige mannen som nu arbetstränar hos oss, efter att ha varit rejält svedd i vingarna under några år.

Och underbara Anne-Marie har gräddat såväl wienerbröd, som cinelle-bullar, samt pecan-wienerbröd medan jag körde hem! Vilken pärla hon är!

Sen blir det det vanliga förmiddagsjobbet.
Mejeriet, avlösning i kassan, postkillen kommer med säcken med rekommenderade brev och dom vanliga varubreven ..., det blir kassaräkning, datumkoll och lite annat.

Joakim som egentligen är ledig torsdagar, tittar in och fixar fruktordern (Erik är i Mexico) och det är så trivsamt i personalrummet vid frukosten .., där är Jocke, Brooks (som i Eriks frånvaro sköter frukten med den äran!), mannen som arbetstränar och jag själv.
Och Mange dyker också upp!
Ååå, så roligt att ha så många arbetskamrater när man har frukost!

Det är är den enda korta rasten vi har på dagen.
Den som arbetar heltid (dvs nästan ingen!) har sedan lunch, men sen är det ingen mer kafferast.


I Halmstad har man blommiga och sååå fina påslakan!

Vid elvatiden bestämmer jag mig för att ringa till ortopedmottagningen i Hässleholm och prata med operationsplaneraren. Inte för att be om förtur - det kommer jag aldrig i hela livet att göra! - men för att kanske få en liten hint om  n ä r  det blir dags för operation, mest för att den som gör schemat i affären ska få en vettig chans att planera framåt, men även för min egen del.

Döm om min oerhörda förvåning när den vänliga kvinnan säger .."ja, Elisabet .., vad tror du om tisdagen den fjortonde mars, eller den sextonde kanske ..?"

Det låter ungefär som när man beställer tid hos frisörskan!
Jag väljer den fjortonde.

Så nu är det alltså bestämt.
Den fjortonde mars blir det byte av min högra knäprotes.
Glädjen och tacksamheten vet liksom inga gränser!


Så här var det första gången en knäprotes kom in i min lekamen. Det var då pv agerade bloggmadame, eller kanske mera bloggmonsieur! Bilden togs under utskrivningsdagen .., här står den alltid så vänlige kirurgen som bryter på danska och undrar hur det står till med min medpatient från Lund.
På sängbordet tronar icke använda kräkpåsar.
Det gäller att vara alltid redo.

Bodil vid sängkanten ...

Fem år senare får det vänstra knäet en protes, nu i Halmstad.
Dagen efter operationen ligger jag raklång på sjukhussängen ... jag har min limegröna älsklingsklänning på mig och är aningen förvirrad när jag vaknar .., ty vid sängkanten sitter chefens fru Bodil som varit så snäll och väntat i dagrummet då jag - enligt henne -  "tycktes sova så gott"!
Så omtänksamt. 
Nu sitter hon där alldeles tyst och ler så vänligt mot mig när jag vaknar och jag fylls av sån innerlig hjärtevärme. Jo, men jag känner mig som en del av det där livspusslet.
Så här var det då.
Helt annorlunda!

Efter förmiddagspasset hämtar jag så upp pv i stan .., och någon timme senare  ramlar jag ihop på soffan Ektorp, sover/vilar i flera timmar, är totalt kraftlös och utslagen! Iskall om ben och fötter .., het upptill. Men nu är det så, att vid sextiotre års ålder känner jag min egen kropp. Stackars liten! 
Det här var nog inget annat än en rejäl mental urladdning. 

Nu mot sängen!
Dagens fönster ....


"Qvick och jag gick en promenad vid "svansjön" Tysslingen i morse.
Vackert som bara den!"

onsdag 15 februari 2017

Ledig dag ...


Då ser det ut så här.
Och jag slår mig ner på en av hällarna - den som är som en avsats - och det är så ljuvligt så det går inte i ord att beskriva!

Små isflak seglar förbi ..., på stranden - som inte syns på bilden, går en mamma med en liten flicka.
Inte ett ljud förutom en svag vind hörs.
Och så vågklucket.


Tanken var att båda hundarna skulle få göra mig sällskap. Jag stod i hallen och lockade och lockade på Nelly .., men ingen kom. Nej, hon hade ingen lust att följa oss .., utan låg ihopkurad för sig själv på soffan och visade med all tydlighet att hon ville vila lite längre.

Så blev det också.
Och nu har solstrålarna nått henne.


Mycket skönare och tryggare är det förstås med en mjuk fleecefilt att kura in sig i.
Pv ler ofta när jag bäddar om henne; han har inte riktigt förstått att det är ungefär som när man var liten och hade dockor .., oj, så jag bäddade om dem om kvällarna!
Och när flickorna var små och hade docksängar, då brukade jag alltid vända dockorna om dom låg med ansiktet neråt och så fick dom en liten filt över sig.

Barnsligt?
Ja, verkligen.
Men jag skulle nog göra samma sak än idag.
Och idag ....


..... fyller ingen mindre än Anne i Mantorp år!
Ni vet, hon som är så omåttligt beläst och som noga antecknar vilka böcker som kommit i hennes väg.

En enda gång har vi träffats; det var när vi var på väg till norröver och då svängde förbi Mantorp och hon som alltid kommenterat som "Anne-i-Mantorp" blev då en alldeles riktigt människa; så varm och rar och go!

Stort grattis på din födelsedag Anne!
Dagens fönster ....


.... kommer från Lissabon och floden Tejo skymtar i bakgrunden.

Ja, det visste ju inte jag förstås, däremot annannan som hade håven med sig.

Tack snälla!