måndag 24 april 2017

Dagens fönster ...



"Hej igen!


Ännu ett fönster från Amsterdam, denna gång från området Jordaan.
Mycket fina och lugna kvarter att vandra i.

Vackra hus, fina små butiker och cafeér. Inte alls den trängsel som var inne i de mer centrala delarna av stan.

Kram Eva".

//Tack snälla! säger jag. Och ni som tittar in .., ser ni hunden ...?



 Det finns flera filmer på Jordaan på youtube; jag valde bort dom med jobbig hissmusik och tog den här i stället. S o m   jag längtar till sommarens semester!



Här är en till!



Och ännu en! Musiken i början skulle min rödvitrandiga syster beteckna som "klämmig"! :)



Ja, fyra filmer är ett måste!
Inte förstår jag holländska heller, men sååå komplicerat att förstå verkar det inte .., många ord liknar våra. Helt ärligt väljer jag hellre såna här filmer, än ren reklam av nån som enbart tar oss tittare till kända ställen. Det är ju vardagslivet som är det intressanta. Tycker jag, alltså.

söndag 23 april 2017

Idag är det  EFIT - ett foto i timmen - .....
Tack Ulrika som påminde mig!
Och här är andra som är med.


Lite efter 8.00 är frukosten avklarad och eftersom jag gjort i ordning det hela (äggröra, bacon osv), tar pv hand om resten. Det är tur att han inte är anställd som diskare på någon restaurang .., det tar evigheters evighet för den mannen att diska.
"Men så blir det rent också!" brukar han säga med en blinkning åt mitt håll.
Jaså, på det viset.


Klockan 9.00 ligger jag på soffan Ektorp och läser morgontidningen.
I tjusiga bilagan faller jag pladask för en röd ursnygg matta, designad Barbro Nilsson. 
På mitt konto finns just idag inte den summan.
Inte i morgon heller.

Just innan jag svängde vänster in på "vår väg", nere vid skylten, tog jag fram mobilen.

Vid 10.00. 
Det är nu fem veckor sedan min krånglande knäprotes byttes ut. Fem veckor av strul och överdjävulsk värk och trötthet och lite depp. Eller mycket.
Den senaste veckan tycker jag att det har gått åt rätt håll och jag har sneglat lite mot min el-cykel.
Kanske .., kanske skulle man ...?
Och det är helt förunderligt hur man känner sin kropp! Jag visste att det skulle fungera och visserligen vågade jag inte cykla nerför backen mot vägen till, men resten gick bra!
Ut på kustvägen .., in på Svanvägen där dalmatinern Elsa hoppade och skällde så glatt bakom staketet och så vidare mot Skipås och hem igen. Och nej, jag hade inte högsta växeln inne, utan körde på hälften.
Väl hemma sticker det lite i knät .., lite ovant var det, men ljuvligt!
Och jag kände mig nåt så vanvettigt lycklig!
Och  s t a r k !


Strax före 11.00
Lika intressant och spännande som det amerikanske presidentvalet var, lika spännande är den här omgången av det franska valet. Kan man inte franska - och det kan jag inte - är man förstås hänvisad till vår svenska press/tv. Spännande blir det hur som helst.
Och nu blir det elvakaffe.
Sånt håller disk-mannen styvt på.
Helst med en giffel till.
Hela förmiddagen har han tillbringat på taknocken, där han kämpar med solfångarna.


Vid 12.00 - tiden är pv uppe på taket och försöker få igång solfångarna, ja, efter strömavbrottet som varade någon halvtimme eller mera. Solfångarna ger oss varmvatten från april - september, om det nu inte är helmulet veckovis. Nu tänker vi cykla till affären/mitt jobb, om jag orkar. Dit är det åtta kilometer lite drygt, men blir det för tungt, tar jag paus.


l. 13.00 är vi fortfarande hemma; det strular med solfångarna och pv pillrar på olika knappar i pannrummet, allt medan jag tittar till småkycklingarna i köksfönstret.
Förvisso är påsken tillända, men om man nu är små påskpynt som nästan hela året tillbringar sin tid en pappkartong i en garderob .., hur kul är det då att så snart ens egen högtid är över, ja, att då raskt åka tillbaka i kartongen? Nej, just det. Alltså får dom vara kvar någon vecka till Minst.


Klockan 14.00 har vi givit oss av till affären i Haverdal.
Vilken medvind vi har! Vi nästan flyger fram och jag - som har elcykel med sex olika steg - cyklar mest på trean. Kul att träffa kunder och i kassan står Johanna, denna pärla!
Hemåt blir det värre. Ååååå, sån hemsk motvind! Pinnar på hela vägen .., passerar rara kunden Karin som hojtar att hon idag har fått en kyckling, eller rättare sagt, så har någon av hennes hönor nu blivit mamma. I Skipås hör jag såväl strandskata som gransångare .., ser en skatunge med kort-kort stjärt och i hagen på vänster sida - mot havet till - går en flock ulliga får.
När jag kommer hem orkar jag inte ta mig upp för hela backen; vacklar nästan in på tomten, men har i alla fall kraft att fånga bilden av fjärilen och dom söta pyttesmå tulpanerna.



Vid 15.00-tiden tar jag igen mig på soffan Ektorp.
Och så kommer jag plötsligt ihåg en sommardag år 2003 och jag låg på stranden i Ystad och höll ena benet över det andra - som var uppdraget - och just då kom mannen som är pappa till mina barn och som jag då varit tillsammans med i nästan trettiofyra år, men inte längre ..,  han kom ner på stranden och sa "ja, jag körde förbi på väg hem men kände igen den där foten som spretade upp mot himlen - eller sättet att alltid ha ett ben uppdraget på stranden - och tänkte att det måste vara du?" och det var det. Och så blev det lite småprat bara.
Eller kanske var det året därpå?
Det var i alla fall ett steg i nån slags normaliseringsprocess.


Klockan 16.00 är jag så trött så jag vet inte hur jag ska hålla mig vaken ikväll?
Den där cykelturen tog på krafterna och på familjechatten (där mina tre barn, mina barns pappa och jag själv håller till) skriver jag: "finns öht ordet måtta i vår familj?"
Nej, det tror jag inte.
Om några minuter är broccolin färdigkokt.
Helt ärligt tror jag mig vara världsmästare på att sönderkoka just broccoli.


Klockan 17.00 står jag vid köksfönstret och tittar ut över den lilla "lunden" som är i slänten och jag är så glad över nunneörten som breder ut sig så fint! Och tänk, alldeles självsådd! Nog är naturen mästerlig när det gäller att göra det vackert!


Klockan 18.00 åker vi till "friherrinnan" på tioårskalas, ja, det är hennes hund som fyller år.
Friherrinnan är - om någon inte vet det - en före detta arbetskamrat från affären, men nu har hon sedan några år tillbaka gått i pension.
Tar en titt i rabatten, den mot väster och mot havet till, där ser det ut så här.
Vallmon är på gång .., gullvivor och påskliljor blommar!



Klockan 19.00 ... är vi hemma igen.
Så här är det: vi delar garage med grannen, ja, där är en vägg mellan oss och den här högra delen, den hör till grannen, dom som är här mest på sommaren. Tidigare bodde där Gun och Göran och på deras garagegolv kunde man lätt som en plätt utföra kirurgiska operationer, så kliniskt rent och välstädat var det där.
I vår del - eller pv:s del - ser det annorlunda ut.
Kaos, är en lindrig beskrivning.
För att åtminstone rädda förhållandet ..., tvingade jag honom att skaffa en presenning och hänga för och tänk, det fungerade!

Och nu är klockan snart åtta och vi ska titta på Mästarnas mästare .., kanske blir detta det sista för idag? I morgon - jag är ju ändå hemma och rehabiliterar mig - ska jag titta in hos er andra. Så där mer på riktigt.
Söndagsfönstret ...



Jodå, jag skrev till Eva på Frösön och sa att hon mer än gärna finge packa fönsterhåven när hon nu åkte till Amsterdam, tillsammans med dottern Sara.
Och ser man på .., det var precis vad hon gjorde också!

Hennes bilder (på instagram) får mig att längta till sommarens äventyr!

Tack Eva!

lördag 22 april 2017

Lördag ...


Längtar ihjäl mig efter ett dopp i havet, men nja, kanske inte ännu.
Kanske.

Läser DN .., tänker att jag ofta finner Anna-Lena Lauréns krönikor intressanta, så och den här gången. Idag handlar det om Bamse .., om ondska och godhet. Här finns en länk till krönikan, ja, jag hoppas att inte bara jag kan läsa den.

Vad gör vi annars?
Pv upptäcker ett dött får i hagen (ringer ägaren) och hämtar sedan vatten från bäcken och vattnar där det är som mest torrt. Den stora trätunnan med massor av timjan, till exempel.
Och jag klipper ner kvistar från rosentryn, i akt och mening att få bättre utsikt över fröautomaterna.

Hemma i Malå hade vi minst två buskar rosentry och det var väl i nåt anfall av nostalgi som jag köpte en buske hit till det gula huset. S o m  jag ångrar mig! Egentligen är det bara just nu, i den skiraste grönskan, som jag tycker att busken är fin .., annars är den vedartad och spretig och inte särskilt vacker, faktiskt inte alls. (Nu får jag dåligt samvete. Förlåt mig fru Rosentry!)


Och strax bär det av till Halmstad, där det först är repetition och därefter konsert för kören Västanvind tillsammans med Viktoria Rockers. Det hela går av stapeln i Folkets Park och det blir  många timmar där .., jag siktar in mig på en plats längst bak i lokalen så kanske man kan vila det struliga benet på en extra stol.

Inköpslistan har inget med konserten att göra, möjligen att det blir en sväng till affären efteråt.
Möjligen.
Dagens fönster ....



Ett badrumsfönster från ett gult hus på en kulle?

Och inte alldeles nyfångat.

Jo, så får det bli.


fredag 21 april 2017

Och så ....


... har jag inte längre någon moster eller morbror här i världen.
Min kusin tog bilden av Lisbets hand medan hon ännu var i livet.
Idag.
Den är annorlunda än min mammas, det ser jag tydligt.
Längre .., mer feminin.
Och mamma hade - i hela livet - bara sin vigselring, inget annat smycke.


Mammas hand var kortare.


Att dom växte upp i fjällvärlden är inte svårt att se ...

Familjen såg ut så här.
Först kom moster Margit - längst till höger på bilden - hon som var så härligt annorlunda och så stark och så mycket storasyster och som en gång varit hembiträde hos storsångaren Einar Ekberg.

Och så kom mamma - tvåa från vänster - som fick ett härligt liv och en stark kvinna hon också.
Hela livet skulle hon komma att sakna sin pappa som dog när mamma var fyra år.
I slutet av hennes eget liv, tyckte hon sig se hans kista i rummet på äldreboendet - nån slags hallucination - och personalen berättade att dom då hittade henne uppkrupen i sin säng, alldeles förskräckt, hon förstod liksom inte vad som hänt.

Sen kom Ivan, deras lillebror som var blind och dog i unga får.
Det är han som sitter mellan mamma och moster Margit.

Och så blev mormor änka och gifte om sig med Haqwin Bergman och fick ytterligare tre barn.
Den första var moster Gunvor; det är hon som sitter längst till vänster på bilden och det är hon som är mamma till "mellansystern" - hon som nästan ägnar all ledig tid i livet åt vävning.
Gunvor var bohemen i familjen ., gjorde underbara ulltavlor och älskade blommor och djur!



Sen dök moster Lisbet upp .., då var mamma tretton år och sa att Lisbet blev nästan som hennes egen dotter. Lisbet kallades Bisse och det kallade mamma mig för när jag var liten och min mejladress börjar just med bisse.

Och sist av allt kom morbror Olaf, den så högt älskade lillkillen som ägnade mesta delen av sitt liv åt jakt och fiske och så var han politiskt engagerad - han var folkpartist - och hade ett härligt skratt.
Det är morbror Olaf som sitter i sin pappas knä. 

Ivan dog först .., sen moster Margit och så moster Gunvor .., så mamma .., morbror Olaf och nu moster Lisbet. Mamma blev äldst - hon skulle om en månad fylla 89 år -. Moster Lisbet blev 82.

På den här bilden är hela familjen samlad och jag tänker mig att idag på förmiddagen när moster Lisbet tog sitt sista andetag, då fanns dom nog där allesammans och tog emot henne .., det tror jag.
Jo, det tror jag verkligen.
Eller vill tro.

Då blev det till sist så här:

Ivan Bernhard dog i 20 - 21 års ålder
Margit Elvira blev 68 år
Gunvor Iréne blev 69 år
Mamma Ann-Gerd Reine blev 88 år och 20 dagar.
Olaf Haqwin blev 72 år
Och slutligen moster Lisbet blev 82 år, skulle fylla 83 på juldagen som kommer.

Ja, vi är ingen långlivad släkt, det kan man ju konstatera.
Och än värre är det på pappas sida.



Ja, ja.
Det är som det är.
Man får se till att göra det bästa av den tid man har här på jorden.
Till exempel kan man ta sig en skiva brieost och det tänker jag göra just nu.
(Ja, man kan ta två skivor också).
Lika bra att erkänna ....



Ja, nu har jag snöat in på filmer från Pakistan.
Varför inte slå sällskap med barberaren - herr Talib Hussain - och se hur hans dag ser ut.


Dagens fönster ...


"Hej,


för ett par veckor så var jag på en resa till Israel och Palestina. Vi besökte bl a Betlehem och från födelsekyrkan fotade jag detta fönstret. Vi hade tur att få komma upp på alla byggställningar som hela kyrkan är klädd med invändigt för tillfället och detta är ett foto från ett fönster högt upp.
Krya på med knät och hoppas att det mojnar imorgon och varför inte ett par extra plusgrader.


Vänligen
Eva Winqvist
alias benved i bloggen."

//Tack snälla, rara! säger jag. Så omtänksamt av dig!
En fredag .., eller är det torsdag ..?


Ja, alldeles "dagavill" blir man när det inte bär iväg till jobbet och det har hänt mer än en gång att jag får gå in på nätet och titta .., jaha, just det ja, det är fredag idag.
Dagarna flyter ihop till en enda massa.

Igår var sämsta dagen hittills och i princip så tillbringades hela dagen på soffan Ektorp.
Nåja, det hade kunnat vara värre, förstås.

Vi var - på eftermiddagen -bjudna till Eva i och hennes Långe Man på middag, men det blev bara pv och harry som åkte dit .., själv låg jag kvar under ett blommigt påslakan.
När så herrn i huset efter ett par timmar återvände hem, hade han med sig rester från middagen .., åååå, så ljuvligt gott det var!
Precis som friherrinnan är Eva en mästare på att laga mat och nu hade hon i en plastbytta fördelat den allra mest underbara fiskgryta + kokt potatis, i en annan bytta fanns en lika god sallad (så gott med granatäpplekärnor i salladen!) och i en tredje bytta rabarberpaj med vaniljsås!
Så omtänksamt och så vänligt!


Jag är nu inne på sjätte veckan av fjorton, när det gäller rehabilitering.
Liiite känns det som att stå och titta fram bakom en husknut och man tänker att ja, ja .., det går nog framåt ändå, fast det tar fasligt lång tid.

Frånsett träningen - sträääckatänjahållabenetraktframochuppiluftenochpåsidan - blir det inte så mycket gjort. Längre promenader är bara att glömma.


Gomorron-Sverige blir till stor glädje.
Programledare idag var Åsa Advic och Peter Salander och dom är mina absoluta favoriter; ja, i mina ögon är dom ett perfekt samspelt team med mycket värme och glädje.
Nästan alla jag känner tittar på Nyhetsmorgon i tv4, men jag tycker att det ibland blir så flamsigt .., så jag håller mig till SVT.

Idag var det avtackning av meteorologen Helen Tronstad som går i pension och det blev ett sorgesamt möte med hennes kollegor som började gråta i direktsändning, nu, när deras tydligen så väldigt omtyckta chef lämnar dem. Ja, det var inte bara dom som fällde tårar ..,  det gjorde jag med (och kom då på att sotaren befann sig i pannrummet .., tänk, om han skulle komma in och se mig!).

Och så finns ju svt.play.
Igår blev det ännu ett avsnitt av Ryttareliten .., hur intressant som helst!
Och så tog jag mig an en gammal favoritbok - Ciderhusreglerna - av John Irving.

Margit, Ivan och mamma längst uppe. Mormor, Gunvor, Lisbet, Haqvin och Olaf där nere.

Igårkväll plingade det till i min mobil och när jag drog den till mig såg jag överskriften "Ulrika kusin". 
Då förstod jag.
Och så var det verkligen .., hon berättade att moster Lisbet - det är hon som sitter i mitten längst fram, intill sin pappa Haqwin - hade blivit dålig och nu var Ulrika med två av sina söner på väg upp till Vilhelmina för att vara nära sin mamma/mormor.

Så rörd jag blev!
Inte bara för att jag alltid har tyckt så oerhört mycket om moster Lisbet, utan också för att kusinerna väver in en i gemenskapen.


Och mera ..?
Påskkycklingarna kanske vill återvända till sin kartong, men det måste ju å andra sidan vara urbota tråkigt att ligga där ännu ett år och bara vänta ...? Nej, dom får stå kvar ett tag till.

Och Eva på Frösön lämnar idag  Amsterdam och reser hem till Jämtland och det ska bli såå intressant att höra vad hon tycker och tänker om resan och hur den var.

Och så valet i Frankrike.
Så himla spännande!




Har ni  - liksom jag själv - inget annat för er, kan ni ju alltid ta en tripp till gamla stan i Lahore i Pakistan.
Åtta minuter och tjugonio sekunder i en annan värld, så långt från Stensjö som man kan tänka sig, men oj, så intressant! Och så många varma leenden.

Ajöken, sa fröken.




torsdag 20 april 2017

Dagens fönster ...


"Ett fönster är ett fönster men behöver ibland också ett sammanhang så därför kommer tre bilder till.



Alla tre bilder är fångade i Långban i östra delen av Värmland. En fd gruvby som också är känd för att här finns väldigt väldigt många olika mineraler i backen. Men också för bröderna John och Nils Ericsson. Gott om orkidéer finns det också i området.


Vet inte vad det har varit i den här byggnaden förr men säkert något med gruvan. Numera tydligen någon form av bio men när den är öppen hittade vi ingen skymt om. Fångade fönstret som nu susar till Halland från mig.

// Turtlan

Tack snälla, rara Turtlan för bilderna och för att du berättade och delade med dig!