Ungefär som Vinsterstudion ... 

Den Stora älgvandringen hos SVT får mig att stup i två passera tv:n i vardagsrummet. Ibland gör pv mig sällskap .., då dricker vi kaffe eller knåpar lite på något kvarglömt korsord - de som vi inte hann med när vi var i Vilnius - och precis så är det just nu. 

Och så tittar vi upp och tittar på tv:n ..., ser tallgrenar och kvistar som knappt rör sig i vinden och där är sjöfåglar och kluckande vatten och nu och då någon älg.

I ugnen en mjuk pepparkaka .., solen har gått i moln och det är endast +5 ute idag.

Dagens fönster ...

... finns i uterummet, det som byggdes för x antal år sedan .., ja, det håller på att vara ett tag sedan nu. 

Och där sitter Sigge. Alldeles övertygad är han nog att det här uterummet byggdes uteslutande till hans ära, ty nästan hela sommaren ligger han där inne och gottar sig på någon trädgårdsstol. 

Att där blir varmt som i en bastu, tycks inte bekymra honom det minsta.

Nå, den här våren är det precis motsasen .., risken är att han fryser något hemskt. 

Virket som ligger ute på gräsmattan, är sånt som hämtades igår hos den byggande f.d grannen. Det här kånkas hem på skottkära och det är uppförsbacke dit (rakt upp i himlen nästan) och det blir kanske tyngre på hemvägen .., detta att bromsa skottkärran och då finns det ju tyngd i den.

Hur ser en hjältemodig människa ut ...? 

Möt Halya, en 24-årig läkarstuderande som arbetar som frivillig sjukvårdare i krigets Ukraina. 

11:40 in i gårdagkvällens Rapports sändning får vi följa denna Halya som vittnar om sitt arbete.

Måndagmorgon, Tasha Tudor och älgvandring utan älgar ...

Det är rent obegripligt hur det - från år till år - kan skilja mellan hur långt våren har kommit, eller som nu, knappt kommit. Så här såg det ut för tio år sedan. Om nätterna fick då blomlådorna med sina blomster visserligen tillbringa svalare nätter i växthuset och så lade jag över dem några tunna fleecefiltar, men ändå. 

Nu, tio år senare, går det så  l å n g s a m t. 

"Den stora älgvandringen " i SVT har tagit sin början just idag. Några älgar har jag inte sett till, men å andra sidan brukar det väl inte vimla av dem så här i början av sändningarna och själv har jag mest rensat och sorterat i två av kökslådorna, så kanske har jag missat någon? Egentligen är inte själva älgarna det mest intressanta för egen del .., det är nog mer att bara följa med i naturens gång där uppe vid Ångermanälven. Titta på sjöfåglar.., se vattnet som är strömt .., närbilder på sovande gräsänder, ja, lite sånt. Nytt är att programmet även sänds i Tyskland (det kan man ju förstå, så så fascinerade som många tyska turister är av älgar). Även Finland  kan följa våra älgars vandring mot bättre betesmarker.

Det lär vara så att det finns människor som t.om planerar in semesterdagar/veckor för att följa detta äventyr. 

Följande står bl.a att läsa på SVT:s sida. 

"Precis som förra året finns det även kameror utplacerade vid en rovdjursåtel. Chanserna är med andra ord stora att vi även kan få se björn, järv eller örn. Sändningen från Kullberg kan i år också ses i Tyskland och tyska journalister har rapporterat från det som kallas ”riggen”, alltså då kamerorna placeras ut och kablar dras i terrängen. Johan Erhag, projektledare på SVT för Den stora älgvandringen, säger att alla myter om tyskarnas fascination av älgar har bekräftats. Tyskarna älskar älgar, de är oerhört pepp, säger Erhag."

Pv säger - vi sitter i vardagsrummet och han läser DN på nätet - att "ja, jag har t.om seglat på Ångermanälven ...". Han hade, tillsammans med goda vänner, seglat till Härnösand, tog sen en dagstur upp till Lunde (med båten) för att därefter vända åter till Härnösand. Vilken lång seglats! Från Halland till Skåne, upp längs östkusten till Sthlms skärgård och därefter vidare norrut till Härnösand. 

Samma sträcka hemöver förstås. 

Men Tasha Tudor ...? kanske någon tänker. 

Ja, hennes paradisiska trädgård kan man spatsera i (åtminstone andligen) om man klickar på den här länken; en länk som kom från Rexxie (fick en bok också av honom, en bok som handlade om just denna kvinna, boken står på hyllan här i vardagrsummet). 

Alldeles underbara och då menar jag verkligen UNDERBARA bilder/fotografier av denna Tasha Tudor, sååå sinnliga - finns att njuta av på den här bloggen.

För övrigt intet nytt. Sonen ringde som vanligt och innan han ens han fråga om dagens ambitionsnivå, hade jag svarat att vi pustade ut efter barnvaktandet. När vi slutat att prata, ja, det var då jag tog mig an kökslådorna. Nu ligger på bänken ett antal små batterier, skruvar och annat som jag knappt vet vad det är, att tas om hand av husets herre. Två förpackningar Vick honung frisk hittade jag också, samt ett antal klädnypor.

Dagens fönster ...

Från Svalnäs seniorboende där Monet och hennes make nu huserar, kommer den här bilden. 

Så här skriver hon: 

"Du anar kanske det vårgrönskande trädet där framför fönstren mittemot. Idag med lätt singlande snöflingor och minus två grader den 21 april!"

//Jovisst, anar jag det! Tack Monet! säger jag.

Efteråt ... 

... när mamma Maja packat in sönerna i bilen och kört nerför backen och jag stått där uppe och vinkat och kastat slängpussar, precis som när ens egna barn åker iväg, tar jag mig an dammsugaren. 

Och tvättmaskinen. 

Och tömmer damsugarpåsen, ger fåglarna frön och lite matrester .., lägger ut en tunn ullmatta som jag ska tvätta försiktigt där ute .., och jag slänger överkasten från Ikea i maskinen .., och hittar gröna små, små bollar av någon slags trolldeg under rumsbordet. 

Att ha en femåring i huset är inga problem ., men en 1.5 åring fylld med energi, som öppnar ytterdörren utan knot och spatserar iväg .., som är så spjuveraktig så det inte är sant ., ja, då vill det till att man är två som barnvaktar ,-). Passet började vid halv tio och slutade ungefär vid fyratiden. Pv kom hem just efter tolv. Vi gick långa rundan till lilla hamnen här i Stensjö där det var bomiläggning .., och på hemvägen tänkte jag att minstingen i vagnen nog ville promenera själv och det ville han, bara inte åt det håll som farmor tänkt sig. (Bilden visar 5-åringen som hittade en rakknivsmussla på stranden. Den har vi nu sparat och ska lägga i ett litet skåp med glasad ruta, där han kan förvara dyrgripar från stranden).

Ja, om jag säger som så .., så däckade jag efter femton minuter i sängen igårkväll. Intill mig låg 5-åringen och det blev lite prat - eller mycket - innan han blev allt tystare och till slut var det bara andningen jag hörde.

(Jag övergav t.om filmen Alcatraz som är så himla bra .., den blev alltför spännande och jag visste ju slutet, men ändå ...).

Bilden t.v.Knubbiga små händer och knubbiga små lår som man nästan vill äta upp. Och ingen har väl någonsin - inte ens Ecke och 5-åringen - gapat sååå stort som när pannacottan med druvor, jordgubbar och physalis kom på bordet. 

Bästa presenten ever - som jag fyndat på loppisen i Harplinge och köpt till småkillar - var i alla fall dom två gammaldags telefonerna. Som det har ringts .., till polisen, till Ica eller Hemköp .., till farbror Peter i Upplands Väsby och till faster Anna, faster Mia, till farfar och till mormor och morfar! Ja, på låtsas förstås.

Men nu är här lugnt och stilla. Gick ut och gav fåglarna matrester och slogs av att en kråka och en skata alltid kommer tillsammans, så även nu! Hörde strandskatornas typiska skrin .., ett helt sällskap flög ovanför Eckes - förmodligen på väg till eller ifrån stranden - och igår upptäckte jag två sädesärlor ute på gräsmattan. Jo, det är flera veckor sedan jag först såg dem nere i tången vid havet, men hos oss, på tomten, har jag inte skymtat dem förrän nu. Kul!

Så har helgen varit. Gläds åt att USA äntligen godkänt ekonomisk hjälp till Ukraina. Vinner Trump valet i november, kan detta ha varit den sista ekonomiska hjälpen Ukraina får från USA.

Dagens fönster ...

...  fångades här i vardagsrummet, det var igårkväll och ljuset från väster snirklade sig in och gjorde att det så så varmt och gott ut.

Fredag ...

Ja, just det ja .., det var när Sigge i sin ungdom upptäckt en mus i slänten och Harry sååå gärna ville vara med för att kolla ..., och jag filmade och plötsligt hade Sigge fångat musen och spännande värre var det.

Dagens fönster ...

Det var när vi strosat omkring på den gamla kyrkogården i Vilnius (i den där "egna republiken" Užupis i en del av staden) och därefter krånglat oss ned för branten till vattnet (som var så strömt) Vilnia, som det här bostadsområdet uppenbarade sig. Likadant stuk på taken som i Hjärup i Skåne, eller för den delen som det ofta är i Danmark. Inget utskjut, alltså. 

Och tänk, vad den där gröna häcken gör för att det ska se mer ombonat ut!

Det var längs vattnet här som pv upptäckte träd fällda av någon bäver och hela tiden hörde jag gransångarens sång. 

Här finns en länk till ett himla fint inlägg om just Užupis, författad av Daniel Rydén, en jämte, tydligen.